Vegansk kladdkaka i mugg

image

Alltså microkladdkaka. Så himla bra och dålig sak samtidigt. Här är ett veganskt framexperimenterat recept som var väldigt gott, speciellt med hallon till.

1 person

1 msk kokosolja
3 msk mjöl
2 msk kakao
1 msk socker
1/4 tsk bakpulver
Pyttelite salt
3 msk veganmjölk

Rör ihop i en mugg, micra i ca en minut på medelvärme. Klaaaart.

Röd linssoppa

Det här receptet kom från början från min lillebrors dagis. God och enkel linssoppa.

Ingredienser, 4 portioner:
2 dl röda linser
1 stor gul lök
2 msk rapsolja
1 vitlöksklyfta
1 grönsaksbuljongstärning
1 msk ketchup (jag tar tomatpure och en nypa socker, har ingen ketchup)
1 tsk torkad mynta
Salt och peppar
Gärna soya-creme fraiche eller liknande att klicka på.

DSC_0888Häll linserna i en nätsil, spola i ljummet vatten i cirka en minut. Hacka löken grovt, häll med olja och vitlök i en stor gryta. Ställ på plattan och ställ på högsta värme. Fräs i några minuter. Häll i linser och krossade tomater, och en tomatburk vatten. Smula i buljongtärningen och häll i ketchup och mynta. Rör om och lägg på ett lock. Låt koka upp. Dra ner värmen till 2/3 av skalan. Häll i 1/2 burk vatten till, rör om, lägg på locket. Låt koka 15 minuter. Servera med en klick soyayoghurt.

Krönika i Arbetsterapeuten: människan bakom diagnosen

Nu har min andra krönika i tidskriften Arbetsterapeuten publicerats. Den finns att läsa här, och handlar om patientmöten på min elvaveckorspraktik.

Skärmavbild 2014-10-20 kl. 09.54.05

Reserapport från Uganda

Här kan en läsa den reserapport jag skrev till skolan, från mina utbytesstudier i Uganda. För den som följt min blogg är det inte jättemycket nytt, men kanske något.

Jag planerar att resa tillbaka i februari och göra datainsamling till min uppsats    i Uganda. Längtar!

Blockad 14/10

Idag var det dags igen. Migrationsverket och polisen skulle deportera 25 flyktingar till Afghanistan, från flyktingfängelset i Märsta. Jag och vänner åkte dit, för att förhindra, försvåra, fördyra, fördröja deportationen och visa vårt stöd för de utvisningshotade.

Det var ungefär som vanligt. Aktivister undervisade polisen om lagen. Poliser stod och hånlog. Vi stod på varsin sida avspärrningarna och blängde och ifrågasatte varandras motiv.

wpid-wp-1413309012101.jpeg

 

Någon byggde en barrikad.

wpid-wp-1413310714257.jpeg

Jag såg en man i arbetskläder som stod och tittade på vår barrikad. Jag gick fram mot honom.
”Vad händer?”, frågade han.
”Det är en tvångsutvisning till Afghanistan, vi försöker stoppa den.”
”Jag kommer från Afghanistan.”
Han fortsatte med att berätta att det händer ofta, många blir utvisade, en god vän till honom som bott i Sverige i åtta år. Han berättade att han inte får kontakt med dem längre.

image

En buss kom och verkade köra ut på andra sidan. En aktivist sprang igenom avspärrningen, sprang mot andra sidan. En polis vrålade ”spreja den jäveln!”.

Någon rev sönder avspärrningen. En polis ställde sig och knöt ihop den. Jag mötte hans blick och rev sönder den på ett annat ställe. Han kom och tog mig, drog bort mig till polisbilen. ”Det där var väl väldigt onödigt!”. Jag svarade att det tyckte jag inte alls. De frågade om mitt namn och jag svarade med mitt förnamn. De frågade om mitt efternamn, mitt födelsedatum och jag sa att jag inte ville svara. De verkade väldigt frustrerade och oförstående.
”Bara säg när du är född!”
”Näe, jag vill inte.”
”Har du leg?”
”Nej”
”Men säg när du är född bara, annars kommer vi bara leta igenom din väska!”
”Ja varsågoda, jag har ju inget att förlora på att det här tar lång tid”.
Där delade poliserna en blick och jag tror att de skrattade lite uppgivet också. De letade inte igenom min väska (jag hade leg där såklart).

Jag blev tagen enligt PL-13 och ivägkörd av två poliser till Upplands väsby. Vi hann med ett långt bra samtal om motiv, etik, och sånt. De verkade också tycka att det var onödigt att jag gjort som jag gjort, och jag sa att det tycker jag inte alls, vi är ju fler aktivister än vad ni är poliser och nu sitter två poliser i en bil med mig.

Jag frågade om de inte tycker att det är en hemskt jobbig arbetsuppgift detta? Föraren svarade med eftertryck
”Jo, jag tycker att det är skitjobbigt, jag tycker att det är helt fel att någon ska få sitta och bestämma vem som ska få stanna och vem som ska åka”.
Men han sa att han inte kunde tacka nej till vissa arbetsuppgifter och att han tycker att han gör mycket gott som polis också. Jag har förståelse för att en kan tänka så. Jag sa att jag önskar att poliser åtminstone skulle protestera, åtminstone skriva debattinlägg i polistidningen om att de inte vill delta i jakt på papperslösa eller tvångsdeportationer, sådär som läkare gjort om att inte få ge vård till papperslösa. Han tycktes ta det under övervägande.

De körde lite vilse.

wpid-wp-1413310741404.jpeg

De lämnade mig på en busstation, där jag fick vänta tio minuter.

image

När jag klev på bussen träffade jag dessa hjältar, Sara och Becci. De hade tyckt så synd om mig som blev bortskjutsad ensam, att de skrikit ”men ta oss också!”. Jag har alltså aldrig talat med någon av dem tidigare. Poliserna ignorerade dem, så då drog Sara sönder avspärrningen. Poliserna puttade våldsamt ner henne på marken, men tog henne inte. DÅ RESTE HON SIG OCH REV SÖNDER AVSPÄRRNINGEN IGEN. Och så hade de båda blivit skjutsade till Upplands väsby, de också (men deras poliser hade inte kört vilse).

Nu är jag på väg hem och känner den där märkliga blandningen av hopplöshet och hopp, förtvivlan och gemenskap. Tack Sara och Becci. Tack alla aktivistvänner, ni som var på plats och ni som var där i hjärtat. Vi var där, vi försvårade, vi fördyrade, fördröjde. Tack.

Avacado från Uganda

image

Köpte en avacado i Uganda, åt den och planterade kärnan när jag kom hem (såhär). Nu har jag ett litet ugandiskt avacadoträd i mitt köksfönster, det gör mig glad.

Balkongodlingen – juni 2014

I år har vi grönaste balkongen hittills. Jag var i Uganda hela mars, så därför hann jag inte fröså, utan köpte istället plantor från online-handelsträdgården klostra.se. Det funkade väldigt bra.

image

Vi har squash, gurka, sockerärt, brytböna, tomat, basilika och buskkrasse.

image

Vaxböna och gurka i bakgrunden. Jag råkade sätta Harrys himla gurkplanta i den stora hinken och min kära squash i den lilla, himla misstag.

image

Sedan förra året har vi övervintrad mynta, timjan, gräslök, smultron, citronmeliss och jordgubbar.

image

Och en fin planta grönkål som dock verkligen vill blomma nu.

image

Jag fyller petflaskor med vatten och bokashivätska och ställer dem uppochner i jorden som ett slags enkelt bevattningssystem.

image

Nästa år ska jag ha mer blommor tror jag. Jag gillar blommor.

Krönika i Arbetsterapeuten

Jag har skrivit en krönika till arbetsterapeuternas facktidning, om en dags praktik i Uganda. Fånigt roligt det här att publiceras i en faktisk fysisk tidning! Texten kan ni läsa här.

imageimage

En vecka i Sverige

Nu har jag varit hemma i nästan en vecka, och gjort praktik på Huddinge sjukhus. Vädret har ju varit löjligt deppigt med tokgrå himmel och vassa vindar, men det finns ju annat här att glädjas över: kärlek, lösgodis och påskliljor till exempel.

image

På praktiken har jag en hjälpsam och pedagogisk – och närvarande – handledare som stöttar mig i mötet med patienter och ser till att jag tänker rätt i beslut om interventioner. Det finns datoriserade journalsystem – jag slipper gå till ett annat hus för att leta upp journaler där sidor fattas och läkares handstilar är oläsliga. Jag kommer inte behöva göra något som jag inte känner mig säker på att jag klarar. De allra flesta patienterna talar mitt modersmål. Det är bra saker.

image

Hejdå Kampala.

Nu åker jag snart härifrån, planet går i gryningen och jag är i Sverige vid fem imorgon eftermiddag. 

Här är en ostrukturerad lista på saker jag kommer sakna med Kampala: 

- Att religion får ta plats. Älskar de muslimska böneutropen. Älskar att så många går i kyrkan och att religionen finns hela tiden i språket – god bless, I’ll pray for you, osv.

- Gatumaten. Chapati, rolex,  majskolv, friterad kassava. 

- Frukten. Speciellt ananasen, som är så himla söt och inte alls fräter i munnen som den som en köper i Sverige. Och bananerna! Det finns fyra sorters söta bananer har Isak berättat för mig, och så matbananen över det.

- Det visuella plottret – alla människor, alla färger, affärerna som har speciella namn och hemmålade loggor och andra väggmålningar. Så himla långt ifrån konsum och H&M.  

- Solen, värmen, de varma vindarna, ljuset. Det är så obegripligt att jag bor i kalla, mörka Sverige med de isande vindarna och den tunga molniga himlen.

- Att jag kan somna en sväng i soffan på kontoret under lunchen på praktiken (medan D tittar på sina såpor) utan att det känns som en konstig grej.

- De små kulturella grejerna som påminner om att könsroller verkligen är en social konstruktion – att män regelbundet går på manikyr, att den medelålders tjocka mannen dansar helt fantastiskt utlevande på bröllopet och ingen skrattar åt honom utan alla bara beundrar det. 

- Träden. Kullarna. Horisonten.

- Att det odlas savoykål, tomat, kassava och majs i en rabatt bredvid Ham towers.

- De fantastiskt fula fåglarna marabustorkar. De finns i stor mängd på universitetsområdet, och rotar ibland i sopor vid wandegeya-rondellen om mornarna.

- Känslan av att saker löser sig och att det mesta är okej. Folk stannar hemma för att det regnar. Folk kommer för sent. Det är helt plötsligt registrering på sjukhuset så att ungefär all vårdpersonal förlorar 1-3 arbetsdagar. Jag kommer en timme tidigt till ett möte, och till en annan plats än avtalat. Det är som det är. ”Antingen kommer hon, eller så kommer hon inte.” Ingenting är särskilt upprörande. Jag behöver mer av det i mitt liv.

Hejdå Kampala, jag tror att vi ses igen.