Första lördagen

Vår första lediga dag i Kampala inleddes med frukost på verandan. Omelett, frukt och te. Förmiddagen var varm och vi kollade upp simbassänger i närheten. När vi frågade Dennis, som kör oss, så tipsade han om Le Grande Hotel, som låg på vår sida stan och var billigare än alla vi hittat på nätet. För att komma in där var en tvungen att köra genom en byggarbetsplats – det såg extremt stängt ut, och följaktligen var vi ett av mycket få sällskap vid den lilla poolen. Mycket bra! Vi simmade, babblade och läste i skuggan.

11026213_10152832423288318_7338876697520615395_n

Foto: Daniel van der Blij

Vid fyratiden tog vi en kollektivtrafiks-minibuss (matatu) in till stadskärnan och promenerade till garden city-köpcentret. Där köpte min far en stadskarta, och jag novellsamlingen Gifts of harvest, med berättelser av ugandiska kvinnor. Vi satte oss på ett fik och läste, nätade och tillochmed slumrade tills det var dags för We love youganda, en konsertkväll med flera artister, till förmån för ett projekt för rent vatten i norra uganda. Den hölls utomhus, på National Theatre, som ligger på promenadavstånd från Garden City.

11043033_10152832969693318_2628265176048259156_n

Foto: Daniel van der Blij

Där var mycket folk, som jag uppfattade det en rätt jämn blandning av turister och ugandier. Kvällen var ljum, musiken hög, artisterna östafrikanska – mest hiphop, vilket inte är min kopp te (mvh /tönt). Men artisternas utstrålning och energi kunde jag njuta av, och folkvimlet, och ~2-åringen som kom och satte sig i Johannas knä och gav henne grässtrån, och av stjärnhimlen och att kunna sitta på en gräsmatta i en varm natt.

Läsdagbok februari

1. Veronica Roth – Insurgent.
Det finns mycket som är bra med de här böckerna (divergent-triologin). Jag har inte sträckläst som jag gjorde med exempelvis hungerspelen, meeen jag ser fram emot att läsa sista boken och kommer lätt se resten av filmerna också. Jag vill inte säga nåt om handlingen, för det är så lätt att spoila såna här böcker, så det är lite svårt att veta vad jag ska skriva. Gillar en dystopier och/eller ungdomsspänning (finns den genren? Tänk cirkeln, harry potter, hungerspelen – jag älskar den genren) så är de här böckerna värda att ge en chans.

2. Doreen Baingana – Tropiska fiskar 
Det här är på riktigt en av de bästa böckerna jag läst på många år. Baingana växte upp i Kampala och Entebbe, i Uganda, och bor nu omväxlande i USA och Uganda. Boken är en samling noveller ur tre systrars perspektiv, från deras barndom och deras vuxenliv, kärleksmöten, sjukdom, utvandring. Den ger en mångfacetterad bild av Uganda och jag satte tusen bokmärken på olika ställen där det var extra viktiga/bra/tankeväckande meningar.

image

3. Veronica Roth – Allegiant
Sista boken i divergent-triologin. Blä. Blev så påverkad av händelse i slutet att jag bojkottar sista 20 sidorna, har skummat igenom dem för att se att det inte var på låtsas bara. Hatar nu hela serien, önskar att jag inte läst den. Mvh /rimlig.

Så, tre böcker lästa, totalt har jag läst 6 av mina totalt 12 nyårslovade böcker. Hurra för läsning! (men synd att tre var himla divergent-triologin. Buuu). Idag köpte jag en novellsamling med texter av ugandiska kvinnor. Mycket pepp på den!

Examensarbete: vecka 3

Dags för veckorapport, den första från Uganda! Den här veckan inleddes med den långa resan till Kampala (åkte hemifrån 9 på morgonen, kom fram till boendet vid sextiden morgonen därefter), och inleddes med en stressad måndag med stor oro över det här med etiskt godkännande. När jag på måndagskvällen träffade Julius och vi bestämde att han skulle göra ansökan, och att jag kunde börja med datainsamlingen så länge, så kändes det lättare.

tisdag och onsdag gjorde jag datainsamling, och det var kul men fullständigt utmattande. Jag samlade in totalt 50 enkäter på dessa två dagar (plus 8 stycken till med för bristfällig data), vilket känns väldigt bra. Nu känner jag dock att jag bör lämna universitetsområdet för att få lite respondenter som inte är studenter, och det känns läskigt. Förmodligen kommer det också vara betydligt mer ansträngande och tidskrävande (studenter är ju liksom garanterat engelskspråkiga, läskunniga och relativt positivt inställda till vetenskap).

wpid-img-20150225-wa0000.jpg

Införande av data på cafe där servitören hälsade mig med ”It’s been a long time!”. Det var fint, med tanke på att det var rätt exakt ett år sen, och jag var inte där SÅÅ många gånger under förra resan. Här har de världens största cappucino!

torsdagen hade vi handledningstillfälle. Dessvärre strulade nätet (reservnätet, i väntan på att de ska få ordning på det riktiga wifit som _ska_ funka) så jag kunde bara vara med en del via skype. Jag fick lite nya anvisningar om saker att lägga till i bakgrunden, så det blir tillbaka till sökdatabaserna någon dag rätt snart. Vi stannade hemma hela torsdagen, satt på balkongen och pluggade (eller försökte plugga). Vi var båda rätt utslagna efter två intensiva dagar med datainsamling i stan, men på kvällskvisten lyckades jag iallafall samla koncentrationen och föra in de sista enkäterna, så att alla 50 insamlade var införda. Hurra!

wpid-wp-1425047489599.jpeg

Fina balkongen.

fredagen gjorde jag datainsamling på köpcentret Garden City. Det gick bra, men tog nog lite längre tid per enkät. Jag fick in 24 stycken, med större spridning i ålder, och fler som arbetade (på universitetsområdet fick jag naturligtvis väääldigt stor andel studenter i 20-års-åldern). Sen kom pappa och min plusbrorsa Daniel hit! Pepp! Ikväll har vi blivit bjudna på examensfest som är här på gården där vi bor.

Sammanfattningsvis så slutar den här veckan lugnare än den förra. 

Jag har modifierat min tidsplan en smula, för att ge mig själv lite mer tid för datainsamling, och lite mindre tid för skrivande. Deadlinen 7 mars för datainsamling har varit en väldig stressfaktor. Det känns lättare att stressa med skrivande än med datainsamling, för mig, men egentligen hoppas jag såklart att jag inte kommer att behöva stressa överhuvudtaget. 

Såhär ser min tidsplan ut nu:
23 februari – 15 mars: Hitta deltagare (ca 250 stycken), göra datainsamling, föra in data, skriva klart bakgrund och metod.
15 mars – 1 april: Sammanställning av data, statistiska analyser, skriva resultat.
1-10 april: Skriva diskussion, slutsats, inledning.
11 april: Resa till Sverige.
12-13 april: Sammanställa och finputsa uppsats.
14 april: Första inlämning av uppsats.
16 april: Slutgiltig inlämning av uppsats.

Nästa vecka ska jag alltså fortsätta med datainsamling, på lite olika platser. Förhoppningsvis fortsätta få ökad spridning åldersmässigt.

Trevlig helg!

Etik-ansökan och datainsamling

Blogginlägg skrivet tisdagkväll, då nätet strejkade.

Så, det känns som att det har gått ungefär en vecka sedan jag bloggade senast (igår morse).

Jag fick ett möte med Julius, som är ansvarig för OGQ-projektet i Uganda, på måndagkvällen. Vi bestämde att han ska lägga till mitt projekt som ett tillägg till hans mycket större projekt, som han redan fått etiskt godkännande för – och bara göra en liten tilläggsansökan. Han sa att det inte lär bli klart på två veckor, men att jag kan börja med datainsamlingen redan innan. Han frågade om jag trodde att de skulle sätta mig i fängelse för det, och sa att han inte visste någon som åkt fast för det (att börja med datainsamling innan en fått etiskt godkännande, alltså). Jag vet inte riktigt om han skämtade – jag hoppas det.

Så idag började jag med min datainsamling! Jag och Johanna åkte in till Makerere universitetsområde, och gick till den stora gräsmattan utanför biblioteket. Där hade vi sett igår att det sitter många studenter och hänger. Johanna satte sig i skuggan under ett träd och pluggade, och jag gick fram till alla som såg sysslolösa ut (i början, och sedan även sådana som såg lite upptagna ut), frågade dem om jag fick störa. Det fick jag oftast, så då presenterade jag mig och sa att jag var en svensk student som gör ett projekt här, och att jag letade efter deltagare. Jag berättade att projektet handlade om vad en gör och vad en vill göra, att en skulle fylla i ett formulär och att en får en penna för besväret. De allra, allra flesta sa ja och fyllde snällt i formuläret – det var faktiskt mycket lättare än jag trodde, och jag fick slut på enkäter – jag hade “bara” med mig 34 stycken. Mycket nöjd!

wpid-wp-1424862049863.jpeg

När jag började kolla igenom enkäterna någonstans halvvägs märkte jag dock att jag varit för dålig på att förklara exakt hur en skulle göra, så det är 8 av de insamlade enkäterna som har många saknade svar. Därefter började jag dels förklara noggrannare, och kolla igenom enkäterna när jag tar in dem, för att försäkra mig om att alla frågor är besvarade. Typiskt bra nybörjarlärdom.

Jag reser med min syster Johanna, som pluggar hälsovetenskap på distans och således lika gärna kan göra det från Uganda som från Stockholm. Hon är typ bästa resesällskapet någonsin, hon njuter precis som jag av kaoset, solen, att plugga i skuggan under ett träd, att äta frukt och gatumat, och att vara ensam. Igårkväll blev middagen – vår första middag i Uganda – exakt samma som den sista jag åt innan jag åkte hem förra gången: rolex (chapati med stekt ägg) och stoney (ingefärsläsk). Och så köpte vi bisarra mängder frukt…

wpid-wp-1424862064241.jpeg

Jag är så otroligt glad att vara tillbaka i Kampala. Jag mår väldigt bra av solen, värmen, ljudet av syrsor och känslan av att allting löser sig.

Internet på vårt boende funkar sporadiskt, men är väldigt bra när det väl funkar – jag kunde skypea i 40 minuter med bra bild utan problem. Nu har det dock inte funkat sen imorse. Känns som att jag kanske bör skaffa ett backup-nät.

En annan väldigt rolig sak som hände idag är att jag fick mail från institutionen om min arga krönika i tidskriften Arbetsterapeuten, där utbildningsansvarig skrev att min krönika väckt många bra samtal i lärarkåren och att de ska gå vidare med frågan. De bjöd in mig till vidare samtal i ämnet i höst. Hurra!

Framme.

image

Kort rapport: jag och Johanna är tryggt framme i Uganda och på stället där vi ska bo. Vi har blivit utfodrade med hemgjorda pommes frites och chai, och ska försöka sova ett par timmar. Sen börjar jakten på etiska godkännandet. Godnatt!

Examensarbete: vecka två

Dags för en ny veckorapport! Den här veckan har varit generellt mindre pepp än förra, men imorgon åker jag till Uganda, och det är ju bra.

Måndag: Idag tog jag en tur till biblioteket, skrev ut några fler vetenskapliga artiklar och lånade fem olika böcker om medicinsk statistik & undersökningar. Jag lyssnade på en lunchföreläsning, och sen träffade jag av en trevlig slump min statistikguru och pratade lite mer med honom. Vi kom fram till bra saker såsom att jag förmodligen inte kommer behöva använda något speciellt statistikprogram, utöver google sheets och kalkylatorn. Det känns bra. Jag fick feedback på mina sociodemografiska frågor från min handledare och omarbetade dem lite utifrån detta. (Alltså, den här dagen har känts otroligt icke-produktiv och som att jag inte lyckats/hunnit få någonting gjort, men när jag skriver ner det så är det ju ändå någonting. Det är bra!)

Tisdag: Hade en intensiv, produktiv förmiddag med alla statistikböckerna och arbete med metod-delen. Jag fick ihop några formuleringar och referenser, och blev klar med ett första utkast. Jag la samman det jag skrivit hittills om bakgrund, syfte och metod (3,5 sidor!), och skickade in det till handledare och de andra studenterna i min handledningsgrupp. Får se om någon hinner komma med feedback innan jag åker, egentligen ska det in samma dag som jag flyger, och nästa handledningstillfälle (som jag ska vara med på via skype, om allt går som det ska) är torsdag nästa vecka.
wpid-wp-1424552250532.jpeg

Onsdag: Idag stod det på mitt schema att sätta mig in i pivot tables, en funktion som finns i google sheets (och andra kalkylarksprogram). Jag försööökte förbereda mig på den här förtvivlade känslan av att inte fatta någonting och att inte få saker att funka, men jag lyckades inte riktigt utan trodde att det skulle bli kul. DET ÄR INTE KUL. Jag vill bara kunna göra fina korstabeller! Det verkar dock inte funka att göra i google-arken om jag inte omvandlar alla svar till siffror, vilket jag förstås skulle kunna göra men jag VILL inte. Så nu testar jag att använda SPSS ändå, vilket jag helst inte ville göra pga då är jag beroende av ett program och tänk om min dator blir stulen/trasig… Det hade ju varit mycket trevligare för min sinnesfrid att ha allting i google-molnet. YNK. Jag hatar att lära mig nya saker, jag hatar att vara dålig på saker, jag hatar allt.

Torsdag
Önskar att jag kunde skriva att allt löste sig idag, och att jag känner mig som ett geni, men så är dessvärre inte fallet. Jag har bråkat med google sheets och med spss, kodning av data och sånt. Jag har kommit fram till (tills vidare iallafall) att försöka använda både sheets och spss, för lite olika saker. Jag försöker hålla mig lugn och tänka på att jag har nästan två veckor (8-20 mars) vikt i schemat för databearbetning och statistisk analys. Det är ok att allt inte är solklart nu. Så försöker jag tänka, iallafall.

För övrigt flyttade katten hem till Harry idag, hon ska bo där medan jag är borta. Lägenheten känns tom och resan känns plötsligt mycket mer verklig.

wpid-wp-1424552231082.jpeg

Fredag
Stora utskrifts/kopieringsdagen! Såhär ser 250 ex av enkäten och lika många missivbrev ut.
wpid-wp-1424552213767.jpeg

Lördag
Idag, vid åtta på kvällen, fick jag besked via mail om att jag behöver ett etiskt godkännande från ugandiska etiska rådet, vilket jag inte trott att jag behövt eftersom jag ska göra en studie på normalbefolkning (och lite andra anledningar) – i Sverige behövs inte ett godkännande för samma situation. Och så hade jag nog lite för höga förhoppningar om att de jag samarbetar med skulle ha koll på det här (fast, det hade de ju, bara lite senare än jag hade hoppats på). Nå ja – det här är bara ursäkter såklart, det är jag som borde kollat upp det här bättre. Så lördagkvällen fick ägnas åt en lite panikartad sammanställning av projektplan på engelska till ansökan… och till packning, och städning av lägenheten…

Sammanfattning:
Alltså att få veta att jag behöver ett etiskt godkännande kvällen innan jag åker, och två dagar innan jag tänkt börja med datainsamlingen, känns verkligen inte roligt. Saker går ju inte alltid snabbt och smidigt i Uganda och jag måste erkänna att jag har en klump i magen av oro över detta. Meeeen saker _kan_ också helt plötsligt bara lösa sig magiskt bra i Uganda, på ett sätt det sällan gör i Sverige. Håll tummarna? 7 mars skulle jag vilja vara klar med datainsamling, med minst 250 deltagare. Vi får se, vi får se.

Imorgon åker jag till Uganda!

Examensarbete: vecka ett

Här kommer en dag-för-dag-rapport av vad jag gjort denna första vecka på examensarbetet. Jag förväntar mig som sagt att ni agerar handledare och ger beröm när jag är flitig och skäll när jag gör ingenting. Ok? Ok.

Måndag: Första dagen på kursen! Jag hade möte med internationella koordinatorn på KI och fixade försäkring. Jag letade lite litteratur och la ganska mycket tid på allmän uppstrukturering och att göra-listor. Jag sammanställde det ugandiska OGQ-formuläret och de sociodemografiska frågorna (frågor om kön, ålder, bostadsort, sysselsättning och sånt). Vi hade också första handledningstillfället i handledningsgruppen.

Tisdag: Jag publicerade ett blogginlägg där jag försökte förklara arbetsterapi, aktivitet och aktivitetsgap, för att ge en grundförståelse för vad det är jag håller på med egentligen. Jag fick en vän att fylla i den ugandiska versionen av OGQ, inklusive de sociodemografiska frågorna, och tog tid på hur lång tid det tog: drygt 6 minuter. Jag väljer utifrån detta att skriva i följebrevet att det tar ungefär 10 minuter att fylla i. Därefter testade jag hur lång tid det tar för mig att registrera svaren från pappersenkäten i datorn: 4 minuter 51 sekunder. Det var ju inte alltför lång tid.

Onsdag: Onsdagen tillbringades på skolans bibliotek, där jag började på litteraturöversikt och att skriva bakgrunden till arbetet (en vetenskaplig version av den här texten, ungefär). Jag hade också möte med en vän som är statistiknörd och som handledde mig i kursen i medicinsk forskning som jag gick häromsommaren. Jag har också varit lärarassistent när han ledde den här MOOC-kursen i statistik med R. Med grund i detta skulle en ju kunna tro att jag har full koll på det här med statistik, men jag känner mig fortfarande en smula panikslagen. Mötet var dock givande, vi (mest han…) spånade på metoder för att analysera datat. Det finns dock mer arbete att göra här…

Formeln för att räkna ut konfidensintervall. Joråsatteh.

Formeln för att räkna ut konfidensintervall. Joråsatteh.

Torsdag: På torsdagen tog jag största delen av dagen ledigt från exjobbet och ägnade mig istället åt jobb med Kooperativet Levande Video - kanske enda livesändningsföretaget med en arbetsterapeut i staben? Vi är nystartade och hade möte där vi mest bestämde massa saker. Sånt är viktigt. Därefter utvecklade jag mitt excel-ark där jag ska fylla i enkätsvaren, med fancy funktioner som räknar ut automagiskt hur många aktivitetsgap en person har, och sånt. Jag gjorde även en exempelpopulation med slumpmässiga svar, som jag ska använda för att testa lite olika beräkningar och sånt, förhoppningsvis med hjälp av samma favoritstatistiker som jag träffade igår.

Det blir roligare bilder i inläggen när jag kommit till Uganda, jag lovar!

Det blir roligare bilder i inläggen när jag kommit till Uganda, jag lovar!

Fredag: Fredagen var en trött dag. Jag har läst artiklar och fortsatt skriva på bakgrund och metod, och sen var dagen typ slut.

Sammanfattning: Jo, jag har skött mig den här första veckan. Saker tar inte riktigt den tiden jag tror att de ska ta (vissa går snabbare och andra långsammare), vilket är rätt frustrerande.

Nästa vecka ska jag: Testa beräkningar på min exempelpopulation, göra lite grafer och sånt. Skriva klart bakgrund och metod. Skriva ut alla papper som ska med till Uganda (250 enkäter och lika många följebrev) och försöka få tag på ett antal skrivunderlägg och skitmånga pennor. Och såklart packa väskan, packa undan lite av mina saker så att lägenheten är fin för andrahandshyresgästerna, och sen, på söndagen, åka till Uganda!

Krönika i Arbetsterapeuten: alla arbetsterapeuter är inte normfungerande

wpid-wp-1422754783394.jpeg wpid-wp-1422754776934.jpeg

Jag har skrivit ännu en krönika till tidskriften Arbetsterapeuten, den här gången om funktionsnormen som tyvärr är stark även på arbetsterapiutbildningen, där en skulle kunna tänka sig att medvetenheten borde vara hög. Jag fick vara med på framsidan, minsann. Här är krönikan:

En skev bild av verkligheten
Under mina fem avklarade terminer på arbetsterapeutprogrammet är det något som överraskat och skavt i mig: otillgängligheten. Hur kan ett program utformat och lett av arbetsterapeuter inte vara bättre anpassat för olika funktionsuppsättningar?

Som funktionsvarierad student är all anpassning upp till studenten själv att driva fram, och även om en fått ett intyg på anpassningar en behöver så är detta något som varje kursansvarig kan välja att neka. Föreläsningarnas tilltal är generellt utestängande – det finns en föreställning om att det inte finns någon i rummet som är en sån som vi pratar om. Vi arbetsterapeuter är några helt andra än patienterna – de funktionsvarierade och sjuka som vi måste lära oss att förstå.

Ett konkret exempel är att studenterna ofta förväntas utföra kognitiva test på varandra, som om det vore helt okomplicerat. Test av arbetsminne är för personer med neuropsykiatriska funktionsvariationer mycket utmattande, och dessutom utlämnande inför klasskamraterna. Det finns såklart ett värde i att ha varit med om att själv bli testad – men dessa studenter har sannolikt genomgått neuropsykiatriska utredningar som är betydligt mer utförliga än exempelvis MoCa. De vet redan hur det känns att vara patienten.

Föreläsningarna är långa och sällan berättar föreläsarna i förväg när rasterna ska vara, vilket kan vara en onödig stress speciellt för personer på autismspektrat. Vi ser på video- klipp utan textning, vilket är otillgängligt för personer med hörselnedsättning. En gång hade vi en föreläsare i rullstol – när lektionen började fick vi byta från det planerade klassrummet för att föreläsaren inte kunde komma in.

Att alla arbetsterapeuter är normfungerande är en föreställning som inte stämmer. Vi funktionsvarierade och sjuka finns i klassrummet och i personalrummet. Vi är inte bara patienter, vi är era studenter och era kolleger. Se till att anpassa för oss också.
Som arbetsterapeuter borde vi verkligen kunna det här.

Arbetsterapi, aktivitet och aktivitetsgap

Arbetsterapi är inte helt lätt att förklara. Enligt wikipedia är arbetsterapi “den vetenskap som studerar människans förmåga att utföra arbetssysslor eller andra aktiviteter i vardagliga livet”. Arbetsterapi syftar alltså till att människor ska kunna vara delaktiga i de aktiviteter som är viktiga för dem, och insatserna kan vara väldigt olika – från förskrivning av rullstolar och rullatorer, till hjälp att strukturera vardagen med kalender, till anpassning av arbetsplatsen, till gruppaktiviteter som hantverksgrupper, arbetsträning, osv. Arbetsterapi kan alltså ha aktivitet både som mål och som metod.

arbetsterapi

Aktivitet (engelska occupation) används inom arbetsterapi som ett begrepp som innefattar alla typer av uppgifter som människor sysselsätter sig med.  I det arbetsterapeutiska ramverket Model of Human Occupation delas människans aktiviteter upp i kategorierna det dagliga livets aktiviteter, lek och produktivitet). Inom arbetsterapi ses människan som en aktivitetsvarelse som behöver vara delaktig i aktivitet för att må bra. Delaktighet förutsätter dock inte utförande, en person kan känna sig delaktig i en aktivitet utan att själv vara den som agerar.

Faktorer som exempelvis funktionsvariation och sjukdom kan leda till att en inte kan utföra alla de aktiviteter en vill göra. Aktivitetsgap (occupational gaps) är alltså när det finns en skillnad mellan vad en vill göra, och vad en faktiskt gör. Occupational Gaps Questionnaire [OGQ] utvecklades för att undersöka i vilken grad personer deltar i de aktiviteter i dagliga livet som de vill önskar delta i, och det är det instrument jag kommer att använda för mitt projekt. OGQ består av frågorna “utför du aktiviteten?” och “vill du utföra aktiviteten?” för 30 aktiviteter – exempelvis: handla, sköta hemmets ekonomi, ha en hobby, läsa böcker, umgås med släkt och vänner, delta i föreningsverksamhet, resa, arbeta, ge hjälp och stöd till andra. Om svaret skiljer sig på de två frågorna, så finns ett aktivitetsgap. Värt att komma ihåg här är alltså att en person kan svara nej på båda frågorna – men ändå anse sig delaktig i aktiviteten. OGQ mäter skillnaden mellan vad en utför och vad en vill utföra.

arbetsterapi2

För att få ett referensvärde att förstå funktionsvarierade och patientgruppers resultat utifrån så måste instrumentet testas på normalpopulation (det vill säga, ett slumpmässigt urval av hela befolkningen – inte en speciell patientgrupp). I en studie från Sverige visade sig en vuxen ur normalpopulationen ha ungefär 3 aktivitetsgap enligt OGQ, med ganska stora skillnader beroende på ålder – där yngre generellt hade fler aktivitetsgap än äldre.

OGQ har nyligen genomgått en kulturell översättning till ugandiska förhållanden, och det jag ska göra i mitt projekt är att göra en undersökning på (engelskspråkig och skrivkunnig) normalpopulation i Uganda. Jag kommer alltså att dela ut formuläret på olika offentliga platser i storstad och landsbygd, och hoppas att många vill fylla i det. Därefter kommer jag att analysera resultatet, och förhoppningsvis jämföra det med normalpopulationsstudien ifrån Sverige.

Så. Blev det lite mer begripligt?

arbetsterapi2

Välkommen till uppsatsbloggen!

Om 18 dagar åker jag till Uganda. Jag ska vara där i sju veckor, och skriva mitt examensarbete i arbetsterapi. Kursen börjar på måndag, så det här är en liten tjuvstart. Mitt projekt har som syfte att undersöka vilka aktivitetsgap som upplevs av engelskspråkig normalpopulation i stad och landsbygd i Uganda.

En kamel vid victoriasjön.

Jag kommer att skriva ett blogginlägg snart där jag berättar lite mer om arbetsterapi, aktivitetsgap och instrumentet jag ska använda. Den korta versionen är: aktivitetsgap är glappet mellan vad du gör, och vad du vill göra. Rent praktiskt kommer mitt projekt gå till så att jag på offentliga platser i Uganda ställer mig och delar ut ett formulär som jag ber människor – vuxna, engelskspråkiga, läskunniga ugandier – att fylla i. Resultaten gör jag sedan statistiska analyser på, och jämför med en normalpopulationsstudie från Sverige.

IMG_0623

Älskade Kampala.

Jag kommer att använda bloggen som en slags extra handledare – jag rapporterar vad jag gör, sätter deadlines åt mig själv, och ni får se till att övervaka mig och se till att jag gör det jag ska. Och så blir det nog en hel del resedagbok här också.

IMG_0651

Rolex – chapati med ägg. Snabbmat som jag längtar efter.

Förra gången jag var i Uganda reste jag ju själv. Den här gången kommer jag ha sällskap sex av sju veckor, vilket känns jättekul. Projektet är dock enbart mitt.

Så. Frågor på det? Kommer ni vilja läsa min uppsatsblogg?