Dags för ett nytt blogginlägg om blockadjuridik. Läs det första här. Jag har fått frågor om straffskalan, och tänkte dela med mig av de svar jag fått från en fantastiskt trevlig jurist anställd hos Polisen om just detta. Jag vill börja med att säga att dessa straff inte är vanliga. Det är ovanligt att aktivister överhuvudtaget omhändertas på blockaderna – i dessa fall, såsom det varit hitintills på de blockader jag har varit med på, så har de som omhändertagits gjort något utöver att stå i blockad-kedjan.
Den som arrangerar en blockad kan dömas till olika straff – antingen för att hen arrangerar en allmän sammankomst utan tillstånd. Straffet är högst sex månaders fängelse. (Ordningslagen 2 kap. 29 §.) Om situationen bedöms som ett upplopp kan anstiftare och anförare (dvs personer som uppfattas som ledare) dömas till fängelse i högst fyra år.
Blockaderna har ju dock ingen arrangör, utan vi är alla där med lika mycket att säga till om, och tar bara ansvar för våra egna handlingar. Jag har dock hört rykten (eller läst, men jag minns inte var) om att en person som var utsedd till kommunikatör för kvällen blev sedd som anstiftare av polisen. Jag vet dock inte vad som hände med henom, om det ens var en riktig situation. Det är dock en risk att förhålla sig till, om en som jag tycker om att tala med polisen.
Brottet upplopp består i att fler än 10 människor stör allmän ordning, exempelvis beter sig hotfullt genom att visa att de tänker trotsa polisen, eller hindra trafiken. För att dömas för detta brott krävs det att polisen befaller att folkmassan ska skingras och att folkmassan inte lyder detta. Deltagare i upplopp, som inte uppfattas som ledare, kan dömas till böter eller fängelse i högst två år.
(Upplopp, BrB 16:1)
När vi är en del av en folkmassa, som inte lyder polisens order om att skingras, så gör vi oss skyldiga till ohörsamhet mot ordningsmakten. Vänsterjuristerna har gjort en utmärkt redogörelse för detta här, därför lämnar jag det därhän. Ohörsamhet mot ordningsmakten kan ge böter eller fängelse i högst sex månader.
(BrB 16:3)
Om polisen med våld försöker flytta på en aktivist, och aktivisten försöker hålla sig kvar, så gör hen sig skyldig till våldsamt motstånd. Det behöver alltså inte vara en våldshandling för att räknas som våldsamt motstånd – utan även att hålla fast i armkrok, eller att sprattla räknas in. Våldsamt motstånd kan ge böter eller fängelse i högst sex månader. (17 kap. 3 § brottsbalken) Om du absolut inte vill göra dig skyldig till våldsamt motstånd får du alltså, om polisen tar tag i dig och ska förflytta dig från blockaden, släppa eventuell armkrok, och ligga slapp och lealös. Att inte kämpa emot, men låta dem bära dig, är alltså inte våldsamt motstånd (dock ohörsamhet mot ordningsmakten).
Läs gärna också varför jag tycker att vi ska vara trevliga mot polisen.