Dagbok v.39

Måndag
Seminarium om hälsobegreppet. En ur varje grupp lottades att presentera vad vi kommit fram till. Min grupp var först och jag fick “vinstlotten”, woop. Jaja, det gick bra, vi blev godkända. Sen åkte jag till ett möte med en person som blev min mentor. Hen ska hjälpa mig sålla informationen vi får från skolan och strukturera upp plugget. Värt.
Efter mötet var det middagsdags och jag och H möttes inne i stan och åt löjligt god indisk mat. Indiskt är en av få saker jag saknar i Norra botkyrka, i princip ALLT annat finns här (:

Tisdag
Lektioner på förmiddagen, men jag hade dragits in i arrandet av en spontandemo som skulle gå av stapeln nästa dag, så jag satt hela föreläsningarna och twittrade, mailade och skrev. Tror inte jag missade något jätteviktigt som aldrig kommer nämnas igen (hoppas inte det).
Efter lunch hade jag tid hos språkverkstan, en superbra tjänst på KI-bibblan som hjälper en med det vetenskapliga språket och så. Jag fick hjälp med min hemtenta, som jag faktiskt blev klar med i helgen! (så himla stolt, glad, överraskad).
Därefter hem, sova en stund, och få besök av bästa N som satt och jobbade bredvid mig medan jag färdigställde min tenta med språkverkstadens nya tips.

image

Onsdag
En såndär sämst morgon där allt gick fel och jag glömde kaffetermosen hemma. Väl framme i skolan var det mentorsgruppträff, föreläsningar och grupparbete kring etik. Därefter lämna in hemtentan (två dagar för tidigt!!!!!) och åka hem och sova igång hjärnan tills det var dags att åka in till flyktingbarns-demon i stan. Den gick fantastiskt fint, mina vänner i Dessa mina minsta är så BRA på att arrangera saker, det regnade och var mörkt men vi hade ljus, paraplyer och kärlek. Det var väldigt peppigt och gav helt klart mersmak.

image

Torsdag
En dag utan plugg = totalkoma. Jag var sjukt trött och seg, men jag träningcyklade iaf i 40 minuter.
På eftermiddagen åkte jag in till stan och hämtade mina torsdagsbarn. Vi har våra rutiner: dans i köket, kladdkaka (ja, varje torsdag), och så den senaste rutinen: uno och plockepinn framför brasan med storebror när lillsyrran somnat. Efter såna kvällar är det verkligen inte synd om mig.

Fredag
Läkarbesök, första mötet med min nya läkare, och det var en oändlig lättnad. Lyhörd och tjänstvillig. Så otroligt skönt. Nu har jag förtroende för bägge mina vårdkontakter – en sån lyx!!!
Därefter till skolan. Seminarium om etik. Det gick bra det mä. Sen hem och helg, en helg utan obligatoriska studier! Att jag har börjat läsa “kom igång med anatomi och fysiologi” för att jag är så nervös inför den kursen är ändå en annan sorts plugg…
SVTplaykväll med H och tidig sömn.

image

Lördag
En himla bra dag. Pannkaksfrukost med H, sedan utflykt med N + döttrar till äppelträd och odlingslott. Kom hem med en enorm bukett blommor, en dramatenkärra (!) äpplen, två purjolökar, lite potatis (det var för himla tung jord för att jag skulle orka gräva upp mer, häh), mangold och några bondbönor. Mums. Å, och en 2 1/2 meter lång trädstam som jag vill ha i vardagsrummet… Sen städade jag lite hemma och sov en sväng innan det var dags att åka in till stan och äta på Hermans med H + fem vänner, däribland våra bästa grannar i porten bredvid. Gott och trevligt. En så sjukt bra lördag. Fler såna åt folket.

image

Söndag
Idag. Tröttma. Stannade hemma från solidaritetsdemo utanför Märstaförvaret för att läsa anatomi och vila hjärnan från intryck. Imorgon börjar VFU (=praktik) och det kommer kräva en del energi, misstänker jag.
Bakat vegansk snickerskaka.
Betalat räkningar.
Burit ner min trädstam till hobbyrummet.
Ska laga mat (försöka mig på en vegansk paj, minsann) och ikväll kommer min vän C hit på te. Tänk att jag har så mycket vänner som vill umgås med mig trots att jag helst aldrig lämnar hemmet. Som orkar resa när jag inte gör det. Det är en välsignelse.

image

#tubpoesi

En vän har startat den grymma aktiviteten (och hashtaggen) tubpoesi. Häromdagen gjorde jag mitt första bidrag (nästa gång ska jag ha en bläckpenna i väskan!). #Tubpoesi går alltså ut på att vända på en reklamskylt och skriva en dikt på den istället. Fylla tunnelbanan med poesi. Jag älskart.

Bli inspirerade av Maja och kom snart igång och gör det, ni också!

Demonstration för flyktingbarnen

Ikväll var det en fantastiskt fin demonstration som vi i Dessa mina minsta arrangerade, med tre dagars varsel. Runt 100 personer kom, och vi fick  bland annat höra berättelser från tre fall ur den skeva migrationspolitiken, däribland Selmas pappa och Cristian och Masarra, spoken word från Dunderdan och musik. Vi tände ljus och regnet föll.

Ni kan se demonstrationen, som livestreamades, här. 

Tack för ikväll!

Den sjukaste listan

Vi har börjat skriva en lista på sjuka asylfall, där de flesta pågår just nu.
Du kan fylla på listan här. 

Såhär ser listan på fall som pågår JUST NU ut:
– Haddile
– Cristian och Masarra 
– Tamila Tankaeva
– Selmas pappa
– Siavash Rahimi
– Amireh och Zeinab
– Eminovic
– Ali, 15
– Theodros Arega

Vi kan inte rädda bara de enstaka som får mediauppmärksamhet. Lagar och praxis måste ändras NU.
På onsdag arrangerar Dessa Mina Minsta en demonstration för att få Billström att ta ansvar för flyktingbarnen. Läs mer här, sprid och kom!

Dagbok v. 38

Ja, veckorna har gått och jag har inte sommarlovsbloggat klart.
Nu är vi tre veckor in på terminen och hjälp, vad mycket tid och energi det tar att plugga. Jag har iallafall en finfin basgrupp, och blir mer pepp på mitt framtida yrke ju mer jag får lära mig. Det är bra!
Jag tänkte gå igenom tiden sen skolstart utifrån bilder jag tagit med mobilen.

image

Jag har plockat äpplen & plommon.

image

Vi har varit otroligt kreativa i skolan.

image

Vi har firat nattvard utanför migrationsverket, varje första-torsdagen-i-månaden.

image

Jag har stickat sockor. Massor av sockor. Jag övar mig på att göra hälar, utan mönster, så ungefär varannan blir bra.

image

Såhär har helgen sett ut. Jag har skrivit hemtenta om aktivitetsbegreppet och arbetsterapins professionsutveckling, med duntäcke över mig och tjock katt bredvid mig.

Tacka Lufthansa!

Häromdagen i vevan med det stoppade utvisningsförsöket av Amireh och Zeinab, så gjorde Lufthansa ett uttalande som är värt att hylla:”Det är också viktigt att påpeka att vi har en policy där vi vägrar att flyga utvisningsärenden i de fall där den det gäller motsäger sig utvisningen”, sa Martin Riecken, anställd på Lufthansa, till SVT.

De inte bara har en sådan policy – utan följer den också! Vilket föredöme bland företag!

Så nu startas en bojkott mot SAS och en kärlekskampanj mot Lufthansa.

Vill du bidra? Skicka ett vykort till nåt av Lufthansas kontor. Adresser till personer och kontor i Lufthansa Sverige hittar du här. Du kan dessutom hemskt gärna stötta några av oss som redan gjort det och skickat ut vykort över hela världen (bl a Japan, Kanada, Filippinerna och Tyskland) och alla namn vi kunde hitta i Sverige och dessutom ett jättefint blommogram. Vi ligger ute med en del pengar så skulle du vilja bidra till detta så sätt in en liten slant på skandiabankskonto 9159-215.960-7, (första fyra är clearingnummer). Eventuellt överskott går till Ingen Människa är Illegal Stockholm.
image
Såna här aktioner är viktiga för att visa att vi inte bara är emot allting. Vi är ännu mer för dem som gör bra saker och ju fler vi är som kan bli delaktiga i det, desto bättre. Stort tack redan på förhand till dig som vill vara med och bidra på ett eller annat sätt!

Vackra fula onda goda värld

Tisdag, 21:30: Min telefon ringer. Det är den unga kvinnan M. Vi är ytligt bekanta, har setts typ tre gånger. Hon visste inte att det var mig hon ringde, hon hade ett nummer med namnet “blockad” sparad i sin mobil, och hon är desperat.

Hennes vän, vi kan kalla honom E, sitter på Märstaförvaret och ska utvisas nästa morgon. Han har nyss fyllt 18 år och är rädd och ledsen. Han vill inte stoppa utvisningen, men han får panikångestattacker och vill ha sällskap från M. Förvarspersonalen har gått med på att släppa in henne trots att det inte är besökstid.

Men M har inget sätt att ta sig till Märstaförvaret tur-och-retur en tisdagnatt. Hon har frågat alla hon känner med körkort och alla har ursäkter.

Så hon ringer numret som står under “blockad”. Och kommer till mig.

Jag har egentligen inget hopp om att någon ska kasta sig ur bekvämligheten, men skriver ett nödrop på twitter och facebook, och skickar dessutom det till den enda med bil & körkort jag känner som är online på facebookchatten.

Och han svarar:
“Typ nu? Jag har lite grejer jag måste få ur bilen isf.”

En halvtimme senare åker han och hämtar upp en tjej han aldrig träffat och tar henne till Märstaförvaret. Han väntar medan hon är där. Han kommer hem klockan fyra.

Människor som dessa. M och A. Som offrar sin tisdagsnatt, sin sömn, sin bekvämlighet, med en kvarts varsel. Som åker ut och tröstar en pojke som ska utvisas.
Förvarspersonalen som gjorde ett undantag.

Jag får se så oändligt mycket godhet och medmänsklighet sedan jag började engagera mig. Det finns så många historier som dessa. Det ger så mycket hopp, så mycket energi. Världen är ful och ond, och vacker och god, allt samtidigt, och vi är här tillsammans. Jag är så tacksam för det!

Stöd kampen för Amireh och Zeinab!

Uppslutningen och engagemanget de senaste dagarna för att Zeinab och Amireh ska få stanna i Sverige har varit enorm! Och än är inte kampen över, vi kommer behövas allihop även under veckan och kanske veckorna som kommer tills vi har säkrat våra vänners framtid. Det SKA gå. Tillsammans är vi många.

Något kan du vara med och göra redan idag. Ängebykyrkan i Fellingsbro – som Zeinab och Amireh tillhör – har under de senaste månaderna slitit hårt i det här ärendet. Det har inneburit mycket tid och engagemang från enskilda medlemmar, men också ekonomiska kostnader. Till exempel kastade sig pastorn, Ingemar Olsson, på ett plan ner till Frankfurt i fredags för att fysiskt kunna stoppa utvisningen där. Medlemmar i församlingen har bestämt sig för att täcka dessa kostnader ur sina egna fickor, men vi är ett gäng som tänker att vi kan hjälpas åt, flera av oss. Visst vill du vara med?

Med ganska små pengar från oss allihop har vi snabbt täckt upp vad detta har kostat hittills. Och om det skulle komma in mer pengar än Amireh oh Zeinab behöver just nu så kan vi garantera att de kommer att komma till nytta. Ängebykyrkan har varit engagerade i asylfrågor länge. Många medlemmar stöttar personligen hela familjer och på gudstjänsterna är nästan hälften asylsökande från närliggande boende. Här finns hål att stoppa pengarna i och ansvarsfulla människor som förvaltar dem.

Initiativet till insamlingen kommer inte från församlingen utan från ett gäng av oss som helt enkelt engagerat oss för Amireh och Zeinab. Vi har dock bett församlingen om lov att använda deras bankgiro så att pengarna kommer dem till del utan mellanhänder.

Gör därför så här:
Sätt in valfri summa på bankgiro 890 – 4104 (Fellingsbro Frikyrkoförsamling)

Märk din insättning ”Amireh och Zeinab”Tillsammans kan vi bära – även ekonomiskt!

Septembertomater

Om sommaren varit någon månad längre skulle jag fått en väldigt fin tomatskörd. Massor av blommor, massor av gröna tomater. Jag har skördat typ sju tomater än.

image

Idag plockade jag in tre av sju plantor till sovrumsfönstret.

image

Får se om de orkar med klimatbytet.

image

Jag är inte så förtjust i grönatomatermarmelad tyvärr.

image

Sovrumsfönstret utifrån.

image

Plantorna som är kvar på balkongen.

I mina böner – pågående flyktingaktivism

IDAG sker ett utvisningsförsök av Norallah som har varit i Sverige i två år och har sökt asyl och fått avslag i alla instanser. Han har inte bott i Afghanistan sedan han var 8 år och har ingen familj eller socialt nätverk där. Ändå beslutar Migrationsverket att utvisa honom dit trots att han försökt visa med olika dokument att han växt upp i Iran, där han levt utan uppehållstillstånd. Klockan 15 på Arlanda, terminal 5, samlas till flygplatsaktion med utdelning av flygblad med uppmaningar till medpassagerarna att hindra avvisningen. 

JUST NU sker även ett utvisningsförsök av Amireh och Zeinab, mor och dotter som flytt Iran och under sin tid i Sverige dessutom konverterat från islam till kristendomen, något som i Iran också kan leda till dödsstraff. Kvinnornas advokat har överklagat fallet och hoppas nu på att Europadomstolen ska göra en annan bedömning än de svenska myndigheterna. Vi måste hjälpas åt att hålla dem i Sverige tills dess – läs mer här!

Cristian och Masarra har jag skrivit om tidigare här. De är ett syskonpar, som inte har någon kontakt med några andra släktingar. Eftersom Masarra är minderårig så har Migrationsverket nu beslutat att splittra dem och skicka Cristian ensam till Irak. Hjälp till att hindra det – förmå media att uppmärksamma deras fall, förmå Migrationsverket att ändra sig!

Och till sist. Jean Pierre var livrädd att skickas tillbaka till Burundi. En flygplatsaktion hindrade ett utvisningsförsök i somras. Han skrev ett brev som jag publicerade på min blogg, där han vädjade om att få hjälp att förmå migrationsverket att pröva hans fall på nytt. I tisdags utvisades han ändå. Ingen har hört av honom sedan dess 🙁