Läsdagbok mars

1. Gifts of harvest – FEMRITE
När jag läst ut Tropiska fiskar så ville jag genast ha mer. Tyvärr har Baisanga inte gett ut något mer – dock har en av novellerna ur Tropiska fiskar publicerats i en samling som getts ut av FEMRITE, något så häftigt som en förening för kvinnliga ugandiska författare och poeter. Boken går inte att köpa i Sverige, men finns att beställa på nätet, och jag hittade den till min stora glädje i den fantastiska bokhandeln i Garden City, i Kampala. Gifts of harvest består av noveller och dikter, alla utspelar sig i Uganda och alla har kvinnliga protagonister. Det är ärligt, roligt, sorgligt, aldrig våldsromantiserande eller misärfrosseri, aldrig hopplöst. Här finns en enorm styrka. Jag uppskattar också att få en glimt av hur det är att inte vara den tänkta målgruppen – många av författarna slänger in ord på ugandiska språk som jag inte förstår, och vissa referenser går över mitt huvud (dock inte så att det är svårt att följa med i handlingen). Jag slukade boken på ett dygn. Jag köper gärna med mig ett exemplar extra hem om någon vill ha – den kostade ungefär 40 kr.

2. Song of Lawino and Song of Ocol – Okot p’Bitek
En trevlig sak i Uganda är bokförsäljarna som kommer ombord på långfärdsbussarna. På bussen mot Lira köpte jag den här boken, som är skriven av en författare från Gulu (ungefär 10 mil från Lira). Jag slukade den sedan på den (väldigt långa) resan. Det är två diktsviter som till formen är baserade på sångtraditionen hos Acoli-folken. Den första, Lawinos sång, är en bykvinnas protest mot att hennes man utbildat sig i staden och kommit tillbaka med ett stort förakt mot allt som är tradition, byliv, afrikanskt. Språket är fullt av lokala referenser, ordspråk och uttryck – varav flera förklaras för icke-acoli-läsare i fotnoter. Song of Ocol är mannens svar, som tyvärr var mycket mer ensidigt (Ocol fortsätter vara boven även här).
Boken innehåller även ett förord med väldigt intressanta analyser av diktsviterna. Jag tyckte väldigt mycket om boken, så himla fint att jag ramlade över den. Såklart extra fint att läsa just på resan upp till platsen där den utspelar sig.

image

3. Brinnande livet – Alice Munro 
Den här novellsamlingen av nobelprisvinnaren Munro är en av de sex böckerna jag köpte (planerat impulsköp) på pocketshop på arlanda, påväg till Uganda. Jag har inte läst något av Munro tidigare. Hon har ett lättillgängligt språk och en väldigt speciell ton, eller känsla, eller både och, i den här boken åtminstone. Det är ett vemod utan sorg, stora saker händer utan starka känsloyttringar. Jag tror att jag inte är så förtjust i novellsamlingar som genre (alltså, med noveller av samma författare. novellsamlingar som FEMRITEs är en lite annan sak). Det är liksom motsatsen till TV-serier – en måste hela tiden lära känna nya roller och mycket förändras på kort tid. Med noveller måste jag ta paus mellan varje och hämta andan. Munro är onekligen en mycket skicklig författare, men jag känner inte att jag _måste_ läsa mer av henne. Säg gärna till om jag har fel. 

4. Wizard of the Nile – Matthew Green
Det här är en väldigt väldigt välskriven reportagebok om konflikterna i (norra) Uganda. Vi får följa utrikeskorrespondenten Green, som bott många år i östafrika, på hans jakt efter ett möte med Kony och ökad förståelse för konflikterna. Green presenterar fakta och motsägelsefulla rykten, han ger ständigt flera sidor av det som händer och det känns aldrig som att han försöker övertyga läsaren om något. Jag har lärt mig massor.

5Farming Ashes – FEMRITE
En samling berättelser från kvinnor som på olika sätt drabbats av Kony och hans LRA. Jag var så rädd för att börja läsa den här boken, men såg till att göra det när jag var i Lira (där alla på något sätt drabbats av kriget – det kändes för fegt att inte ens våga läsa om det). En av dagarna åkte vi till Barlonyo, där en av de värsta massakrerna skedde. Vi besökte minnesmonumentet och pratade med en av de få överlevarna. När vi satte oss i bilen kände jag: “låt mig läsa en av berättelserna från boken på vägen hem, nu när jag redan är full av de här tankarna och känslorna”. Öppnar boken, och nästa berättelse visar sig handla om…  massakern i Barlonyo. (Massor av sådana saker har hänt mig under tiden jag var i Lira. En så konstig plats). Berättelserna är hemska såklart men de vittnar också om en enorm kraft. Jag tror att det är värdefullt för både berättare och läsare att de här historierna delas. Jag är glad att jag läste dem.

Sammanfattning: Jag har haft en himla bra läsmånad, med otroligt värdefulla läsupplevelser. FEMRITEs böcker är ett sånt ett otroligt fynd (jag har köpt en till, måste försöka få tag på fler).

Examensarbete: vecka 7

Hej och hå vad tiden går! Den här veckan har jag tillbringat i Lira, med min kära vän Ponsiano. Han är fullt uppe i förberedelser för en psykologi-studie, ett samarbete mellan Glasgow university och Makerere. Jag har följt med honom på några utflykter där han har delat ut informationsbrev och rekryterat deltagare, och således fått se rätt mycket av omgivningarna. Men mest har jag suttit på bakgården och analyserat data i sällskap av höns, getter och en grismamma med sex kultingar, och fått rätt mycket gjort.

P1010109

Jag har gjort det mesta av analysen och har börjat skriva ner resultat och sånt. Igår hade jag tre timmars handledningsmöte över skype, och därifrån fick jag såklart med mig en hel del nytt att göra. Jag börjar dock få ihop något som till det yttre ser ut som ett examensjobb, med alla (?) rubriker på plats och så.
Imorgon är det dags att åka tillbaka till Kampala, och sedan kommer Nils hit, pepp!
Första april ska jag vara klar med precis all dataanalys. Det borde inte vara några problem egentligen, så länge jag får tag på lite siffror jag behöver från den svenska normalpopulationsstudien som jag ska jämföra med. Sen blir det bara skriva skriva skriva.
Trevlig helg!

Examensarbete: vecka 6

Måndag:
En extremt flitig datainföringsdag. Fyllde i de sista 95+ enkäterna! Den totala mängden enkäter insamlade blev 252 stycken. En majoritet män, precis som jag trodde, men med en bra spridning gällande ålder (18-82!). Jag har ju samlat in mest i stadsmiljö, så jag har en väldigt skev fördelning mellan personer som bor i stad och personer som bor på landsbygd jämfört med fördelningen i Ugandas befolkning.
Tisdag: 
Tisdagen var också flitig. Jag kodade materialet (jag hade skrivit in svaren som ord för att kunna dubbelkolla lättare, så nu behövde jag göra om dem till siffror för att kunna göra de statistiska analyserna), och kämpade med att få igång SPSS, som bestämt sig för att inte fungera. Jag lyckades dock inte med detta… Jag hade även en skypedejt med min handledare.
DSC_1412

… Och ibland fick jag besök på balkongen av Zarie. 

Onsdag: 
Kodade klart materialet, fortsatte kämpa med SPSS, och började göra de första sammanfattningarna av materialet – typ antalet gaps per aktivitet och per person. Gjorde mitt allra första diagram (antal gap/person). Jag arbetade i google sheets och Numbers i väntan på att få SPSS att funka. Det sista som hände på arbetsdagen var att jag faktiskt fick det att funka (tack vare en kär vän). Lyckan var stor. På kvällen blev det således kalas på thairestaurang med mina systrar, för att fira att datasamlingen är klar, och SPSS är nedladdat. (Egentligen mest det förstnämnda, men SPSS kändes så mycket mer aktuellt och akut…).

Toklyxmat. Wokade grönsaker, sojapotatis, vårrullar och tofu.

Toklyxmat. Wokade grönsaker, sojapotatis, vårrullar och tofu.

Torsdag:
En dag med strömavbrott och internetstrul som försvårade och fördröjde införandet av material i SPSS. Det blev en hel del mobilspelande mest, och naivt uppdaterande av google sheets.
Fredag:
När jag vaknade var det strömavbrott IGEN, så jag bestämde mig hastigt och lustigt att följa med mina kära systrar till Entebbe, där de ska tillbringa sina sista dygn i Uganda på det fantastiska lilla hotellet Two friends. Det är grymt lyxigt, med utsikt över Victoriasjön, sandstrand (med bilharzia) och pool (utan bilharzia). Jag har äntligen fått in allt material i SPSS, och påbörjat analys.
Det jag räknat ut hittills är:
Antal gap / aktivitet
Antal gap / person
Antal gap av typen “gör, men vill inte” respektive “gör inte, men vill”, totalt och per aktivitet.
DSC_1427

Obligatorisk jobb-vid-pool-bild.

Nu tar jag ledigt en dag tror jag (jag kände mig extremt rebellisk när jag bestämde mig för att sluta jobba, och insåg sedan att klockan var 16:30 en fredag och det lätt var 10 dagar sedan senaste lediga dag…). Jag ska läsa Wizard of the Nile, om Kony och rebellerna i norra Uganda och vila hjärnan lite.
Nästa vecka ska jag räkna på: 
Hur deltagarna passar in i populationen i stort
Skillnader i antal gap mellan ugandisk och svensk normalpopulation
Skillnader i vanligaste gap för ugandier och svenskar
Skillnader i typ av gap mellan kön, ålder, bostadsmiljö, sysselsättning
Skillnader i antal gap mellan kön, ålder, bostadsmiljö, sysselsättning
Missing data
Konfidensintervall
Jag ska åka en sväng till Gulu, men i övrigt har jag ingenting annat än statistisk analys planerat för min ensamma vecka.
Trevlig helg!

Examensarbete: vecka 5

Jag bloggar visst alls inte så flitigt som jag hade trott (inte i närheten av hur mycket jag skrev förra gången). Det beror nog allramest på att jag har resesällskap den här gången, behovet av att bearbeta intryck i text blir liksom mindre. Dessutom består den här resan nog inte, hittills, av lika mycket intryck – jag känner mig fånigt hemma. Även om jag gör många fler utflykter och ser nya saker kom jag rätt snabbt in i känslan att vara här, kom in i tankesättet, lugnet, lunken. Här är kaos, värme, människor, motorcyklar, obekväma bilresor, chapati, kullar, träd, sol. Jag älskar verkligen att vara här, med allt det jobbiga inkluderat.

Så, här kommer en veckorapport:
Lördag kom vår syster Katarina hit (Daniel åkte hem fredagkväll). Vi picklade upp henne på flygplatsen och åkte till Nabugabo-sjön, som ligger några timmar från Kampala och inte har någon bilharzia – alltså kan en bada i den!! Vi tillbringade tre underbara dygn i en by, klimatet är påtagligt svalare, där finns gosiga hundar (djur är verkligen något jag saknar här), och sjön var varm och långgrund. Löjligt fint var det. Det gick dock väldigt, väldigt trögt med datainsamling. Jag fick ihop fyra på stranden på söndagen, men mest fick jag väldigt många nej från berusade semesterfirare utan minsta lust att fylla i någon himla enkät. Jag fick ihop tre med hjälp av föreståndaren på stugbyn där vi bodde, och fyra till med hjälp av pappas nyfunna vänner i en dansgrupp. Det var alltså sjukt mycket svårare än att samla enkäter i Kampala. Vi kom hem sent på tisdag.

Foto: Johanna Dalunde Eriksson

Foto: Johanna Dalunde Eriksson

onsdag samlade jag in 25 enkäter vid Makerere, och följde med pappa då han intervjuade Grace Bantebya, en forskare på Makereres genusvetenskapsinstitution. Hon forskar om fattigdom och skam, och det var fantastiskt intressant. Här finns böcker som hon har varit med och skrivit. 
P1000949
torsdag skulle pappa åka hem, men istället bokade han om sin flygbiljett och han och jag satte oss på en buss till Lira, i norra Uganda. Där hade Ponsiano, psykologen jag lärde känna på Mulagos psykiatriska avdelning under praktiken förra året, lovat hjälpa mig hitta folk från landsbygd som vill fylla i min enkät.
IMG_2015-03-15 23:43:19
fredagen gjorde vi datainsamling i Lira – på en marknad, och på en NGOs kontor. Vi åkte också ut till en liten by där det finns ett kooperativ som gör fantastiska grejer, som jag har haft glädjen att förmedla pengar till. Det var en helt osannolik och fantastisk upplevelse, och jag kommer nog skriva mer om det någonstans, någongång.
Foto: Mats Utbult

Foto: Mats Utbult

lördagen gick vi upp tidigt och åkte på gudstjänst. Ponsiano ledde den, och direkt från estraden började han, när gudstjänsten var över men ingen hade hunnit gå, berätta om Occupational Gaps Questionnaire och be kyrkobesökarna att delta i studien. Jag fick gå upp och ställa mig med mikrofon och berätta om enkäten. Det var en mycket märklig och väldigt, väldigt fin situation. Därefter satte vi oss på bussen hemåt igen, och pappa åkte direkt till Entebbe för att åka hem till Sverige. Jag fick ihop ungefär 40 enkäter från Lira.
P1010153

Foto: Mats Utbult

söndagen gjorde jag en sista-rycket-insamling, min allra allra sista datainsamlingsdag! Jag fick ihop 20, utanför en kyrka i Kampala och på Garden City. Jag har väl totalt ungefär 250, men jag har inte fört in formulären på hela veckan, så jag är inte säker. Återkommer förmodligen snart med en första liten sammanfattning av datainsamlingen!
Sammanfattning: Det har varit en otroligt intensiv och givande vecka. Det har varit mycket restid då jag inte kunnat göra varken datainsamling eller -införande, men det har varit nödvändigt eftersom jag behövt samla data från andra ställen än Kampala.
Framöver: Nu börjar dataanalysen!! Det ska bli så väldigt kul att börja med den deskriptiva statistiken. Dock måste jag föra in ca 100 enkäter innan dess, vilket ju inte är superroligt. Men men, på det stora hela taget: pepp!

Examensarbete: vecka 4

Måndag:
Samlade in 48 enkäter i Garden City. Väldigt flitigt, väldigt utmattande.

Tisdag:
Förde in enkäter (i kalkylarket) vid Sheraton-poolen.

Onsdag:
Trött ledsen sovdag med nästan ingenting produktivt gjort. Ibland behövs sådana också. Samlade in några enkäter från personer som bor häromkring, i den byliknande förorten där vi är, men det var verkligen inte många.

Torsdag:
Insamling vid City Square. Fick in 25 stycken, enorm övervikt av män. Det var rätt jobbigt att samla in där, jämfört med tidigare platser, bland annat för att det inte fanns någonstans att gå undan och ta minipauser.

Fredag:
Hemmadag med el-problem och fortsatt strul med etiskt godkännande.

Sammanfattning: Jag har totalt 148 enkäter insamlade och införda, och om exakt en vecka tills datainsamlingen ska vara färdigställd. Mitt lägstamål var ju 150, men mitt egentliga mål 300 – så jag är inte riktigt nöjd, men tänker att jag borde vara det, men lyckas inte riktigt.

Nästa vecka: Jag har en uppgift att göra i helgen till app-kursen som jag läser som valbar kurs. Till nästa handledningstillfälle måste jag skriva ett skelett av resultatet – vilket känns rätt felprioriterat för mig, jag vill lägga all tid/energi på datainsamlingen nu. Nästa veckorapport kommer jag rapportera om en färdig datainsamling!

Att göra datainsamling i Kampala

Så, jag har haft några dagar av datainsamling i Kampala nu, och tänkte berätta lite om hur det är.

I måndags gjorde jag en heldags-datainsamling i köpcentret Garden City. Jag samlade in 48 enkäter. Jag gick fram och frågade personer som satt på bänkar i köpcentret. Det gick till så, att jag gick fram till de som mötte min blick och/eller såg sysslolösa ut. Jag gick inte fram till sådana som såg upptagna ut, exempelvis skrev i papper, läste, hade hörlurar på sig eller såg ut att föra ett viktigt samtal. Jag gick dock fram både till sällskap och till personer som satt ensamma. Jag sa, ungefär, “hej, är du upptagen? får jag störa lite?”. Tre eller fyra personer sa att de var upptagna, femtioen sa att det var okej att jag störde. Tre personer lät mig berätta om enkäten, men deltog sedan inte (två för att de blev tvungna att gå, en gav ingen anledning – hen verkade inte ha lust).

När jag fått OK att berätta om studien så lämnar jag ut mitt följebrev (som en kan läsa här om en har lust) och visar enkäten och förklarar frågorna. Först är det några frågor om kön, sysselsättning, ålder och sånt, därefter är det en rad aktiviteter (exempelvis shopping, arbete, studier, tvätta kläder, kulturella aktiviteter). För varje aktivitet är det två frågor: utför du denna aktivitet? och vill du utföra denna aktivitet?. Jag förklarar att om en svarar ja på den första och nej på den andra (jag gör men jag vill inte)  eller nej på den första och ja på den andra (jag gör inte, men jag vill) så har en ett det vi kallar ett gap, en skillnad mellan vad en vill göra och vad en verkligen vill. Om en däremot svarar ja/ja eller nej/nej finns inga problem, då gör en ju det som en vill. Därefter förklarar jag de sista två frågorna, där de måste skriva själva. De är lite krångliga, och jag har hittills fått rätt varierande svar på dem.
Jag avslutar med att fråga typ “So, the questionnaire takes about 10-15 minutes to fill out. Would you like to participate?”, och får för det allra allra mesta ett jakande svar. Jag har verkligen fått otroligt få nej.
En oväntad kulturkrock är att deltagarna vägrar använda röda pennor. Röda pennor används bara för rättning här, det ses som strängt och lite otrevligt, om jag förstått saken rätt. Det är en smula besvärligt då jag fått med mig ganska många röda pennor (jag ger bort en penna till varje deltagare som ett litet, litet tack). Blyertspennor visste jag redan sen förra gången att det är något som här enbart används av barn…
1
De senaste två dagarna har jag ägnat åt att föra in enkäterna i kalkylark, igår rätt effektivt vid Sheraton-poolen, idag ineffektivt på balkongen hemma. Varje enkät tar cirkaungefär fem minuter att fylla i, i genomsnitt – det skiljer sig jättemycket beroende på hur mycket de har skrivit på de öppna frågorna (och hur tydligt de har skrivit). Nu är jag iallafall ikapp, och har 123 enkäter i ett prydligt (och väl backuppat) kalkylark. 300 är mitt mål, men jag börjar inse att jag förmodligen inte hinner dit. Det är väldigt utmattande med datainsamling, och nu är det dags att lämna även Garden City och hitta en ny plats att samla in – dessutom borde jag lämna Kampala och samla in på landsbygd…
SOLEN