Blockad 14/10

Idag var det dags igen. Migrationsverket och polisen skulle deportera 25 flyktingar till Afghanistan, från flyktingfängelset i Märsta. Jag och vänner åkte dit, för att förhindra, försvåra, fördyra, fördröja deportationen och visa vårt stöd för de utvisningshotade.

Det var ungefär som vanligt. Aktivister undervisade polisen om lagen. Poliser stod och hånlog. Vi stod på varsin sida avspärrningarna och blängde och ifrågasatte varandras motiv.

wpid-wp-1413309012101.jpeg

 

Någon byggde en barrikad.

wpid-wp-1413310714257.jpeg

Jag såg en man i arbetskläder som stod och tittade på vår barrikad. Jag gick fram mot honom.
”Vad händer?”, frågade han.
”Det är en tvångsutvisning till Afghanistan, vi försöker stoppa den.”
”Jag kommer från Afghanistan.”
Han fortsatte med att berätta att det händer ofta, många blir utvisade, en god vän till honom som bott i Sverige i åtta år. Han berättade att han inte får kontakt med dem längre.

image

En buss kom och verkade köra ut på andra sidan. En aktivist sprang igenom avspärrningen, sprang mot andra sidan. En polis vrålade ”spreja den jäveln!”.

Någon rev sönder avspärrningen. En polis ställde sig och knöt ihop den. Jag mötte hans blick och rev sönder den på ett annat ställe. Han kom och tog mig, drog bort mig till polisbilen. ”Det där var väl väldigt onödigt!”. Jag svarade att det tyckte jag inte alls. De frågade om mitt namn och jag svarade med mitt förnamn. De frågade om mitt efternamn, mitt födelsedatum och jag sa att jag inte ville svara. De verkade väldigt frustrerade och oförstående.
”Bara säg när du är född!”
”Näe, jag vill inte.”
”Har du leg?”
”Nej”
”Men säg när du är född bara, annars kommer vi bara leta igenom din väska!”
”Ja varsågoda, jag har ju inget att förlora på att det här tar lång tid”.
Där delade poliserna en blick och jag tror att de skrattade lite uppgivet också. De letade inte igenom min väska (jag hade leg där såklart).

Jag blev tagen enligt PL-13 och ivägkörd av två poliser till Upplands väsby. Vi hann med ett långt bra samtal om motiv, etik, och sånt. De verkade också tycka att det var onödigt att jag gjort som jag gjort, och jag sa att det tycker jag inte alls, vi är ju fler aktivister än vad ni är poliser och nu sitter två poliser i en bil med mig.

Jag frågade om de inte tycker att det är en hemskt jobbig arbetsuppgift detta? Föraren svarade med eftertryck
”Jo, jag tycker att det är skitjobbigt, jag tycker att det är helt fel att någon ska få sitta och bestämma vem som ska få stanna och vem som ska åka”.
Men han sa att han inte kunde tacka nej till vissa arbetsuppgifter och att han tycker att han gör mycket gott som polis också. Jag har förståelse för att en kan tänka så. Jag sa att jag önskar att poliser åtminstone skulle protestera, åtminstone skriva debattinlägg i polistidningen om att de inte vill delta i jakt på papperslösa eller tvångsdeportationer, sådär som läkare gjort om att inte få ge vård till papperslösa. Han tycktes ta det under övervägande.

De körde lite vilse.

wpid-wp-1413310741404.jpeg

De lämnade mig på en busstation, där jag fick vänta tio minuter.

image

När jag klev på bussen träffade jag dessa hjältar, Sara och Becci. De hade tyckt så synd om mig som blev bortskjutsad ensam, att de skrikit ”men ta oss också!”. Jag har alltså aldrig talat med någon av dem tidigare. Poliserna ignorerade dem, så då drog Sara sönder avspärrningen. Poliserna puttade våldsamt ner henne på marken, men tog henne inte. DÅ RESTE HON SIG OCH REV SÖNDER AVSPÄRRNINGEN IGEN. Och så hade de båda blivit skjutsade till Upplands väsby, de också (men deras poliser hade inte kört vilse).

Nu är jag på väg hem och känner den där märkliga blandningen av hopplöshet och hopp, förtvivlan och gemenskap. Tack Sara och Becci. Tack alla aktivistvänner, ni som var på plats och ni som var där i hjärtat. Vi var där, vi försvårade, vi fördyrade, fördröjde. Tack.

blockad 10/9

Enligt uppgift ska migrationsverket och gränspolisen klockan 22 utvisa 10 personer till Afghanistan. Bara en av personerna har skrivit på återvändandeavtal och flera saknar pass. FARR har kritiserat detta här: http://farr.se/index.php/aktuellt-a-press/nyheter/619-varning-for-oforsiktig-deportation-till-afghanistan

Aktion mot deportation mobiliserade för blockad, men vi var för sent ute och polisen hann köra iväg flyktingarna.

Advokat Emma Persson meddelade kl 17:46 att hon lämnat in verkställighetshinder: https://twitter.com/EmmaJPersson/status/377458067576594432 vilket innebär att om deportationen ändå utförs är det olagligt enligt utlänningslagen kap 12 § 18 och 19.

Telefonsamtal med gränspolisen tyder dock på att det finns stor risk att deportationen utförs. Det verkar inte finnas något sätt att kontakta migrationsverkets jour på Arlanda utöver fax.

Vet någon hur en kan få tag på dem?
Ring dem, eller ring gränspolisen.
Sätt press på myndigheterna att inte bryta mot lagen.
Ring media och säg att du vill att de ska skriva om det.

Ett journummer till Migrationsverket Stockholm och Uppsala kan vara 010-4857547

Blockad-tankar

Tankar på pendeltåget hem från min tredje blockad:

Att baka bullar med plusfarmor och plocka bär med morföräldrarna är nog det bästa sättet i världen att hantera den förbannade tiden innan en blockad.

En polis välte över mig vid konfrontationen, och skrattade medan han låg ovanpå mig.

image
Denna gång orkade jag inte tala med, vara trevlig med, lära känna poliserna. Det blir värre då. Jag orkade inte. Kanske nästa gång.

Jag pratade i telefon med en av de tre som skulle bli deporterade från Märsta. Han hade skrivit på papper med medgivande om att återvända, men berättade att de två som skulle deporteras med honom var äldre som inte ville. Han tackade för det vi gjorde.

image
Fika är värt.

Polisen som verkade tycka att vi var otacksamma som inte litade på dem när de ju FAKTISKT SA SANNINGEN NU typ.

Nya och gamla vänner och kramar, det är så väldigt värdefullt. Jakob som kom och kramade mig länge länge när jag pratat med personen som skulle deporteras. Gemenskapen med människor en inte träffat förr.

40 personer deporterades från Flen.
image
Ada som var där med sin rullator med plakat på. Lennart som åkt 40 mil för att vara med. Liv som trots sjukdom tog hand om nattningen av tre barn för att Nils skulle kunna vara med. Förebilder.

Tanken: Snart skickas de. Till ett land som de arbetat så hårt för att fly. För att någon bedömt att deras skäl att fly inte var trovärdiga eller tillräckliga. Tanken: vad skulle få mig att lämna allt jag känner?

Jag har ont i ryggen efter att polisen låg på mig.

No borders, no nations, stop deportations.

Polisen som sa ”så länge vi inte skickar hundar på er…” (underförstått: så är vi schyssta… typ).
image
Polisen som kroppsvisiterade och rotade i väskor på dem som skulle in i avspärrade området.

Polisen i Flen som verkar helt vansinnig.

Vi var riktigt många. Jag fick hopp. Det räckte inte.

Även Jonas och Elin har skrivit om kvällen.