Blockad 14/10

Idag var det dags igen. Migrationsverket och polisen skulle deportera 25 flyktingar till Afghanistan, från flyktingfängelset i Märsta. Jag och vänner åkte dit, för att förhindra, försvåra, fördyra, fördröja deportationen och visa vårt stöd för de utvisningshotade.

Det var ungefär som vanligt. Aktivister undervisade polisen om lagen. Poliser stod och hånlog. Vi stod på varsin sida avspärrningarna och blängde och ifrågasatte varandras motiv.

wpid-wp-1413309012101.jpeg

 

Någon byggde en barrikad.

wpid-wp-1413310714257.jpeg

Jag såg en man i arbetskläder som stod och tittade på vår barrikad. Jag gick fram mot honom.
”Vad händer?”, frågade han.
”Det är en tvångsutvisning till Afghanistan, vi försöker stoppa den.”
”Jag kommer från Afghanistan.”
Han fortsatte med att berätta att det händer ofta, många blir utvisade, en god vän till honom som bott i Sverige i åtta år. Han berättade att han inte får kontakt med dem längre.

image

En buss kom och verkade köra ut på andra sidan. En aktivist sprang igenom avspärrningen, sprang mot andra sidan. En polis vrålade ”spreja den jäveln!”.

Någon rev sönder avspärrningen. En polis ställde sig och knöt ihop den. Jag mötte hans blick och rev sönder den på ett annat ställe. Han kom och tog mig, drog bort mig till polisbilen. ”Det där var väl väldigt onödigt!”. Jag svarade att det tyckte jag inte alls. De frågade om mitt namn och jag svarade med mitt förnamn. De frågade om mitt efternamn, mitt födelsedatum och jag sa att jag inte ville svara. De verkade väldigt frustrerade och oförstående.
”Bara säg när du är född!”
”Näe, jag vill inte.”
”Har du leg?”
”Nej”
”Men säg när du är född bara, annars kommer vi bara leta igenom din väska!”
”Ja varsågoda, jag har ju inget att förlora på att det här tar lång tid”.
Där delade poliserna en blick och jag tror att de skrattade lite uppgivet också. De letade inte igenom min väska (jag hade leg där såklart).

Jag blev tagen enligt PL-13 och ivägkörd av två poliser till Upplands väsby. Vi hann med ett långt bra samtal om motiv, etik, och sånt. De verkade också tycka att det var onödigt att jag gjort som jag gjort, och jag sa att det tycker jag inte alls, vi är ju fler aktivister än vad ni är poliser och nu sitter två poliser i en bil med mig.

Jag frågade om de inte tycker att det är en hemskt jobbig arbetsuppgift detta? Föraren svarade med eftertryck
”Jo, jag tycker att det är skitjobbigt, jag tycker att det är helt fel att någon ska få sitta och bestämma vem som ska få stanna och vem som ska åka”.
Men han sa att han inte kunde tacka nej till vissa arbetsuppgifter och att han tycker att han gör mycket gott som polis också. Jag har förståelse för att en kan tänka så. Jag sa att jag önskar att poliser åtminstone skulle protestera, åtminstone skriva debattinlägg i polistidningen om att de inte vill delta i jakt på papperslösa eller tvångsdeportationer, sådär som läkare gjort om att inte få ge vård till papperslösa. Han tycktes ta det under övervägande.

De körde lite vilse.

wpid-wp-1413310741404.jpeg

De lämnade mig på en busstation, där jag fick vänta tio minuter.

image

När jag klev på bussen träffade jag dessa hjältar, Sara och Becci. De hade tyckt så synd om mig som blev bortskjutsad ensam, att de skrikit ”men ta oss också!”. Jag har alltså aldrig talat med någon av dem tidigare. Poliserna ignorerade dem, så då drog Sara sönder avspärrningen. Poliserna puttade våldsamt ner henne på marken, men tog henne inte. DÅ RESTE HON SIG OCH REV SÖNDER AVSPÄRRNINGEN IGEN. Och så hade de båda blivit skjutsade till Upplands väsby, de också (men deras poliser hade inte kört vilse).

Nu är jag på väg hem och känner den där märkliga blandningen av hopplöshet och hopp, förtvivlan och gemenskap. Tack Sara och Becci. Tack alla aktivistvänner, ni som var på plats och ni som var där i hjärtat. Vi var där, vi försvårade, vi fördyrade, fördröjde. Tack.

ID-kontrollerna slutar inte!

Gränspolisen har just gått ut med informationen att de kritiserade ID-kontrollerna i tunnelbanan ska stoppas. Det låter bra, men det är lur! Det gäller BARA gränspolisen, och BARA i tunnelbanan.

”Antalet så kallade inre utlänningskontroller i tunnelbanan är en försvinnande liten del av alla kontroller som utförs. Av 716 kontroller som gjordes i januari i länet bedömer jag att 20-30 stycken gjordes av gränspolisen i tunnelbanan.”

(källa)

Visst är detta en delseger och något som visar att det hjälper att engagera sig, men framförallt tror jag att det är ett sätt att få folk att lugna ner sig och sluta kämpa mot REVA. Rasprofileringen kommer fortsätta, både på tunnelbanan och utanför, och jakten på papperslösa lika så. Metro skriver här att i januari 2013 gjordes gränspolisen 398 inre gränskontroller – och övrig polis 318. 2012 gjorde gränspolisen 6440 kontroller och övrig polis 5496.

Låt er inte luras. Imorgon demonstrerar vi mot REVA.

Uppsala. I Stockholm. I Norrköping. I Göteborg. I Malmö.

Nybörjarguide till REVA

Vad är #REVA?
REVA är polisens nya projekt för att hitta och deportera fler papperslösa. Det sker genom ökade ”inre gränskontroller”, vilket i praktiken tycks innebära att de samarbetar med kollektivtrafikens biljettkontroller och går på personer med ”utländskt utseende” och kontrollerar legitimation. Kriminologen Jerzy Sarnecki säger att etnisk profilering i samband med inre utlänningskontroller är ofrånkomligt, så som lagstiftningen ser ut i dag.

Läs mer:
– Hårdare tag mot papperslösa – Från ETC Stockholm.
– JAKTEN PÅ PAPPERSLÖSA I TUNNELBANAN – Från tidningen Arbetaren, och en till från samma tidning, som var tidiga med att uppmärksamma detta.
– »det enda de pratar om är rädslan för polisen«. Re:public om rädslan hos de drabbade. Finns även länkar till videoklipp.
– På jobbet. En mycket läsvärd, och mycket obehaglig artikel om REVA ur polisens facktidning.
– Revas rasjakt på papperslösa smakar polisstat – En debattartikel på SVT.

Vad kan du göra?

– Sprid informationen om var och när kontroller sker via facebooksidan Reva Spotter och twitter.
– Var med och utforma och utför motaktioner! Det samordnas bland annat i denna grupp. Mycket olika sorters arbete pågår, du kan garanterat bidra.
– Ge pengar till Ingen människa är illegal! Stockholmsgruppen har postgiro: 47 25 43-8. Ge ett bidrag till ett SL-kort.

Jean Pierres brev

Hi everybody,

My name is Jean-Pierre Nzeyimana, I’m an asyl seeker here in Sweden from Octobre 2007 because of the troubles back home in Burundi (we have been in civil war from 1993 wich took more than 10 years, till now still have political violences and no right for expression against the power), i have been victim of that. Now I’m in detention from 14 Mars and the Migrationsverket want to send me back home by force, they say that I don’t have enough evidence for need of asyl. They tried yesterday to deport me and fortunatly, I have been saved by swedish activists, who warned the flight company which was supposed to take me, to not let me in.
Being refugee is very hard, you miss home and you can’t go back and sometimes you stay in hard situation in exil country (like my case).
After my 2 years here in Sweden, January 2010, the Migrationsverket wanted to send me back ,then I had to hide myself which is hard (surviving by church and friends help), sometimes I got sick and couldn’t go to the hospital.
Now that they have me again, they put me directly in detention in wait for deportation.
The hardest part in detention is that I sleep max 3 hours in the day, I can’t sleep in the night, thinking of my deportation because i’m facing persecution.
The Migrationsverket gave my case to the police so that they take me back to Burundi by force.
Please if anybody can help me to make the Migrationsverket review my case again.
God bless you!
Jean Pierre

Sprid Jean Pierres historia.
Om någon vill hjälpa till mer än så, så kan jag förmedla kontakt.
Han sitter just nu på förvaret i Märsta.