En skatt

image

Jag kände mig som en husfadern light när jag i Gambia sa till vår vän Isatou att ”jag vill köpa MASSOR av jordnötter”. Sex och ett halvt kilo jordnötter, rostade och orostade, skalade och oskalade.

image

En vän som smakade dem fick dessutom dålig mage efteråt (men det kan ha varit av nåt annat!), och Harry är skeptisk till att äta någonting som kommer från en fabrik vars hygien inte godkänts av livsmedelsverket, så det är ungefär bara jag i hela Sverige som kommer våga äta dem. My precious.

Vegetarian i Gambia

Jag har varit i Gambia ett gäng gånger sedan jag blev lakto-ovo-vegetarian som elvaåring. Vi bor i en liten by och äter mest hos våra vänner, så hur veggoutbudet ser ut i turistområdena har jag ingen erfarenhet av, men det borde ju vara lättare där, tänker jag.

image

Stekt ägg, lök, majonäs, tomater

Att vara hel-vegetarian tror jag är svårt om en inte ska laga sin mat själv. Om en ska laga mat själv är det inget problem! Det finns soyamjölk och sojafärs på supermarkets, och nötter, grönsaker och frukt överallt.

image

Spanish omelette på restaurang

Nå, vad kan en äta som ovo-vegetarian i Gambia? Mycket ägg har det blivit under veckan. Jag äter gärna ägg från de höns som sprätter runt på mina vänners gårdsplan, och på strandrestaurangen i Sanyang är spanish omelett min favvis.

P1110494
Jag har ätit två böngrytor, varav den ena är en gammal favorit, förmodligen med senegalesiskt ursprung – Fatou som lagar den mesta maten kommer nämligen därifrån. Bönrörorna är gjorda på blackeyebönor och potatis och äts med bröd. Lite starkt och väldigt gott!

P1110499
Jag har ätit otroligt mycket jordnötter – jordnötter blandat i maten, jordnötter på bröd (med banan, olivolja eller margarin), jordnötter som mellanmål.

20130118_200434
Efter rekommendation från kära nätbekanta som jag mailat med i fem år och nu äntligen fick träffa, fick jag också smaka akara. Det är friterade bollar gjort på blackeye-bönor, tänk falafel men ändå inte, som säljs på gatan i macka på morgonen (tidigt! kl 10 var det för sent i Brikama) eller sent på kvällen. Google säger att receptet är nigerianskt från början. Gott! Och utmärkt mat för en veggis som vill gå upp i vikt.

P1110671
Mer då? Jag har ätit en hel del grytor med potatis, lök, kål, morötter och sås, som serveras till ris. De ser inte så bra ut på bild, men det är gott. Fisk eller kött serverades bredvid, och jag blandade i jordnötter.

20130120_092514
En morgon åkte vi in till Brikama (närmsta staden) och åt frukost på ett fastfoodcafe. Pappa fick macka med köttfärs, ketchup och majonäs, jag fick en med bara majonäs – och varsin kopp kaffe. Totala kostnaden var 50 dalasi, vilket är ungefär 13 kronor.

P1110586 P1110579 P111055320130120_165718
Men jordnötter, ägg och bönröror i all ära – den största matglädjen är helt klart frukten. Nu i januari åt vi papaya, apelsin, grapefrukt, mandariner, banan och ananas. Vi drack juice på apelsin, grape och baobab. Senare kommer min favorit: cashewfrukt och såklart pappas favorit mango. Att plocka apelsin från trädet till frukost… Alltså nä jag klagar inte över matutbudet i Gambia helt enkelt.

Det är inte normalt att vara vegetarian i en liten by i Afrika, men mina kära vänner har fått vänja sig, och även om de var förvånade första dagen att jag FORTFARANDE är vegetarian så går det faktiskt väldigt bra.

Vykort

image

Här kommer ett vykort från Gambia. Naturligtvis kommer det fram till er efter att jag kommit hem – ni vet hur långsam posten är.

image

Jag har en underbar vecka med pappa och vänner, läser psykologi-kurslitteratur på stranden, spelar kort och alfapet, äter oändliga mängder jordnötter, apelsin, grape, bananer… Livet är stilla här, ingenting känns bråttom.

image

Önskar att ni var här!
Kram
Mattlo

image

(ps. Det blev inga fysiska vykort den här resan, för jag hittade inga vid det enda tillfälle vi var inne i en stad, och så fanns det inga på flygplatsen! Jag hoppas att ni överlever ändå.)

Gambia

För ett gäng år sedan planerade jag och Harry att flytta till Gambia ett drygt halvår. Det blev inte av, men det var det här jag längtade efter:

Fantastiskt mycket fågelkvitter och vackra fåglar. Röd sand under mina fötter. Sol. Det mycket lugnare tempot – ”gambian time” där allting löser sig, det är inte jättebråttom till någonting. Havet, milslånga sandstränder där man antingen kan sätta sig på en restaurang och äta gott och dricka läsk bland några andra turister eller promenera bort någon kilometer eller två och hitta en alldeles egen plats där ingen kommer förbi. Fatou Bintos fantastiska bönröra. Vår hemliga plats på baksidan av huset (en liten del av verandan som inte syns när man går på vägen, där vi brukar sitta och läsa eller jobba när vi vill vara ifred). Platsen vid brunnen där jag brukar sitta tidiga mornar och egoposa och lyssna på fågelkvittret och se solen gå upp över trädtopparna. Promenaderna till den närmsta grannbyn som är kristen, där man får se små griskultingar springa omkring. Allmänt alla djuren, alla katter och hundar som brukar dras till mig när jag är där.  Cashewfrukt och jordnötter och jordnötssås och apelsiner, mango, papaya, och småbananer som smakar otroligt mycket. Och sist men inte minst alla trevliga människor! N’famara och hans varma leende! Spela sjuan med Ebou som alltid försöker fuska. Prata med gester och bristfällig mandinka med gamla gamla släktingar, och med bristfällig franska med N’famaras vackra senegalesiska hustru Fatou.

Den 15e ska jag och pappa åka dit igen, till Gambia, till den lilla byn där pappa har ett hus i vänners fruktträdgård. En vecka av värme och d-vitamin, jordnötter och vänner vi inte träffat på länge. Det blir fintfintfint.