Blockad mot tvångsdeportation – länksamling

På tisdag kommer svenska staten försöka tvångsutvisa Irakier, tvärtemot Irak, Amnesty, EU och FNs vilja. Aktion Mot Deportation arrangerar blockad utanför förvaret i Märsta. Vad det är kan du läsa här. Även några från Dessa mina minsta kommer vara där.

Vad som gäller juridiskt har jag skrivit om här.

Här sprids info:
Aktion mot deportations facebooksida
Hashtag #blockad på Twitter
image
Vill du följa med men känner dig lite osäker? Hör av dig så förmedlar jag kontakt till någon snällis! Jag vet ännu inte om jag kommer kunna åka dit.

Alsike Kloster och fristäder

I söndags var jag på en sammankomst på Alsike Kloster som sedan 1989 är en fristad för flyktingar i nöd och en Guds rikes ambassad.

image

Vi talade bland annat om just fristäder: att det bara finns Alsike och att det behövs många fler – om kyrkans RÄTT gentemot staten att ge fristad. Om alla människor de träffar som inte ges asyl trots fruktansvärda öden – och att kvinnors anledningar att fly inte räknas in under kriteriet skyddsbehov. Om att migrationsverkets formulär för att fråga ut barn fullständigt saknar barnperspektiv.

Det finns ett fristadsdokument som utarbetades av polis och kyrka 93-94. Om någon vet hur man kan få läsa det dokumentet – säg gärna till!!

image

Fristäder måste vara välsignade av en högt uppsatt i det samfund det tillhör. På fristadens område ska då polisen inte komma och hämta flyktingarna. De senaste 20 åren har systrarna på Alsike och Uppsalapolisen haft en bra relation.
En fristad är bättre för flyktingar att bo i än att leva gömda. Tryggheten blir större och i en fristad finns andra vuxna, vilket är en stor tillgång. Exempelvis kan barnen finna det lättare att berätta om sina trauman för en vuxen som inte är de egna föräldrarna, som ju ofta själva är i kris.

image

Vi behöver fler fristäder!
Och, som en av systrarna sa, vi behöver sprida insikten att det finns ett brott mellan den kristna tron och vårt svenska sätt att leva.

Blockadjuridik: straffskala

Dags för ett nytt blogginlägg om blockadjuridik. Läs det första här. Jag har fått frågor om straffskalan, och tänkte dela med mig av de svar jag fått från en fantastiskt trevlig jurist anställd hos Polisen om just detta. Jag vill börja med att säga att dessa straff inte är vanliga. Det är ovanligt att aktivister överhuvudtaget omhändertas på blockaderna –  i dessa fall, såsom det varit hitintills på de blockader jag har varit med på, så har de som omhändertagits gjort något utöver att stå i blockad-kedjan.

Den som arrangerar en blockad kan dömas till olika straff – antingen för att hen arrangerar en allmän sammankomst utan tillstånd. Straffet är högst sex månaders fängelse. (Ordningslagen 2 kap. 29 §.) Om situationen bedöms som ett upplopp kan anstiftare och anförare (dvs personer som uppfattas som ledare) dömas till fängelse i högst fyra år. 

Blockaderna har ju dock ingen arrangör, utan vi är alla där med lika mycket att säga till om, och tar bara ansvar för våra egna handlingar. Jag har dock hört rykten (eller läst, men jag minns inte var) om att en person som var utsedd till kommunikatör för kvällen blev sedd som anstiftare av polisen. Jag vet dock inte vad som hände med henom, om det ens var en riktig situation. Det är dock en risk att förhålla sig till, om en som jag tycker om att tala med polisen.

Brottet upplopp består i att fler än 10 människor stör allmän ordning, exempelvis beter sig hotfullt genom att visa att de tänker trotsa polisen, eller hindra trafiken. För att dömas för detta brott krävs det att polisen befaller att folkmassan ska skingras och att folkmassan inte lyder detta. Deltagare i upplopp, som inte uppfattas som ledare, kan dömas till böter eller fängelse i högst två år.
(Upplopp, BrB 16:1)

När vi är en del av en folkmassa, som inte lyder polisens order om att skingras, så gör vi oss skyldiga till ohörsamhet mot ordningsmakten. Vänsterjuristerna har gjort en utmärkt redogörelse för detta här, därför lämnar jag det därhän. Ohörsamhet mot ordningsmakten kan ge böter eller fängelse i högst sex månader. 
(BrB 16:3)

Om polisen med våld försöker flytta på en aktivist, och aktivisten försöker hålla sig kvar, så gör hen sig skyldig till våldsamt motstånd. Det behöver alltså inte vara en våldshandling för att räknas som våldsamt motstånd – utan även att hålla fast i armkrok, eller att sprattla räknas in. Våldsamt motstånd kan ge böter eller fängelse i högst sex månader. (17 kap. 3 § brottsbalken) Om du absolut inte vill göra dig skyldig till våldsamt motstånd får du alltså, om polisen tar tag i dig och ska förflytta dig från blockaden, släppa eventuell armkrok, och ligga slapp och lealös. Att inte kämpa emot, men låta dem bära dig, är alltså inte våldsamt motstånd (dock ohörsamhet mot ordningsmakten).

Läs gärna också varför jag tycker att vi ska vara trevliga mot polisen.

Bortom bekvämligheten

Jag blev rekommenderad boken Bortom bekvämligheten av en vän. Det är en bok om ”vardagstro som gör skillnad” – en bok som vill aktivera passiva kristna. Jag är inte passiv (men inte heller gör jag allt jag skulle kunna, såklart) och kommer inte från ett kristet sammanhang. Men trots att jag inte känner mig som bokens målgrupp så uppskattade jag den mycket. Den berättar om den kristenhet som fått mig att våga bära ett kors (till och med ovanpå tröjan och inte bara under!). Kristna som följer Jesus, typ.

För författaren Linda Alexandersson berättar om Jesus. Hon berättar om sin aktivism i Filippinerna och som ungdomspastor, och andras. Hon återberättar berättelser från Bibeln med egna ord och resonerar kring bön, civil olydnad, att ”dela och hela” och evangelisering.

Till varje kapitel finns frågor och andliga utmaningar – ”Prova de närmaste två, tre gånger du får möjlighet, att vara lite mer generös än du normalt skulle vilja vara. Vad händer i dig?” (s. 100) – och många av dem skulle jag vilja samtala om i grupp!

Det är en fin liten bok, med många bra och viktiga tankar. Läs!
Och läs även Bortom bekvämligheten-bloggen!