Läsdagbok, maj

I april hann/orkade jag inte läsa en enda skönlitterär bok. Det dröjde faktiskt till mitten av maj innan jag kom igång med läsningen igen, och jag hann bara läsa ut en bok:

1. Åsa Nilsonne – H

Blev tipsad om den här boken, som tar upp begreppet mal d’Africa som var väldigt träffande för vad jag upplever sen jag kom hem från Uganda (både förra gången, och nu). Jag skrev om det här. Men det begreppet är verkligen inget huvudtema i boken. H är en roman som är skriven ur hippocampus’, en del av hjärnan som är iblandad i lagring av minnen med mera, perspektiv. Det är väldigt speciellt och jag tyckte väldigt mycket om det. Boken handlar om förälskelse, identitet, hjärnan och mycket annat, och utspelar sig i ett dygn i H’s liv. Rekommenderas!

Läsdagbok mars

1. Gifts of harvest – FEMRITE
När jag läst ut Tropiska fiskar så ville jag genast ha mer. Tyvärr har Baisanga inte gett ut något mer – dock har en av novellerna ur Tropiska fiskar publicerats i en samling som getts ut av FEMRITE, något så häftigt som en förening för kvinnliga ugandiska författare och poeter. Boken går inte att köpa i Sverige, men finns att beställa på nätet, och jag hittade den till min stora glädje i den fantastiska bokhandeln i Garden City, i Kampala. Gifts of harvest består av noveller och dikter, alla utspelar sig i Uganda och alla har kvinnliga protagonister. Det är ärligt, roligt, sorgligt, aldrig våldsromantiserande eller misärfrosseri, aldrig hopplöst. Här finns en enorm styrka. Jag uppskattar också att få en glimt av hur det är att inte vara den tänkta målgruppen – många av författarna slänger in ord på ugandiska språk som jag inte förstår, och vissa referenser går över mitt huvud (dock inte så att det är svårt att följa med i handlingen). Jag slukade boken på ett dygn. Jag köper gärna med mig ett exemplar extra hem om någon vill ha – den kostade ungefär 40 kr.

2. Song of Lawino and Song of Ocol – Okot p’Bitek
En trevlig sak i Uganda är bokförsäljarna som kommer ombord på långfärdsbussarna. På bussen mot Lira köpte jag den här boken, som är skriven av en författare från Gulu (ungefär 10 mil från Lira). Jag slukade den sedan på den (väldigt långa) resan. Det är två diktsviter som till formen är baserade på sångtraditionen hos Acoli-folken. Den första, Lawinos sång, är en bykvinnas protest mot att hennes man utbildat sig i staden och kommit tillbaka med ett stort förakt mot allt som är tradition, byliv, afrikanskt. Språket är fullt av lokala referenser, ordspråk och uttryck – varav flera förklaras för icke-acoli-läsare i fotnoter. Song of Ocol är mannens svar, som tyvärr var mycket mer ensidigt (Ocol fortsätter vara boven även här).
Boken innehåller även ett förord med väldigt intressanta analyser av diktsviterna. Jag tyckte väldigt mycket om boken, så himla fint att jag ramlade över den. Såklart extra fint att läsa just på resan upp till platsen där den utspelar sig.

image

3. Brinnande livet – Alice Munro 
Den här novellsamlingen av nobelprisvinnaren Munro är en av de sex böckerna jag köpte (planerat impulsköp) på pocketshop på arlanda, påväg till Uganda. Jag har inte läst något av Munro tidigare. Hon har ett lättillgängligt språk och en väldigt speciell ton, eller känsla, eller både och, i den här boken åtminstone. Det är ett vemod utan sorg, stora saker händer utan starka känsloyttringar. Jag tror att jag inte är så förtjust i novellsamlingar som genre (alltså, med noveller av samma författare. novellsamlingar som FEMRITEs är en lite annan sak). Det är liksom motsatsen till TV-serier – en måste hela tiden lära känna nya roller och mycket förändras på kort tid. Med noveller måste jag ta paus mellan varje och hämta andan. Munro är onekligen en mycket skicklig författare, men jag känner inte att jag _måste_ läsa mer av henne. Säg gärna till om jag har fel. 

4. Wizard of the Nile – Matthew Green
Det här är en väldigt väldigt välskriven reportagebok om konflikterna i (norra) Uganda. Vi får följa utrikeskorrespondenten Green, som bott många år i östafrika, på hans jakt efter ett möte med Kony och ökad förståelse för konflikterna. Green presenterar fakta och motsägelsefulla rykten, han ger ständigt flera sidor av det som händer och det känns aldrig som att han försöker övertyga läsaren om något. Jag har lärt mig massor.

5Farming Ashes – FEMRITE
En samling berättelser från kvinnor som på olika sätt drabbats av Kony och hans LRA. Jag var så rädd för att börja läsa den här boken, men såg till att göra det när jag var i Lira (där alla på något sätt drabbats av kriget – det kändes för fegt att inte ens våga läsa om det). En av dagarna åkte vi till Barlonyo, där en av de värsta massakrerna skedde. Vi besökte minnesmonumentet och pratade med en av de få överlevarna. När vi satte oss i bilen kände jag: ”låt mig läsa en av berättelserna från boken på vägen hem, nu när jag redan är full av de här tankarna och känslorna”. Öppnar boken, och nästa berättelse visar sig handla om…  massakern i Barlonyo. (Massor av sådana saker har hänt mig under tiden jag var i Lira. En så konstig plats). Berättelserna är hemska såklart men de vittnar också om en enorm kraft. Jag tror att det är värdefullt för både berättare och läsare att de här historierna delas. Jag är glad att jag läste dem.

Sammanfattning: Jag har haft en himla bra läsmånad, med otroligt värdefulla läsupplevelser. FEMRITEs böcker är ett sånt ett otroligt fynd (jag har köpt en till, måste försöka få tag på fler).

Läsdagbok: januari

Jag har som nyårslöfte att läsa minst 12 böcker under 2015. Det är ett lågt satt mål, jag läser snabbt, men de senaste åren har jag haft svårt att komma igång med läsandet (åtminstone jämfört med när jag var i yngre tonåren och ba läste och läste och läste). 12 böcker lär jag klara lätt, men det kommer ändå vara mer än jag läst de senaste åren, tror jag. Jag har bestämt att böcker jag läser i skolsammanhang bara räknas om jag läser dem pärm till pärm (vilket jag oftast inte gör). Jag tänkte även inspireras av den här utmaningen:
10891619_10152971052047929_8323004358476529189_n
Nå. Jag tänkte använda bloggen som ett ytterligare sätt att påminna mig om nyårslöftet under årets gång, genom att i slutet av varje månad skriva någonting om vad jag läst. Så, här är min rapport för januari. Jag har läst (ut) tre böcker:

1. Patti Smith – Just Kids
Patti Smith är en av de coolaste människorna jag vet, så när den här boken kom 2010 så köpte jag den och läste nästan hela – men förmådde inte läsa slutet, för då skulle jag ju behöva släppa taget. Nu beslöt jag att det var dags att läsa om den och läsa ut den.
Det blev så att jag läste den här boken på nätterna. Kanske av en slump, för att jag hade vänt på dygnet redan innan, eller så bidrog den till det. Det kändes passande att läsa den på nätterna, att läsa om Pattis och Roberts nätter fyllda av skapande. Det här är en väldigt inspirerande bok, jag märkte ibland under läsningen att jag höll andan, och jag läste vissa extra vackra stycken högt för mig själv. Som det här: “There were days, rainy gray days, when the streets of Brooklyn were worthy of a photograph, every window the lens of a Leica, the view grainy and immoble. We gathered our colored pencils and sheets of paper and drew like wild, feral children into the night, until, exhausted, we fell into bed. We lay in each other’s arms, still awkward but happy, exchanging breathless kisses into sleep.”
Och det här: “Yet you could feel a vibration in the air, a sense of hastening. It had started with the moon, inaccessible poem that it was. Now men had walked upon it, rubber treads on a pearl of the gods. Perhaps it was an awareness of time passing, the last summer of the decade. Sometimes I just wanted to raise my hands and stop. But stop what? Maybe just growing up.”

 2. Athena Farrokhzad – Vitsvit
Farrokhzads språk är mäktigt. Vitsvit är poesi som får mig att tänka, känna, ifrågasätta (även Farrokhzad). Det är familj, Sverige, frågan om ursprung, rasism, trauma. Det är garanterat mycket mer i de här orden än vad jag kan se och förstå. I dikterna talar författarjagets mor, far, bror och mormor. Ibland blir det meta – som här:
”Min far sa: Vems far är det du skildrar
Min mor sa: Vems mor är det du skildrar
Min bror sa: Vilken bror är det som åsyftas
Min mormor sa: Om du inte hackar klart grönsakerna blir det ingen middag”.
Jag kommer inte riktigt förbi det här, frågan om vems ord det är. Senare kommer detta:
”Min far sa: Vem blir mållös i en dikt om språket
Min mormor sa: Vem blir blottad i en dikt om begäret
Min mor sa: Vem blir förrådd i en dikt om förräderiet
Min bror sa: Priset är aldrig så högt som när du inte tror att någon betalar”.
Alltså, åh. Jag är inte klar med den här boken, tror jag.

3. Veronica Roth – Divergent
I julas såg jag filmen Divergent med mina syskon. Det är en dystopi om en framtid där människor sorteras in i grupperingar utifrån personlighetstyp, som ett sätt att bevara freden. Jag kände genast att jag ville läsa boken, för att det kändes som att det borde finnas mycket i boken som gått förlorat i filmatiseringen – men det vaaar inte så himla mycket egentligen. Boken var dock lättläst och spännande och jag är halvvägs igenom bok nummer två i triologin.


Här är min läshög:
DSC_1182