Videor från Kampala

Jag har spelat in två korta videoklipp.
Den här paraden, som på något sätt hänger ihop med valet av Guild President vid Makerere University, har förgyllt mina vardagskvällar under hela vistelsen. Det låter som att de är i mitt rum ungefär, och det pågår i flera timmar. Varje dag. Idag är kårvalet och jag hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att det innebär att det är slut med paraderna efter det.

Såhär ser trafiken ut vid Wandegeya-rondellen en kväll.

Idag var en bra dag på praktiken. Jag gjorde ensam en bedömning av en patient med en socialarbetare (som råkade ha tid över) som tolk, vilket funkade helt fantastiskt bra – vilken skillnad att ha någon som faktiskt översätter det personen säger, och inte bara det som hen uppfattat som relevant. Eller ja, jag vet ju inte exakt hur hon översatte, men det kändes mycket mer uttömmande. Sedan tog samtalet ungefär dubbelt så lång tid som det brukar ta här, och jag samlade in betydligt mer information än normalt. Dessutom kändes klientens problematik som någonting som jag faktiskt har en ide om hur det kan behandlas. Mycket uppmuntrande!

Sula bulungi.

Inte första praktikdagen

IMG_0511

Idag skulle jag börjat min praktik, och igårkväll skrev jag detta tweet:
Kvällen innan jag ska ut på praktik i Sverige har jag alltid lite ont i magen. Nu är jag i Uganda, börjar praktik imorn, & känner ”tralala!”.
Fånigt nog fick jag ordentligt magont på natten, och en omgång turistmage som förhindrade mig från att gå till praktiken idag. Istället sov jag mycket, åt ris till lunch på restaurangen en våning ner (”Rice? Just rice? White rice? No gravy?”). Snälla servitrisen ville ge mig en tallrik köttsoppa på köpet…

På eftermiddagen mådde jag bättre, jag satt i solen på takterassen, det blåste skönt, jag läste Donna Tartts The little friend och råkade bränna mig. Tur att jag ska ha rätt heltäckande kläder på mig på praktiken, för jag är pinsamt röd… Konstigt nog inte i ansiktet – jag får väldigt sällan färg i ansiktet. Jag har mer än en gång fått höra ”Vad blek du är!” – när jag kommer hem från Gambiasemester…

Hoppsan.

 

Nå ja – jag fick åtminstone tag på min handledare per telefon och ska träffa honom imorgon kl 13 (inshaallah). Nu läggdags!

Resdagen

Nu är jag i Uganda! Resan gick himla bra, bagaget vägde 30,2 kg (dvs precis maxvikten), transfern gick smidigt, jag fick vegetarisk mat på bägge flygen, bagaget kom fram, jag lyckades få visum för hela vistelsen, och taxichauffören stod snällt och väntade med en lapp med mitt namn. Första intrycket av landet är en fuktig värme, bilfärd genom natten, grönska och berg. Trevligt småprat med chauffören Dennis. Vänstertrafik och en regnskur. Fann mig själv sitta och fånle.

Vid femtiden kom vi fram till Edge house med en mycket stängd gate. Trots tutande och knackande kom ingen och öppnade. Sjukt klantigt av mig att inte ha mailat och sagt att jag kommer tidigt! Nå ja – vi åkte ner och köpte en läsk och sitter nu och betraktar gatulivet vid sextiden en lördagsmorgon i Kampala. Unga killar som hjälper till med parkering, fastfoodställen, bussar. Värmen är verkligen påtagligt fuktig. Mycket avgaser. Radio med åttiotalsmusik.

Jag har varit påväg sen halvnio igår morse och ser fram emot att komma in på mitt rum, komma ur resekläderna och sova en stund. Men mest är jag otroligt glad att vara här.

Ps: Nu är jag inne och framme, yay!