Blockadjuridik: straffskala

Dags för ett nytt blogginlägg om blockadjuridik. Läs det första här. Jag har fått frågor om straffskalan, och tänkte dela med mig av de svar jag fått från en fantastiskt trevlig jurist anställd hos Polisen om just detta. Jag vill börja med att säga att dessa straff inte är vanliga. Det är ovanligt att aktivister överhuvudtaget omhändertas på blockaderna –  i dessa fall, såsom det varit hitintills på de blockader jag har varit med på, så har de som omhändertagits gjort något utöver att stå i blockad-kedjan.

Den som arrangerar en blockad kan dömas till olika straff – antingen för att hen arrangerar en allmän sammankomst utan tillstånd. Straffet är högst sex månaders fängelse. (Ordningslagen 2 kap. 29 §.) Om situationen bedöms som ett upplopp kan anstiftare och anförare (dvs personer som uppfattas som ledare) dömas till fängelse i högst fyra år. 

Blockaderna har ju dock ingen arrangör, utan vi är alla där med lika mycket att säga till om, och tar bara ansvar för våra egna handlingar. Jag har dock hört rykten (eller läst, men jag minns inte var) om att en person som var utsedd till kommunikatör för kvällen blev sedd som anstiftare av polisen. Jag vet dock inte vad som hände med henom, om det ens var en riktig situation. Det är dock en risk att förhålla sig till, om en som jag tycker om att tala med polisen.

Brottet upplopp består i att fler än 10 människor stör allmän ordning, exempelvis beter sig hotfullt genom att visa att de tänker trotsa polisen, eller hindra trafiken. För att dömas för detta brott krävs det att polisen befaller att folkmassan ska skingras och att folkmassan inte lyder detta. Deltagare i upplopp, som inte uppfattas som ledare, kan dömas till böter eller fängelse i högst två år.
(Upplopp, BrB 16:1)

När vi är en del av en folkmassa, som inte lyder polisens order om att skingras, så gör vi oss skyldiga till ohörsamhet mot ordningsmakten. Vänsterjuristerna har gjort en utmärkt redogörelse för detta här, därför lämnar jag det därhän. Ohörsamhet mot ordningsmakten kan ge böter eller fängelse i högst sex månader. 
(BrB 16:3)

Om polisen med våld försöker flytta på en aktivist, och aktivisten försöker hålla sig kvar, så gör hen sig skyldig till våldsamt motstånd. Det behöver alltså inte vara en våldshandling för att räknas som våldsamt motstånd – utan även att hålla fast i armkrok, eller att sprattla räknas in. Våldsamt motstånd kan ge böter eller fängelse i högst sex månader. (17 kap. 3 § brottsbalken) Om du absolut inte vill göra dig skyldig till våldsamt motstånd får du alltså, om polisen tar tag i dig och ska förflytta dig från blockaden, släppa eventuell armkrok, och ligga slapp och lealös. Att inte kämpa emot, men låta dem bära dig, är alltså inte våldsamt motstånd (dock ohörsamhet mot ordningsmakten).

Läs gärna också varför jag tycker att vi ska vara trevliga mot polisen.

Den juridiska situationen på blockader mot tvångsutvisningar

Jag ville veta mer om vad vi gör oss skyldiga till när vi deltar i en blockad av tvångsavvisning. Det här är vad jag kom fram till. Jag är inte jurist men har fått hjälp av både juriststuderande och jurister.
På blockaderna mot tvångsutvisningar utför aktivisterna civil olydnad.
Per Herngren sammanfattar i sin bok Civil Olydnad: en dialog fenomenet i dessa 5 stolpar: 1. En öppen offentlig handling
2. som grundas på ickevåld
3. handlingen är olaglig eller bryter mot en regel, order eller beslut
4. den har dessutom ett samhälleligt, socialt eller etiskt syfte
5. de personliga konsekvenserna fyller en viktig funktion.

När vi är en del av en folkmassa, som inte lyder polisens order om att skingras, så gör vi oss skyldiga till ohörsamhet mot ordningsmakten. Vänsterjuristerna har gjort en utmärkt redogörelse för detta här, därför lämnar jag det därhän.

Våldsamt motstånd
Om polisen försöker handgripligen flytta på oss, så kan vi göra oss skyldiga till våldsamt motstånd enligt paragraf 4 i 17e kapitlet i brottsbalken: 
4 § Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning, dömes för våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1975:667).”

“Utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt” betyder att man inte ska ha gjort sig skyldig till de tidigare paragrafernas brott, som är värre – man ska ha utfört våld eller åsamkat lidande till myndighetsperson. 
 Resten innebär att med våld – som inte behöver ha karaktär av våld på person – söka hindra någon i hans myndighetsutövning. Ordet ”söker” innebär att man måste AKTIVT göra motstånd. Ett passivt motstånd utgör inte våld (t.ex. att motsätta sig ett omhändertagande genom att lägga sig på marken så att man måste bli buren). Exempel på våldsamt motstånd är handlande som innebär att tränga undan en befattningshavare, att rycka något från honom, att stänga in honom eller rycka eller slita i hans kläder. De i praktiken vanligaste fallen är att någon, som har omhändertagits, vid bortförandet spjärnar emot med händer och fötter, klänger sig fast vid något föremål eller försöker rycka sig loss.
(Källa: Karnov.  Jag har förenklat delar av texten)

Det är dock ovanligt att aktivister anhålls för detta. Om du absolut inte vill göra dig skyldig till våldsamt motstånd får du alltså, om polisen tar tag i dig och ska förflytta dig från blockaden, släppa eventuell armkrok, och ligga slapp och lealös. Att inte kämpa emot, men låta dem bära dig, är alltså inte våldsamt motstånd (dock ohörsamhet mot ordningsmakten).

Omhändertagande/avvisning/avlägsnande

Något som händer oftare är omhändertagande enligt PL13. Polisen “omhändertar” en eller flera aktivister och kör dem ut i skogen och lämnar dem på någon obskyr busshållplats. Här går vi igenom villkoren för detta – och här har polisen fler skyldigheter än du.

“Polislagen 
13 c §
 Om en folksamling, som inte är en allmän sammankomst eller offentlig tillställning enligt ordningslagen (1993:1617), genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får deltagarna i folksamlingen avvisas eller avlägsnas från det område eller utrymme där de befinner sig, om det är nödvändigt för att ordningen ska kunna upprätthållas.
   Om en åtgärd enligt första stycket är otillräcklig för att ordningen ska kunna upprätthållas får deltagarna i folksamlingen avlägsnas längre bort från området eller utrymmet än vad som får ske enligt det stycket (utvidgat avlägsnande). Ett utvidgat avlägsnande får inte verkställas på ett sådant sätt att rörelsefriheten för deltagarna inskränks längre tid än två timmar.
   En åtgärd enligt första eller andra stycket får vidtas utan föregående beslut av polismyndigheten endast om det är så brådskande att polismyndighetens beslut inte kan avvaktas. Lag (2009:389).
15 § Den som har omhändertagits enligt denna lag eller avlägsnats enligt 13 c § andra stycket ska underrättas om anledningen till omhändertagandet eller avlägsnandet så snart som möjligt. Den polisman som har verkställt ett omhändertagande ska så skyndsamt som möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upphört ska förmannen omedelbart pröva om det ska bestå.”

(mina kursiveringar)

Alltså:
Polisen får köra bort dig från blockaden om du stör den allmänna ordningen eller om det föreligger fara för att du kommer att begå brott. De får inte ha dig fast längre än 2 timmar (vilket börjar räknas så snart de tar tag i dig). De får alltså inte köra dig längre än två timmar bort – och det brukar inte heller bli så långt. De måste också underrätta dig om anledningen till omhändertagandet så snart som möjligt. Omhändertagandena kan bli ganska otrevliga, en vän blev tvingad att ligga på bilgolvet under tiden de körde och ignorerades då han sa att detta gav honom ångest.

Brottet upplopp
Brottet upplopp består i att fler än 10 människor stör allmän ordning, exempelvis beter sig hotfullt genom att visa att de tänker trotsa polisen, eller hindra trafiken. För att dömas för detta brott krävs det att polisen befaller att folkmassan ska skingras och att folkmassan inte lyder detta.
Jag avslutar med ett citat ur Polisförordningen.
Polisförordningen 4 kap 1 § 
“Anställda inom polisen skall i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iakttaga självbehärskning eller undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.”
Mina källor är Karnov, Ordningsstörande brott av Gösta Westerlund och Gatupolitikens lagar av Vänsterjuristerna. Det finns mer att rota i, bland annat är det farligt att vara den som arrangerar blockaderna. Vid blockader på flygplatser gäller även andra strängare regler. Det får bli material till ett annat inlägg.

Varför jag ställer mig ivägen för polisbilar

“Och när det gått så långt att inget mer finns kvar att göra tvingas vi aktivister att ställa upp i mänskliga kedjor utanför förvaren för att hålla blockader mot utvisningar, eller utföra flygplatsaktioner i syfte att få piloterna till att inte lyfta planen. Det är konkreta handlingar med målet att rädda människors liv, men lika mycket är det aktioner för att påvisa hur felaktig och bristfällig den svenska migrationspolitiken och utövandet av den är. Det gäller att se alla dessa samband, och sätta den svensk-europeiska migrationspolitiken i sammanhanget av en kedja som går ända ner till den enskilda aktivisten och det ansvar som vilar på dennes axlar. Ett ohållbart ansvar som vi inte kan, bör eller ska behöva bära.”

För hela sammanhanget, LÄS hela Foujans hela fantastiska inlägg på Ajour här!