Boktips: Stefans lilla gröna

imageStefan Sundström har skrivit en väldigt inspirerande, personlig och vacker bok om odling och självhushållning- en “handbok i utanförskap”. Bilderna är tagna av Jeanette Andersson och är helt enkelt underbara!

imageVi får läsa om odling, kompost, kött, fisk, äpplen, att odla egen snus – språket känns igen från Sundströms musik och både hans eget hushåll och vänners visas upp.

imageBoken kostar 300 kronor men man kan också köpa den tillsammans med en årsprenumeration av tidningen Kloka hem för 349 kronor. Jag gillar inte att uppmuntra till konsumtion men jag är väldigt förtjust i att ha bra, inspirerande böcker som jag kan stryka under i och göra hundöron som jag vill… Men den finns ju också att låna på biblioteket, såklart!

Boktips: leva etiskt

Leva etiskt är en av de mest inspirerade böcker jag läst. Den blandar praktiska tips med de stora visionerna, personliga berättelser och massor av ideer. Jag läste med pennan i högsta hugg och strök under, gjorde musöron och ritade utropstecken i marginalerna.Upptäck samhörigheten! Finn glädjen i engagemanget! Utforska enkelheten! Trappa ner lönearbetet! Sakta in! Välj din egen väg! Hitta din gemenskap!
Detta är bokens kapitel och uppmaningar. Varje kapitel har resonemang om hur detta kan förbättra världen och ens eget liv, berättelser om hur människor har gjort och många exempel på vad du kan göra.

Författarna (de åh-så-inspirerande Annika Spalde och Pelle Strindlund) förklarar varför vi ska leva etiskt, inte som en uppoffring utan för vår egen skull. De beskriver lyckan i aktivismen, fördelarna med enkelheten, tillfredsställelsen i en meningsfull sysselsättning.
Och mycket mer.
LÄS.

Niceville och raseriet

I fredags såg jag Niceville (The help) som handlar om 60talets raslagar i USA och det civila motstånd som till slut fick slut på dem. Men inte om Martin Luther King och upproren, utan ett bokprojekt som en ung vit journalist skriver – med svarta hushållerskors berättelser.

Jag blir sådär riktigt vansinnigt arg av att se den. För att det fortfarande pågår. Den här bilden av att människor är olika. Att vi har olika rätt till välfärd, trygghet, mat för dagen – beroende på om vi har medborgarskap eller inte. Jag, mitt jag, den som tittar ut genom mina ögon, kunde lika gärna fötts i Etiopien, Kina eller Lettland. HUR kan folk inte förstå det? HUR kan jag ha ett värde i mig själv, som person, oavsett handlingar, som en papperslös romsk kvinna eller gambier inte har? HUUUR?

Varför skulle jag ha rätt att leva ett tryggt liv utan att försöka förbättra världen, när människor tvingas riskera sina liv för att få grundläggande rättigheter?
Jag förstår det inte.

Egentligen är det ju enkelt. Som Stephane Hessel skrev i Säg ifrån:

“De principer som framställs i den allmänna deklararationen om de mänskliga rättigheterna från 1948 bör omfatta alla. Saknar någon dessa rättigheter – visa medkänsla, men framförallt, hjälp honom att skaffa dem!”

Ändå är det så väldigt, väldigt svårt.

Se – eller läs – Niceville. Den har väldigt mycket mer än raseri, men det var det som jag inspirerades att skriva om.

CoSume: konsumera mindre – med dina vänner!

CoSume är ett grymt projekt som vänner-till-vänner dragit igång.
Om du är som jag, och tycker att det är jobbigt med videor, så läs istället:

CoSume ska bli ett hjälpmedel att via de sociala medier du redan använder (facebook, twitter osv) handla mindre. Detta sker genom att när du får köplust, så skriver du: Hörni, nu vill jag köpa den här prylen!
Då säger ditt nätverk:
1) Nej, gör inte det, du kan få/låna min, jag använder den ändå inte!
2) Nej, gör inte det, den fungerar superdåligt/är gjord av barnarbetare/är helt enkelt onödig!
3) Ja, vi kan väl köpa den ihop!

För varför ska villaområdet ha 73 gräsklippare?
Varför ska alla ha en egen borrmaskin?
Varför ska vi utsätta oss för att komma till festen med samma outfit?

Visst kommer det bli en fantastisk tjänst?
Nu behövs pengar för att komma igång.

In och bidra!

Odlingsdagbok 17 mars

image
Välkommen till odlingslott 147!image
Idag har vi varit här och ätit lunch (!), luckrat jord och plockat ogräs.imageimage
Vi fick lotten i slutet av juni förra året, och då var den rätt nedgången – och i augusti fick jag jobb och hade inte så mycket tid och energi – så den är inte i toppskick.image
Hurra för tidiga vårblommor! Rabarbern tittar upp redan också – och oreganon växer som ogräs, på riktigt.

Boktips: Säg ifrån av Stephane Hessel

Stephane Hessel har varit motståndsman, koncentrationslägerfånge och diplomat. Han var med och formulerade de mänskliga rätterheterna, och nu som 93åring konstaterar han att hans tid är utmätt. Boken Säg ifrån! (orginaltitel Indignez-vous, ungefär Upprör er!) är hans uppmaning till oss efterkommande.

Den är engagerande och en viktig påminnelse om att passiviteten är livsfarlig. Indignationen är motståndets drivkraft – alltså: indignez-vous!

“Min önskan är att var och en av er skall finna något som gör er upprörda. Det är värdefullt. När vi upprörs över något, som jag över nazismen, blir vi engagera, stridbara och starka. /…/ De principer som framställs i den allmänna deklararationen om de mänskliga rättigheterna från 1948 bör omfatta alla. Saknar någon dessa rättigheter – visa medkänsla, men framförallt, hjälp honom att skaffa dem!”

(s. 27-28)
Min första kontakt med Säg ifrån! var SRs radioteater. 
Den rekommenderar jag också varmt!
Ni får ännu ett citat ur boken:
“Ja, hotet finns kvar. Därför kallar vi till ‘fredligt uppror mot massmediesamhället som inte erbjuder ungdomen andra framtidsperspektiv än konsumtion, förakt för kulturen och för de sämst ställda, allmän minnesförlust och ett system där alla konkurrerar med alla.’ 
 Till alla ni unga som skapar 2000-talet säger vi med värme:
‘ATT SKAPA INNEBÄR ATT GÖRA MOTSTÅND
ATT GÖRA MOTSTÅND INNEBÄR ATT SKAPA’.”
(s. 42)
 Köp eller låna boken på bibblan och läs! Den svenska upplagan har textkommentarer av Annika Norlin, Göran Greider, Åsa Moberg och Pierre Schori.

Rimliga reaktioner på vänliga aktioner


I februari skedde en tvångsutvisning av irakier från Göteborg. Bussarna som körde de utvisade hade övertäckta loggor och registreringsskyltar, men efterforskningar visade att det var Björks Buss.


Efter en mailkampanj från vänner till mig, så gick dock Björks buss ut med att de slutat köra åt Migrationsverket. Detta är något fantastiskt bra, som ett gäng bussbolag gjort redan, och som vi vill uppmuntra. Därför skramlade vi till en fin blombukett, ekologiskt fairtradekaffe och en chokladask till Björks buss.

Såhär arg kan man bli på oss för det:
Hepp!