svarta dockor och tolkningsföreträde

Idag är jag inte så sansad och verbal. Jag har gråtit hela dagen. Känner mig så fruktansvärt hudlös och vill inte finnas i denna kalla, rasistiska värld där barn skjuts till döds, flyktingbåtar sjunker och folk försvarar rasistiska stereotyper. Jag är på den här nivån idag:

Men andra har skrivit sansade och bra saker, exempelvis i den här intervjun med Oivvio Polite, som vill freda sina barn från rasistiska stereotyper:
“Leta rätt på riktig rasism, har vissa sagt. Oivvio Polite har då svarat att bilder som denna har en historisk laddning som man inte kan bortse ifrån, de har använts för att “avhumanisera svarta barn. En process som var nödvändig för att vita människor skulle kunna behandla svarta människor som boskap”.”

Och Lisa Förare Winbladh:
‎”Det är inte bara några enstaka övernitiska stolpskott, utan förankring i sin omgivning, som ökar risken för SD-framgångar. Det gör ni också. Ni vidareförmedlar SDs bild av ett det fins en jättelik konspiration mot det äktsvenska; att det är dags att värna den svenska kulturen mot okunskap och onda människor.”

Och Wisti:
“Men det är ju bara på skoj? På skoj är aldrig bara och humor är aldrig verkanslös. Utan humorn kan vi inte föreställa oss en enda folklig resning eller någon av de befrielsekamper vi känner till. Den är en underskattad förutsättning i samhällsbygget. Och med samma kraft kan den konservera och trycka tillbaka ansatser till befrielse.”