Söndag 5/8
Stirras allmäntillstånd fortsatt bra. Familjen åkte och handlade och badade, jag vilade, städade, stekte pannkakor, kokade krusbärssylt. Sov en sväng. Mamma kom hem. Barnen lekte med vattenslang på gräset. Jag oroade mig för Stirra, så mycket, så mycket.

Måndag 6/8
Började dagen med en badtur med Liv och barnen. Tvättade håret i Sparren. Årets första riktigt behagliga bad (tredje badet öht).
Nils & Liv & barnen åkte hem.
Jag och mamma åkte till veterinären med Stirra, äntligen. Veterinären var lugn och snäll och det var ingen fara – Stirra har varit i kattslagsmål och blivit biten. Det hade inte bildats någon böld än, förhoppningsvis kan vi med medicin avvärja att det utvecklas någon. Hem med en katt med rakad rumpa, antiinflammatoriskt och smärtstillande. Johanna kom på kvällen, världens bästa Johanna. Jag drack 1 1/2 glas vitt vin på kvällen, blev tröttfull direkt, fett ovärt.

Tisdag 7/8
Baksmälla på både alkohol och intryck. Mamma åkte till jobbet. Jag och Johanna plockade 3,5 liter blåbär. Trött, ledsen, avslagen dag. Så tacksam för Johanna, skogen och blåbär.

Onsdag 8/8
Hästarna skoddes. Stirra börjar nog få en böld ändå.
Jag och Johanna åkte in till stan, mötte upp Harry och gick på möte. Det var bra. Jag och Harry åt thaimat vid hornstull och åkte hem. Hem kära hem, älskade lugna lägenhet, fina Hallunda. Vi badade och jag masserade Harrys onda rygg. Vi glodde lite på youtube (man gobbles at turkeys) och la oss tidigt. Så himla skönt att vara hemma, imorgon ska jag göra exakt ingenting.

Torsdag 9/8
Vilodag. Gick till lotten med Harry, skördade potatis, mangold, gul lök och en zuchini. Harry gjorde underbar falafel med egen lök, vitlök och zuchini, och så åt vi det med färskpotatisen och mangoldsallad, mums! Till middag potatissallad med massa frön och halloumi. Blir så lycklig av att använda sånt jag odlat i maten.

Fredag 10/8
Upp tidigt och iväg till Frizon, dit jag och Nils var inbjudna för att berätta om vårt (framförallt internetbaserade-) engagemang för pastor Jean som blev utvisad till Kongo, fängslad och torterad, och nu är tillbaka i Sverige. Träffade massa vänner & bekanta, lyssnade på samtal om kristet motstånd, promenerade runt på området. Frizon är en kristen festival med massor av intressanta föredrag och samtal (och band då – men ny musik är inte riktigt min grej när jag inte är på topp, vilket jag verkligen inte är nu). Pastor Jean-samtalet gick bra, det var så fint att få träffa Jean för första gången och höra hans historia igen. Nils berättade om nätengagemanget i stort och jag berättade närmre om några av de saker vi gjorde – mailaktion som ledde till interpellation i riksdagen, crowdsoursad nedteckning av Jeans telefonsamtal från Kongo, och “paddan” som verktyg. Jag tror att jag måste skriva ihop ett blogginlägg om det snart också.
En fånigt rolig sak för mig personligen var att det var mycket få ord i Jeans  berättelse på franska som jag inte förstod. Åh, jag vill få prata franska!
Senare blev det gudstjänst, den var fin med Stighult (ett av mina favoritband) och nattvard.
Vid 21 var jag helt slut, gick och la mig i bilen och så sov jag en timme. Medan min reskamrat Edvin, 6, festade på. Nå ja.

Lördag 11/8
En stillsam morgon i fina J & S lägenhet gjorde mig någorlunda pigg och vi kom ut till Frizonområdet vid 12 typ. Jag gick på föreläsning om att skada kroppen, men stod inte ut med att föreläsaren om och om igen talade om att personer “drabbas” av självskadebeteende.  Jag tror att de unga tjejer som är den största gruppen självskadare behöver inse sin makt och förmåga, snarare än att bekräftas i att saker drabbar dem utifrån. Nå, ja – det har säkert poänger också, men jag blev provocerad.
Gick till handarbeteshörnan och lärde en liten, tidigare okänd flicka att virka istället. Det var en väldigt fin stund.
Därefter gick jag på en föreläsning om När kroppen inte fungerar – och det var så OTROLIGT BRA. Mannen som talade har MS och talade så öppet, sårbart och hoppfullt om vad han gått och går igenom. Att sjukdomen gjort honom ödmjuk och att den ger andra människor chans att tjäna. Att han sörjer, ber att bli frisk varje dag, men ser de små bönesvaren – vännernas hjälp, segwayen han fått som hjälpmedel, smärtfriheten, att han kan njuta av solen… Hur han väljer sina strider, sina aktiviteter – att inte gå ner till vattnet då hans vän ska åka vattenskidor. Att han unnar sig filmer, på bio och dvder, och ser till att uppleva och skapa goda minnen att värma sig med då livet känns tungt och orättvist.
Därefter nätverksträff om blockader, där en hel del bra blev sagt.
Middag, och därefter fick min hjärna fullständigt nog av alla intryck. Jag och Edvin gnällde samstämmigt “VI VILL ÅKA HEEEEM” till Nils som snällt fick ställa in sitt planerade konsertbesök och köra oss till lägenheten. Det blev te och samtal istället för dumpsterbuffe och intrycksöverladdning. Det var bra. Nästa gång jag åker på Frizon ska jag inte vara helt urladdad redan innan jag åker, för oj vad mycket intressant det fanns att gå på, och vilka braiga människor!