Jag har varit i Gambia ett gäng gånger sedan jag blev lakto-ovo-vegetarian som elvaåring. Vi bor i en liten by och äter mest hos våra vänner, så hur veggoutbudet ser ut i turistområdena har jag ingen erfarenhet av, men det borde ju vara lättare där, tänker jag.
Att vara hel-vegetarian tror jag är svårt om en inte ska laga sin mat själv. Om en ska laga mat själv är det inget problem! Det finns soyamjölk och sojafärs på supermarkets, och nötter, grönsaker och frukt överallt.
Nå, vad kan en äta som ovo-vegetarian i Gambia? Mycket ägg har det blivit under veckan. Jag äter gärna ägg från de höns som sprätter runt på mina vänners gårdsplan, och på strandrestaurangen i Sanyang är spanish omelett min favvis.
Jag har ätit två böngrytor, varav den ena är en gammal favorit, förmodligen med senegalesiskt ursprung – Fatou som lagar den mesta maten kommer nämligen därifrån. Bönrörorna är gjorda på blackeyebönor och potatis och äts med bröd. Lite starkt och väldigt gott!
Jag har ätit otroligt mycket jordnötter – jordnötter blandat i maten, jordnötter på bröd (med banan, olivolja eller margarin), jordnötter som mellanmål.
Efter rekommendation från kära nätbekanta som jag mailat med i fem år och nu äntligen fick träffa, fick jag också smaka akara. Det är friterade bollar gjort på blackeye-bönor, tänk falafel men ändå inte, som säljs på gatan i macka på morgonen (tidigt! kl 10 var det för sent i Brikama) eller sent på kvällen. Google säger att receptet är nigerianskt från början. Gott! Och utmärkt mat för en veggis som vill gå upp i vikt.
Mer då? Jag har ätit en hel del grytor med potatis, lök, kål, morötter och sås, som serveras till ris. De ser inte så bra ut på bild, men det är gott. Fisk eller kött serverades bredvid, och jag blandade i jordnötter.
En morgon åkte vi in till Brikama (närmsta staden) och åt frukost på ett fastfoodcafe. Pappa fick macka med köttfärs, ketchup och majonäs, jag fick en med bara majonäs – och varsin kopp kaffe. Totala kostnaden var 50 dalasi, vilket är ungefär 13 kronor.
Men jordnötter, ägg och bönröror i all ära – den största matglädjen är helt klart frukten. Nu i januari åt vi papaya, apelsin, grapefrukt, mandariner, banan och ananas. Vi drack juice på apelsin, grape och baobab. Senare kommer min favorit: cashewfrukt och såklart pappas favorit mango. Att plocka apelsin från trädet till frukost… Alltså nä jag klagar inte över matutbudet i Gambia helt enkelt.
Det är inte normalt att vara vegetarian i en liten by i Afrika, men mina kära vänner har fått vänja sig, och även om de var förvånade första dagen att jag FORTFARANDE är vegetarian så går det faktiskt väldigt bra.