Häromdagen fyllde min lillebror år. I födelsedagspresent fick han, liksom min vän Edvin häromveckan, ärtpåsar i form av arga fåglar och en tjuvaktig gris.

Inte heller denna gång hade jag något mönster, men det gick ju bra ändå, eller vad säger ni?
Häromdagen fyllde min lillebror år. I födelsedagspresent fick han, liksom min vän Edvin häromveckan, ärtpåsar i form av arga fåglar och en tjuvaktig gris.

Inte heller denna gång hade jag något mönster, men det gick ju bra ändå, eller vad säger ni?

I söndags tog jag med mig min bästis och min Harry och åkte ut till mammas bondgård, firade min lillebrors födelsedag, luktade på hästar, klappade på får, kokade maskrossirap och grävde kompostjord.

Jag är så glad att min mamma blev kär i en bonde när jag var 12 så att jag fått chansen att bli åtminstone lite bondfia trots att jag är född och uppvuxen på Södermalm.

På Malmby har jag knappt någon mottagning på mobilen. Jag sover väldigt gott, och tar ofta tupplurar på dagen. Dessutom är det på något sätt lättare att gå ut därute än hemma. Jag går och kikar på mammas grönsaksland, klappar på katterna och hunden, pussar på min rara bror och lagar mat.

Laddar batterierna. Det är så viktigt.
Förra helgen gick jag en ickevåldsworkshop tema asylpolitik med kursledarna Martin Smedjeback och Ellen Skånberg. Det var en fantastisk helg med samtal, lärdomar, film, rollspel och planerande.

Martin hade en lista med lärdomar från historiens ickevåldsliga civil olydnad-kampanjer, som jag fastnade mycket för. Här är den, såsom jag antecknade den:
1) Ha stora drömmar, men små mål
2) Kämpa inte bara mot det onda, bygg också det goda
3) Kombinera många olika metoder i samma kampanj
4) Våldets dubbla sidor – våldet finns redan, att dra det till ytan kan fylla ett syfte.
5) Överraska och använd humor

Vi fick planera fiktiva asylpolitiska kampanjer, jag tyckte särskilt mycket om en ide om att hålla tebjudning/syjunta på migrationsverkets förvar – en sit-in full av kärlek. Fest vid förvaret är en annan tanke, liksom allmän kärleksbombning med gatkritor och gerillaodling. Jag vill välkomna flyktingar till Sverige, och välkomna alla med i kampen för ett mer välkomnande Sverige! (:
En annan fin detalj jag minns från den innehållsrika helgen var faktumet att Hierta som startade Aftonbladet fick tidningen nedlagd eftersom den kritiserade kungen – men han startade den igen. Igen. Och igen. 26 gånger!!! tills regeringen gav upp. Misslyckanden är en del av kampen.
Vi måste få fira – där återkommer vi till de stora drömmarna och de små målen.

Helgen gav mig mycket hopp och pepp. Tack!
(Det är inte svårt att dra ihop en sånhär kurs: kontakta kerstin.bergea@krf.se bara, rekommenderas mycket varmt!!!)
En vän skrev bra under taggen #bodyriot på twitter häromdagen. Om konstiga fenomen som att uppskatta andras mjuka kroppar men själv vilja vara platt och hård. Jag är, eller framförallt har varit där: njutit av andras mjuka magar och föraktat min egen “degklump”.

Jag tänker älska min kropp, varenda liten bit, min fina degklump som sambon kan klappa, katten kan ligga på, barnsliga vänner kan leka med, och som (peppar peppar) mina framtida barn ska växa i.

Jag tänker älska mina lår och mina tjocka anklar (ja, jag har haft ångest över mina anklar), hela mina håriga, ärrade ben som kan bära mig dit jag vill.
Det är min kropp och jag tänker älska den och visa den precis så mycket jag vill. Jag tänker ha sommarklänning och matcha det med håriga ben och armhålor. När jag får barn tänker jag amma var jag vill. Och ibland kanske jag har slöja eller pösiga kläder. För att dölja min kropp är också min rättighet – som många människor väljer att kritisera! Iden att kvinnokroppen ska vara precis LAGOM påklädd för betraktarens ögon gör mig helt vansinnig. Är man för påklädd så är man förtryckt eller frigid, är man för avklädd är man horig eller äcklig.

Jag finns inte till för att vara fägnad för era ögon. Tjoho vilken lättnad!

Som dagens odlingsrapport ber jag att få presentera Hallunda Fritidsträdgårdsförenings nya, högst tillfälliga hemsida: https://mattlo.se/hallunda/
Veckan har gått åt till arbete för att få igång styrelsen, jag längtar ut att jobba på lotten men denna helg tillbringas på mammas bondgård där vi firar min lillebrors födelsedag hela helgen lång. Förhoppningsvis får jag med mig en halmbal eller tre och några säckar kompostjord hem till lotten imorgon åtminstone!
Se här vad de andra odlarna gjort under veckan, förhoppningsvis har de fått mer jord under naglarna…
Dags för lite länkkärlek igen, några blogginlägg som jag gillat lite extra mycket på senaste tiden…
Lite enklare skriver ett enkelt och fint blogginlägg om nässlor och hur deras köksträdgård är på väg. Jag gillar deras blogg mycket!
Stadsnära odlings mycket enkla men utförliga guide till att sätta potatis.
Sanna Vestin och Lotta Meurlings inlägg på Flyktingbloggen om barnen som blev vuxna – om den svåra, svåra åldersbestämningen av flyktingar.
M som i underbar ryter till om alla okunniga påståenden om överdriven ADHD-diagnostisering. Mycket bra! Rösta förresten på den fina NPF-familjen så att de får åka på semester med bloggbussen här också.
Vad för blogginlägg har inspirerats av på sistone?
Åh, jag vill sjunga menskoppens lov! Det är inte ofta jag vill hylla prylar, men prylar som minskar konsumtionen, det är ändå fint det!
Jag tror att de flesta förstår vad en menskopp är, men varför är den så bra?
– Det är sjukt mycket billigare än bindor och tamponger
– Ingen risk för tampongsjuka eller svamp
– Det gör inget om man råkar glömma den inne hela dan eller så…
– Man kan faktiskt glömma den inne hela dan eller så! Om den är rätt insatt så känns den inte
– Det är miljövänligt, såklart, att inte köpa massa bindor och tamponger, utan en bit silikon som man kan använda i flera år
– Den läcker inte
– Inget problem att bada med den i
– Om man av någon anledning skulle vilja hålla koll på blödningen så är det lätt att se mängden (och det är så väldigt mycket mindre än vad det verkade vara när jag använde bindor…)
Jag älskar min menskopp, helt enkelt. <3
Här kan den som vill läsa mer.


I julas gjorde jag en stickad sjal till min plusfarmor, en väldigt väldigt enkel modell. Inför helgens ickevåldskurs (mer om den när jag hunnit samla tankarna!) kände jag att jag behövde ha något för händerna under de stunder där vi bara skulle lyssna, och påbörjade en ny i den passande fredsfärgen vitt. Den är verkligen superenkel, man börjar med tre maskor och ökar den första maskan varje varv. Inget räknande, inget strul, den blir snyggt trekantig och jämn. Bara rätstickning. Jag gillar modellen mycket!
Här kan ni se vad resten av syjuntegänget haft för sig under veckan!

Här berättade jag om att jag köpte ett kökskompost-kit bestående av hinkar med lock och bokashi-strö. Bokashi är mikroorganismer, man strör ner lite (1 msk / halvkilo avfall) då och då. Nu är den första hinken nästan full, och jag är fascinerad. Det luktar faktiskt inte illa! Det luktar liv, inte död, i min hink full av månadsgammalt avfall. När locket är på luktar det ingenting alls. Grymt bra! Ibland har det blivit lite fuktigt och då har det luktat lite mer, men då har jag rivit tidningspapper och lagt i. Jag tror att det ger sig rätt snabbt hur balansen ska vara.
När hinken är helt full ska jag ställa den på ett varmt ställe, och om några månader kommer en ny rapport om vad som hänt sedan. Hittills är jag nöjd, iallafall. 300 spänn för ett startkit (med gratis frakt) känns värt. Jag har överdoserat med ströet, men det har ändå inte gått åt mycket. Det strö vi fick med startkittet kommer räcka länge.
För övrigt går Stefan Sundströms kompostvisa om och om och om hemma hos mig just nu:
Sanning bor i min kompost
Den är rätt ful, men livets hjul
sluts just där, i maskars stad
Bland vissna blad
Sånt gör mig glad
TÄNK att matrester kan bli finfin jord, hemma i min lägenhet! Rekommenderas.