Kategoriarkiv: Tips

Bortom bekvämligheten

Postat av
Svara

Jag blev rekommenderad boken Bortom bekvämligheten av en vän. Det är en bok om “vardagstro som gör skillnad” – en bok som vill aktivera passiva kristna. Jag är inte passiv (men inte heller gör jag allt jag skulle kunna, såklart) och kommer inte från ett kristet sammanhang. Men trots att jag inte känner mig som bokens målgrupp så uppskattade jag den mycket. Den berättar om den kristenhet som fått mig att våga bära ett kors (till och med ovanpå tröjan och inte bara under!). Kristna som följer Jesus, typ.

För författaren Linda Alexandersson berättar om Jesus. Hon berättar om sin aktivism i Filippinerna och som ungdomspastor, och andras. Hon återberättar berättelser från Bibeln med egna ord och resonerar kring bön, civil olydnad, att “dela och hela” och evangelisering.

Till varje kapitel finns frågor och andliga utmaningar – “Prova de närmaste två, tre gånger du får möjlighet, att vara lite mer generös än du normalt skulle vilja vara. Vad händer i dig?” (s. 100) – och många av dem skulle jag vilja samtala om i grupp!

Det är en fin liten bok, med många bra och viktiga tankar. Läs!
Och läs även Bortom bekvämligheten-bloggen!

Kattsäkrad balkong

Postat av
3

Jag tänkte visa min fina, kattnätade balkong nu, när den är vårstädad men innan den är fullproppad med växter. Jag har en vän som är bra på det här med att bygga, och han hjälpte oss att tänka ut och genomföra kattsäkringen. Den är nämligen gjord helt utan åverkan på balkongen!

Jag hittade ett netty-nät billigt begagnat på blocket. Sedan köpte vi 6 st 2 meter höga byggreglar och målade dem för tålighet. Byggreglarna satte vi fast mot balkongens lodräta stänger med hjälp av buntband.
Vi täljde lite i reglarna för att buntbandet inte ska kunna glida. Därefter satte vi fast hyllor längst hela balkongräcket för att ha plats för mer växter, men det är valfritt såklart 🙂

Nätet sitter fast med hjälp av snöre och metallöglor som ingick i kattnäts-kitet, och med buntband i nederkant. Nätet ska inte sitta helt sträckt utan lite hängigt, annars är risken att katten kan klättra i det. Stirra har dock aldrig testat. Det beror ju på vilken katt man har.

Vi har haft nätet i ett år nu och är mycket nöjda, Stirra har haft balkongutflykter under hela vintern. Rekommenderas!

Gör dina egna papperskrukor

Postat av
Svara

Att göra egna papperskrukor är plättlätt, ekonomiskt och miljövänligt. Dessutom praktiskt, då man kan plantera ut växterna direkt i krukorna då tidningspappret snabbt förmultnar.image
Du behöver:

Någonting runt med en flat botten, en flaska eller termos till exempel.
En vattenfylld skål med flat botten.
En häftapparat.
En dagstidning.

image

Ta ett uppslag från dagstidningen, vik det dubbelt och rulla in termosen, med några centimeter tidning över i nederkanten för att skapa krukans botten.

image

Vik in flikar efterhand du rullar.

image

Doppa i vattnet och tryck till botten så att pappret klibbas ihop.

image

Tryck till även mot en torr yta och dra sedan av krukan från termosen.
Det kan vara lite pilligt ibland om det skapats vakum, men oftast är det lätt. Om den blir knögglig är det bara att fixa till det.

image

Häfta fast en häftklammer halvvägs ner längst skarven på krukan, så blir den stabilare.
Låt torka.

Klaaar!

Varför jag ställer mig ivägen för polisbilar

Postat av
Svara

“Och när det gått så långt att inget mer finns kvar att göra tvingas vi aktivister att ställa upp i mänskliga kedjor utanför förvaren för att hålla blockader mot utvisningar, eller utföra flygplatsaktioner i syfte att få piloterna till att inte lyfta planen. Det är konkreta handlingar med målet att rädda människors liv, men lika mycket är det aktioner för att påvisa hur felaktig och bristfällig den svenska migrationspolitiken och utövandet av den är. Det gäller att se alla dessa samband, och sätta den svensk-europeiska migrationspolitiken i sammanhanget av en kedja som går ända ner till den enskilda aktivisten och det ansvar som vilar på dennes axlar. Ett ohållbart ansvar som vi inte kan, bör eller ska behöva bära.”

För hela sammanhanget, LÄS hela Foujans hela fantastiska inlägg på Ajour här!

Jourhavande kompis

Postat av
Svara

När jag gick i högstadiet så drev Röda Korset ett fik som hette Henry’s Coffee på södermalm. Där volontärade unga människor som serverade fantastiska mackor med hummus och brieost för en billig slant, det fanns kuddar och låga bord i fönstret och bra musik. Det var som jordens mysigaste ungdomsgård eller ett enormt kollektivs vardagsrum, och det var där min stora kärlek till Röda Korset grundades.

På Henrys toaletter fanns en stor affisch om Jourhavande kompis. Det är ett projekt där unga människor chattar och talar i telefon med andra unga människor, som skriver eller ringer för att de är ledsna, arga eller ensamma. Man är en jourhavande kompis, helt enkelt, och finns där en stund för sina medmänniskor.

När jag sedan blev myndig började jag engagera mig i Jourhavande kompis. Det var väldigt trevligt! Efter en kort utbildning i samtalsmetodik så bestämmer man ett schema. Helst ska en sitta i jouren minst 2 kvällar i månaden. Varje kväll träffas  3-4 personer i Röda korsets lokaler. De bestämmer vem som ska ha chattjouren och vem som ska ha telefonjouren (jag trivs bäst med att kommunicera i skrift, så jag ville alltid ha chatten). Det finns gratis/billigt kaffe och något fika, och man kan prata med och rådfråga varann (ja, speciellt de som chattar, då). Vissa kvällar var det många som skrev och vissa kvällar var det lugnt.
För dig som vill ha ett trevligt, socialt och viktigt frivilliguppdrag, som ger mycket energi och tacksamhet så rekommenderar jag verkligen Jourhavande kompis. Att få finnas där för en ensam tonåring är verkligen värdefullt.

Du som vill prata med Jourhavande kompis kan ringa 020-222 444 eller chatta med Jourhavande kompis här. Jouren har öppet måndag-fredag 18.00-22.00 och lördag-söndag 14.00-18.00

Om du vill engagera dig i jouren så kan du läsa mer här.

Köp mindre! Men hur?

Postat av
6

Jag vill konsumera mindre, av flera anledningar. Men huuuur? Det finns massor av tips, såklart. Dessa är de jag tagit till mig och vill dela med mig vidare av:

– Fyll livet med annat. Skaffa dig skapande hobbies, bjud hem vänner, laga mat. Vandra i park eller skog, gå på badhus, låna böcker, film, musik och tvspel på biblioteket.
– Promenera inte bland dina favoritaffärer. Helst inte i city överhuvudtaget.
– Utsätt dig för goda exempel. Jag tyckte mycket om att läsa både Niotillfem-bloggen och Elsa Billgrens, men det blev för mycket vackra prylar. Nu läser jag bland annat Husmorsskolan, Underbara Clara, Kristen Underjord och Konsumindre och blir inspirerad till att odla, skapa, ta till vara och aktivista mig istället.
– Prata om att du gärna köper begagnat och ärver kläder om du får chansen, då börjar erbjudanderna ramla in. Häromdagen fick jag ärva ett par fantastiska lejongula benvärmare av en kollega!
– Skapa en önskelista, i mobilen eller din dagbok. När du väldigt gärna vill ha något, skriv upp det! Efter ett tag kanske det inte känns lika viktigt längre, eller så kan du önska dig det vid nästa högtid. På min önskelista står en världskarta, en hållnings-sele och en inomhuskompost.
– Ha inte mycket pengar på bankomat-kontot. Det lurar mig iallafall 🙂
Jag tror att var och en måste skapa sina egna regler. Jag lägger fortfarande mycket pengar på mat, och bryr mig inte ens speciellt mycket om att handla ekonomiskt i mataffären (särskilt inte nu när jag äter mer veganskt, fy bubblan vad soygurt är dyrt!). Det får bli ett senare steg.

Har du några tips att dela med dig av?

Niceville och raseriet

Postat av
Svara

I fredags såg jag Niceville (The help) som handlar om 60talets raslagar i USA och det civila motstånd som till slut fick slut på dem. Men inte om Martin Luther King och upproren, utan ett bokprojekt som en ung vit journalist skriver – med svarta hushållerskors berättelser.

Jag blir sådär riktigt vansinnigt arg av att se den. För att det fortfarande pågår. Den här bilden av att människor är olika. Att vi har olika rätt till välfärd, trygghet, mat för dagen – beroende på om vi har medborgarskap eller inte. Jag, mitt jag, den som tittar ut genom mina ögon, kunde lika gärna fötts i Etiopien, Kina eller Lettland. HUR kan folk inte förstå det? HUR kan jag ha ett värde i mig själv, som person, oavsett handlingar, som en papperslös romsk kvinna eller gambier inte har? HUUUR?

Varför skulle jag ha rätt att leva ett tryggt liv utan att försöka förbättra världen, när människor tvingas riskera sina liv för att få grundläggande rättigheter?
Jag förstår det inte.

Egentligen är det ju enkelt. Som Stephane Hessel skrev i Säg ifrån:

“De principer som framställs i den allmänna deklararationen om de mänskliga rättigheterna från 1948 bör omfatta alla. Saknar någon dessa rättigheter – visa medkänsla, men framförallt, hjälp honom att skaffa dem!”

Ändå är det så väldigt, väldigt svårt.

Se – eller läs – Niceville. Den har väldigt mycket mer än raseri, men det var det som jag inspirerades att skriva om.