Deportationsmotstånd på No Border Camp

image

Igår var det ett samtal i No border campet om motstånd vid deportationer. Det var fantastiskt att få höra om vad aktivister gör i Europa: flygplatsaktioner, blockader, juridisk rådgivning, projekt som möjliggör att papperslösa kan åka kollektivtrafik, besöksverksamhet och språklektioner på förvar, sociala aktiviteter för papperslösa, religiösa fristäder, squats och kampanjande. Ett exempel på en spännande kampanj från Hamburg är att de filmar flyktingbarns berättelser och då barnen deporteras så visas filmerna på storskärm på flygplatsen.

Där fanns aktivister från England, Nederländerna, Belgien, Finland, Tyskland, Irland, Frankrike, Danmark, Sverige och Slovenien.

Några nya ideer föddes, kontakter knöts (bland annat är ett samarbete på gång mellan oss i Stockholm och ett gäng i Helsingfors som också arbetar mot deportationer till Irak). Det var väldigt upplyftande. Tack!

Demonstration vid Märstaförvaret

Här kommer ett gäng bilder från No Border-demonstrationen vid migrationsverkets förvar i Märsta, där människor hålls i fängelseliknande förhållanden utan att ha begått brott, ofta utan att ha minsta aning om när de ska utvisas.

Förvarstagna stod med lappar med “HJÄLP OSS” och “Riv alla förvar!” i fönstren. Mitt hjärta brister!

Vi vill se Sverige falla
Yalla yalla, allt åt alla! 

Sommarplaner – vill du vara med?

I sommar ska jag ju allramest bara vara hemma och rådda på lotten, men några aktiviteter blir det ändå:


No Border Camp i Stockholm 17–24/6. Demonstrationer, aktioner, workshops och samtal om gränser, flyktingaktivism och sånt. Det blir nog fantastiskt! Säg till om du vill gå med mig så blir jag glad!

– 28/6 ska jag och mamma hälsa på min faster i Dalarna. Längtar.

– En veckas volontärande på Alsike kloster i början av juli.

Korsvei 18-22/7.

– 3/8 Stockholm Music and Arts festival – ska se Patti Smith (och lite till) med min vän Ems.

Det dyker säkert upp mer. Jag tänkte ägna söndagarna åt att skriva veckodagbok här på bloggen och berätta vad jag gjort. Har du nånting som du tycker att jag ska vara med på? Vill du vara med på nåt av det jag ska hitta på? Hojta vettja.

Blockadjuridik: straffskala

Dags för ett nytt blogginlägg om blockadjuridik. Läs det första här. Jag har fått frågor om straffskalan, och tänkte dela med mig av de svar jag fått från en fantastiskt trevlig jurist anställd hos Polisen om just detta. Jag vill börja med att säga att dessa straff inte är vanliga. Det är ovanligt att aktivister överhuvudtaget omhändertas på blockaderna –  i dessa fall, såsom det varit hitintills på de blockader jag har varit med på, så har de som omhändertagits gjort något utöver att stå i blockad-kedjan.

Den som arrangerar en blockad kan dömas till olika straff – antingen för att hen arrangerar en allmän sammankomst utan tillstånd. Straffet är högst sex månaders fängelse. (Ordningslagen 2 kap. 29 §.) Om situationen bedöms som ett upplopp kan anstiftare och anförare (dvs personer som uppfattas som ledare) dömas till fängelse i högst fyra år. 

Blockaderna har ju dock ingen arrangör, utan vi är alla där med lika mycket att säga till om, och tar bara ansvar för våra egna handlingar. Jag har dock hört rykten (eller läst, men jag minns inte var) om att en person som var utsedd till kommunikatör för kvällen blev sedd som anstiftare av polisen. Jag vet dock inte vad som hände med henom, om det ens var en riktig situation. Det är dock en risk att förhålla sig till, om en som jag tycker om att tala med polisen.

Brottet upplopp består i att fler än 10 människor stör allmän ordning, exempelvis beter sig hotfullt genom att visa att de tänker trotsa polisen, eller hindra trafiken. För att dömas för detta brott krävs det att polisen befaller att folkmassan ska skingras och att folkmassan inte lyder detta. Deltagare i upplopp, som inte uppfattas som ledare, kan dömas till böter eller fängelse i högst två år.
(Upplopp, BrB 16:1)

När vi är en del av en folkmassa, som inte lyder polisens order om att skingras, så gör vi oss skyldiga till ohörsamhet mot ordningsmakten. Vänsterjuristerna har gjort en utmärkt redogörelse för detta här, därför lämnar jag det därhän. Ohörsamhet mot ordningsmakten kan ge böter eller fängelse i högst sex månader. 
(BrB 16:3)

Om polisen med våld försöker flytta på en aktivist, och aktivisten försöker hålla sig kvar, så gör hen sig skyldig till våldsamt motstånd. Det behöver alltså inte vara en våldshandling för att räknas som våldsamt motstånd – utan även att hålla fast i armkrok, eller att sprattla räknas in. Våldsamt motstånd kan ge böter eller fängelse i högst sex månader. (17 kap. 3 § brottsbalken) Om du absolut inte vill göra dig skyldig till våldsamt motstånd får du alltså, om polisen tar tag i dig och ska förflytta dig från blockaden, släppa eventuell armkrok, och ligga slapp och lealös. Att inte kämpa emot, men låta dem bära dig, är alltså inte våldsamt motstånd (dock ohörsamhet mot ordningsmakten).

Läs gärna också varför jag tycker att vi ska vara trevliga mot polisen.

En rättssäker process

Den vanligaste invändningen mot blockaderna mot tvångsavvisningar är att de utvisningshotade har fått en rättssäker prövning och alltså inte är i någon fara i landet dit de skickas.

Jag tänker på handläggaren på migrationsverket som gömde handlingar.

Jag tänker på fallet då en man skulle utvisas, men det i sista sekunden visade sig att interpol hade uppgifter som visade att han visst var hotad i hemlandet. Uppgifter som de inte delat med migrationsverket. Om han hade hunnit utvisats – hade hans process varit rättssäker?

Jag tänker på att vi utvisar kristna och homosexuella till Irak, trots att de grupperna förföljs. Homosexuella kan ju dölja sin homosexualitet. Kristna anklagas för att bara låtsas vara kristna för att få stanna. Jag vet inte om det gör dem mindre hotade, även om de bara skulle ha låtsats…

Jag tänker på Khaled som hävdade att han skulle dödas om han utvisades till Irak. Han lyckades inte bevisa det – förrän han blev utvisad och avrättad. 

Jag tänker på att Amnesty, UNHCR och Europarådet har kritiserat utvisningarna till Irak.

Jag tänker på pastor Jean, som hävdade och hävdade att han skulle vara i fara om han skickades tillbaka till Kongo Kinshasa, eftersom han var kombinationen pastor (dvs har hög status) och känd regimkritiker. Efter flera stoppade försök så lyckades polisen och migrationsverket utvisa honom, varpå han fängslades på flygplatsen, fördes till ett privat fängelse och torterades (vilket bekräftats av Nelson Mandelas Vänner).

Jag tänker på att bevisbördan ligger på flyktingarna. De måste bevisa att de blivit förföljda. I många fall människor som blivit förföljda av regimen, aldrig haft någon anledning att lita på myndigheter, och som levt med att det är livsfarligt att prata högt om förtrycket. Plötsligt hänger deras trygghet på att de snabbt som tusan lär sig lita på myndigheter, tala om förföljelsen med främlingar på ett sammanhängande sätt och aldrig motsäger sig själva.

Jag tänker på att flyktingarna dessutom kan få tolkar från den folkgrupp som förtryckt dem – och att migrationsverket inte ser något problem med det! 
Det har även kommit kritik mot att tolkarna är undermåliga.

Jag tänker på juristen på twitter som berättade att migrationsverket hänvisar till Wikipedia för landsinformation och negligerar juristens mailkonversation med den svenska ambassaden i landet.

Jag tänker på att Sverige inte har någon som helst uppföljning på vad som händer för de utvisade. Hur vet man att processen är rättssäker, om man inte vet vad som händer efter flygresan?

Ickevåldskurs i Botkyrka

5-6 maj blir det ickevåldskurs i Botkyrka, Stockholm.

Utbildningshelgen kommer att gå igenom ickevåld som metod för politisk förändring och vilken effekt den har haft i världen fram tills idag. Ett särskilt fokus kommer att läggas på ickevåldsmetoder kopplat till asylpolitik. Upprinnelsen till kursen är att flera av deltagarna som kommer är asylaktivister som vill öva sig i hur man kan stoppa avvisningar och på andra sätt påverka asylpolitiken genom ickevåld. Men även andra aktivister är välkomna!

Tider: Lördag 09.30 – 21.00, söndag 9.30 – 16.00.
Instruktörer blir Martin Smedjeback (smedjeback[snabel-a]gmail.com, 070-2579097) och Ellen Skånberg.
Kursen kostar ynka 200 kronor. Det finns 25 platser. Först till kvarn!

För att anmäla dig eller fråga något, maila matilda.utbult[snabel-a]gmail.com och uppge namn och telefonnummer – en anmälan på facebook-eventet räcker inte. Betalning sker innan kursen.

Välkomna!

Jag anklagar Europa för brott mot de mänskliga rättigheterna!

I accuse Europe of continual violations of human
rights and the systematic mistreatment of refugees,
migrants and asylum seekers!

Date: 12 May, 2012
Location: Sergels torg & Kulturhuset in Stockholm and all over Europe.

People who flee to Europe are often met with disbelief and suspicion. Many are directly deported at the borders, despite risking their lives. Others are held up in prison-like detention centres lacking basic human rights. Once inside Europe, people are subjected to lengthy and complex asylum processes, often without legal advice. The vast majority of asylum applications are rejected, forcing people to return to extreme dangers. In order to survive, many choose to live hidden without any legal rights.

At Tribunal 12, Europe will be held accountable for these failures.
Inspired by the International War Crimes Tribunal that was formed by Bertrand Russell and Jean-Paul Sartre in 1967, Tribunal 12 sets out to locate the moral, legal and political responsibilities as well as call for a change within the system.

Besök tribunal12.org och delta i anklagan!

Bortom bekvämligheten

Jag blev rekommenderad boken Bortom bekvämligheten av en vän. Det är en bok om “vardagstro som gör skillnad” – en bok som vill aktivera passiva kristna. Jag är inte passiv (men inte heller gör jag allt jag skulle kunna, såklart) och kommer inte från ett kristet sammanhang. Men trots att jag inte känner mig som bokens målgrupp så uppskattade jag den mycket. Den berättar om den kristenhet som fått mig att våga bära ett kors (till och med ovanpå tröjan och inte bara under!). Kristna som följer Jesus, typ.

För författaren Linda Alexandersson berättar om Jesus. Hon berättar om sin aktivism i Filippinerna och som ungdomspastor, och andras. Hon återberättar berättelser från Bibeln med egna ord och resonerar kring bön, civil olydnad, att “dela och hela” och evangelisering.

Till varje kapitel finns frågor och andliga utmaningar – “Prova de närmaste två, tre gånger du får möjlighet, att vara lite mer generös än du normalt skulle vilja vara. Vad händer i dig?” (s. 100) – och många av dem skulle jag vilja samtala om i grupp!

Det är en fin liten bok, med många bra och viktiga tankar. Läs!
Och läs även Bortom bekvämligheten-bloggen!

Den juridiska situationen på blockader mot tvångsutvisningar

Jag ville veta mer om vad vi gör oss skyldiga till när vi deltar i en blockad av tvångsavvisning. Det här är vad jag kom fram till. Jag är inte jurist men har fått hjälp av både juriststuderande och jurister.
På blockaderna mot tvångsutvisningar utför aktivisterna civil olydnad.
Per Herngren sammanfattar i sin bok Civil Olydnad: en dialog fenomenet i dessa 5 stolpar: 1. En öppen offentlig handling
2. som grundas på ickevåld
3. handlingen är olaglig eller bryter mot en regel, order eller beslut
4. den har dessutom ett samhälleligt, socialt eller etiskt syfte
5. de personliga konsekvenserna fyller en viktig funktion.

När vi är en del av en folkmassa, som inte lyder polisens order om att skingras, så gör vi oss skyldiga till ohörsamhet mot ordningsmakten. Vänsterjuristerna har gjort en utmärkt redogörelse för detta här, därför lämnar jag det därhän.

Våldsamt motstånd
Om polisen försöker handgripligen flytta på oss, så kan vi göra oss skyldiga till våldsamt motstånd enligt paragraf 4 i 17e kapitlet i brottsbalken: 
4 § Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning, dömes för våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1975:667).”

“Utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt” betyder att man inte ska ha gjort sig skyldig till de tidigare paragrafernas brott, som är värre – man ska ha utfört våld eller åsamkat lidande till myndighetsperson. 
 Resten innebär att med våld – som inte behöver ha karaktär av våld på person – söka hindra någon i hans myndighetsutövning. Ordet ”söker” innebär att man måste AKTIVT göra motstånd. Ett passivt motstånd utgör inte våld (t.ex. att motsätta sig ett omhändertagande genom att lägga sig på marken så att man måste bli buren). Exempel på våldsamt motstånd är handlande som innebär att tränga undan en befattningshavare, att rycka något från honom, att stänga in honom eller rycka eller slita i hans kläder. De i praktiken vanligaste fallen är att någon, som har omhändertagits, vid bortförandet spjärnar emot med händer och fötter, klänger sig fast vid något föremål eller försöker rycka sig loss.
(Källa: Karnov.  Jag har förenklat delar av texten)

Det är dock ovanligt att aktivister anhålls för detta. Om du absolut inte vill göra dig skyldig till våldsamt motstånd får du alltså, om polisen tar tag i dig och ska förflytta dig från blockaden, släppa eventuell armkrok, och ligga slapp och lealös. Att inte kämpa emot, men låta dem bära dig, är alltså inte våldsamt motstånd (dock ohörsamhet mot ordningsmakten).

Omhändertagande/avvisning/avlägsnande

Något som händer oftare är omhändertagande enligt PL13. Polisen “omhändertar” en eller flera aktivister och kör dem ut i skogen och lämnar dem på någon obskyr busshållplats. Här går vi igenom villkoren för detta – och här har polisen fler skyldigheter än du.

“Polislagen 
13 c §
 Om en folksamling, som inte är en allmän sammankomst eller offentlig tillställning enligt ordningslagen (1993:1617), genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna, får deltagarna i folksamlingen avvisas eller avlägsnas från det område eller utrymme där de befinner sig, om det är nödvändigt för att ordningen ska kunna upprätthållas.
   Om en åtgärd enligt första stycket är otillräcklig för att ordningen ska kunna upprätthållas får deltagarna i folksamlingen avlägsnas längre bort från området eller utrymmet än vad som får ske enligt det stycket (utvidgat avlägsnande). Ett utvidgat avlägsnande får inte verkställas på ett sådant sätt att rörelsefriheten för deltagarna inskränks längre tid än två timmar.
   En åtgärd enligt första eller andra stycket får vidtas utan föregående beslut av polismyndigheten endast om det är så brådskande att polismyndighetens beslut inte kan avvaktas. Lag (2009:389).
15 § Den som har omhändertagits enligt denna lag eller avlägsnats enligt 13 c § andra stycket ska underrättas om anledningen till omhändertagandet eller avlägsnandet så snart som möjligt. Den polisman som har verkställt ett omhändertagande ska så skyndsamt som möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Har omhändertagandet inte redan upphört ska förmannen omedelbart pröva om det ska bestå.”

(mina kursiveringar)

Alltså:
Polisen får köra bort dig från blockaden om du stör den allmänna ordningen eller om det föreligger fara för att du kommer att begå brott. De får inte ha dig fast längre än 2 timmar (vilket börjar räknas så snart de tar tag i dig). De får alltså inte köra dig längre än två timmar bort – och det brukar inte heller bli så långt. De måste också underrätta dig om anledningen till omhändertagandet så snart som möjligt. Omhändertagandena kan bli ganska otrevliga, en vän blev tvingad att ligga på bilgolvet under tiden de körde och ignorerades då han sa att detta gav honom ångest.

Brottet upplopp
Brottet upplopp består i att fler än 10 människor stör allmän ordning, exempelvis beter sig hotfullt genom att visa att de tänker trotsa polisen, eller hindra trafiken. För att dömas för detta brott krävs det att polisen befaller att folkmassan ska skingras och att folkmassan inte lyder detta.
Jag avslutar med ett citat ur Polisförordningen.
Polisförordningen 4 kap 1 § 
“Anställda inom polisen skall i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iakttaga självbehärskning eller undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.”
Mina källor är Karnov, Ordningsstörande brott av Gösta Westerlund och Gatupolitikens lagar av Vänsterjuristerna. Det finns mer att rota i, bland annat är det farligt att vara den som arrangerar blockaderna. Vid blockader på flygplatser gäller även andra strängare regler. Det får bli material till ett annat inlägg.

Varför jag ställer mig ivägen för polisbilar

“Och när det gått så långt att inget mer finns kvar att göra tvingas vi aktivister att ställa upp i mänskliga kedjor utanför förvaren för att hålla blockader mot utvisningar, eller utföra flygplatsaktioner i syfte att få piloterna till att inte lyfta planen. Det är konkreta handlingar med målet att rädda människors liv, men lika mycket är det aktioner för att påvisa hur felaktig och bristfällig den svenska migrationspolitiken och utövandet av den är. Det gäller att se alla dessa samband, och sätta den svensk-europeiska migrationspolitiken i sammanhanget av en kedja som går ända ner till den enskilda aktivisten och det ansvar som vilar på dennes axlar. Ett ohållbart ansvar som vi inte kan, bör eller ska behöva bära.”

För hela sammanhanget, LÄS hela Foujans hela fantastiska inlägg på Ajour här!