David, 5 år

(Foto: Charlotte Madestam, Vimmerby Tidning)

“David Bajric är en 5-årig pojke som är CP-skadad och har bl.a. epilepsi. Han och hans familj är romer från Bosnien som är utvisningshotade. David är i behov av behandling, daglig vård, rehabilitering m.m. och om det tas ifrån honom och han blir utvisad så kan hans hälsa få allvarliga skador som kan leda till döden. Fr.o.m. den 9 november och framåt finns det ett par inbokade undersökningar och fortsatt rehabilitering om det bara går att stoppa utvisningen. David kan inte klara sig utan den vård han har tillgång till här i Sverige, detta intygas av bl.a. barnöverläkare m.m. och tyvärr kan denna vård inte tillgodoses för David i Bosnien. Pappan kan inte försörja sin familj, de har ingen bostad att återvända till, ingen mat och han kan inte ge David den vård han behöver eftersom han inte kommer att få något jobb i Bosnien på grund av att familjen är romer. David behöver er hjälp för att få fortsatt vård och för att få fortsätta leva. På bilden kan man se David Bajric tillsammans med Sahra Jama, prästerna Emma Thorén och Anton Hultgren, som tillsammans kämpar för David. Vi hoppas att vi blir många fler som vill kämpa tillsammans.  Snälla folk, David behöver all hjälp. Hjälp oss att hjälpa honom ♥ ”
(Text från namninsamlingen)

Här kan ni skriva på namninsamling.
@SahraJama1 är en av de som kämpar för David och som går att kontakta på twitter.

Besök förvarstagna med Röda Korset

Vill du stötta människor i kris? Då kan förvarsbesök vara något för dig.

Röda Korsets förvarsgrupp söker frivilliga som kan ge medmänskligt stöd till personer som är förvarstagna.
Stödet sker i form av samtal och sociala aktiviteter.
Du ska vara bra på att lyssna, vara positiv och tala god svenska.

Du får utbildning av Röda Korset.

Var: På förvaret i Märsta.
När: Varje eller varannan torsdag från 18-20.

Vill du anmäla dig eller få mer info? Mejla helenaafburen@yahoo.se

Och följ folkrättskretsen på facebook!

Den sjukaste listan

Vi har börjat skriva en lista på sjuka asylfall, där de flesta pågår just nu.
Du kan fylla på listan här. 

Såhär ser listan på fall som pågår JUST NU ut:
– Haddile
– Cristian och Masarra 
– Tamila Tankaeva
– Selmas pappa
– Siavash Rahimi
– Amireh och Zeinab
– Eminovic
– Ali, 15
– Theodros Arega

Vi kan inte rädda bara de enstaka som får mediauppmärksamhet. Lagar och praxis måste ändras NU.
På onsdag arrangerar Dessa Mina Minsta en demonstration för att få Billström att ta ansvar för flyktingbarnen. Läs mer här, sprid och kom!

I mina böner – pågående flyktingaktivism

IDAG sker ett utvisningsförsök av Norallah som har varit i Sverige i två år och har sökt asyl och fått avslag i alla instanser. Han har inte bott i Afghanistan sedan han var 8 år och har ingen familj eller socialt nätverk där. Ändå beslutar Migrationsverket att utvisa honom dit trots att han försökt visa med olika dokument att han växt upp i Iran, där han levt utan uppehållstillstånd. Klockan 15 på Arlanda, terminal 5, samlas till flygplatsaktion med utdelning av flygblad med uppmaningar till medpassagerarna att hindra avvisningen. 

JUST NU sker även ett utvisningsförsök av Amireh och Zeinab, mor och dotter som flytt Iran och under sin tid i Sverige dessutom konverterat från islam till kristendomen, något som i Iran också kan leda till dödsstraff. Kvinnornas advokat har överklagat fallet och hoppas nu på att Europadomstolen ska göra en annan bedömning än de svenska myndigheterna. Vi måste hjälpas åt att hålla dem i Sverige tills dess – läs mer här!

Cristian och Masarra har jag skrivit om tidigare här. De är ett syskonpar, som inte har någon kontakt med några andra släktingar. Eftersom Masarra är minderårig så har Migrationsverket nu beslutat att splittra dem och skicka Cristian ensam till Irak. Hjälp till att hindra det – förmå media att uppmärksamma deras fall, förmå Migrationsverket att ändra sig!

Och till sist. Jean Pierre var livrädd att skickas tillbaka till Burundi. En flygplatsaktion hindrade ett utvisningsförsök i somras. Han skrev ett brev som jag publicerade på min blogg, där han vädjade om att få hjälp att förmå migrationsverket att pröva hans fall på nytt. I tisdags utvisades han ändå. Ingen har hört av honom sedan dess 🙁

Hälsningar från Bagdad

Igår vid blockaden kom det några unga killar ut från förvaret. Jag gick fram och frågade om de kände någon därinne, och det visade sig att de hälsat på en vän, Hamid, som var en av de som skulle utvisas till Irak samma kväll. Jag fick hans nummer, och talade lite med honom under kvällen. Han hade skrivit på papper om medgivande att återvända till Irak, men berättade att de andra två som skulle utvisas från Märsta var ett äldre par som inte ville återvända. Deras barnbarn har skrivit på flyktingbloggen.
Redan igår visade Hamid stor tacksamhet. Han sa att han såg oss genom förvarets fönster och tackade om och om igen.

Ikväll ringde Hamid mig igen. Han är hos sin familj, men vågar inte gå ut. När han kom till Irak tog myndigheterna hans pass. Han ska försöka ta sig till norra Irak, som är säkrare. Han är väldigt tacksam för att vi försökte stoppa bussen, han berättar om det för sin familj, och de säger alla att “det är för mycket”. Han ber för oss, att vi ska få fina liv, och bjuder in oss att hälsa på honom i norra Irak.

Ta åt er, alla fina blockadare. ♥

Blockad-tankar

Tankar på pendeltåget hem från min tredje blockad:

Att baka bullar med plusfarmor och plocka bär med morföräldrarna är nog det bästa sättet i världen att hantera den förbannade tiden innan en blockad.

En polis välte över mig vid konfrontationen, och skrattade medan han låg ovanpå mig.

image
Denna gång orkade jag inte tala med, vara trevlig med, lära känna poliserna. Det blir värre då. Jag orkade inte. Kanske nästa gång.

Jag pratade i telefon med en av de tre som skulle bli deporterade från Märsta. Han hade skrivit på papper med medgivande om att återvända, men berättade att de två som skulle deporteras med honom var äldre som inte ville. Han tackade för det vi gjorde.

image
Fika är värt.

Polisen som verkade tycka att vi var otacksamma som inte litade på dem när de ju FAKTISKT SA SANNINGEN NU typ.

Nya och gamla vänner och kramar, det är så väldigt värdefullt. Jakob som kom och kramade mig länge länge när jag pratat med personen som skulle deporteras. Gemenskapen med människor en inte träffat förr.

40 personer deporterades från Flen.
image
Ada som var där med sin rullator med plakat på. Lennart som åkt 40 mil för att vara med. Liv som trots sjukdom tog hand om nattningen av tre barn för att Nils skulle kunna vara med. Förebilder.

Tanken: Snart skickas de. Till ett land som de arbetat så hårt för att fly. För att någon bedömt att deras skäl att fly inte var trovärdiga eller tillräckliga. Tanken: vad skulle få mig att lämna allt jag känner?

Jag har ont i ryggen efter att polisen låg på mig.

No borders, no nations, stop deportations.

Polisen som sa “så länge vi inte skickar hundar på er…” (underförstått: så är vi schyssta… typ).
image
Polisen som kroppsvisiterade och rotade i väskor på dem som skulle in i avspärrade området.

Polisen i Flen som verkar helt vansinnig.

Vi var riktigt många. Jag fick hopp. Det räckte inte.

Även Jonas och Elin har skrivit om kvällen.

Tre aktuella asylfall

Christian och Masarra, 18 och 15 år, som migrationsverket vill avvisa till Irak. Länken går till en grupp där ni kan visa ert stöd och erbjuda er hjälp. Här finns deras hemsida, med presentation av barnen, namninsamling med mera.

Jean Pierre, regimkritiker från Burundi, vars utvisning tillfälligt stoppades av aktivister i förra veckan. Här finns en facebooksida där ni kan följa fallet och se vad som händer och vad som behövs göras.

 
Zikel Rasoul, som levt papperslös i Sverige i flera år, ska tvingas lämna sin man och den sex månader gamla dottern som fortfarande ammar, för att åka tillbaka till Irak för att söka uppehållstillstånd – som hon garanterat kommer att få eftersom hennes man och dotter har uppehållstillstånd. Här finns en artikel. 

Jean Pierres brev

Hi everybody,

My name is Jean-Pierre Nzeyimana, I’m an asyl seeker here in Sweden from Octobre 2007 because of the troubles back home in Burundi (we have been in civil war from 1993 wich took more than 10 years, till now still have political violences and no right for expression against the power), i have been victim of that. Now I’m in detention from 14 Mars and the Migrationsverket want to send me back home by force, they say that I don’t have enough evidence for need of asyl. They tried yesterday to deport me and fortunatly, I have been saved by swedish activists, who warned the flight company which was supposed to take me, to not let me in.
Being refugee is very hard, you miss home and you can’t go back and sometimes you stay in hard situation in exil country (like my case).
After my 2 years here in Sweden, January 2010, the Migrationsverket wanted to send me back ,then I had to hide myself which is hard (surviving by church and friends help), sometimes I got sick and couldn’t go to the hospital.
Now that they have me again, they put me directly in detention in wait for deportation.
The hardest part in detention is that I sleep max 3 hours in the day, I can’t sleep in the night, thinking of my deportation because i’m facing persecution.
The Migrationsverket gave my case to the police so that they take me back to Burundi by force.
Please if anybody can help me to make the Migrationsverket review my case again.
God bless you!
Jean Pierre

Sprid Jean Pierres historia.
Om någon vill hjälpa till mer än så, så kan jag förmedla kontakt.
Han sitter just nu på förvaret i Märsta.

Demonstration vid Märstaförvaret

Här kommer ett gäng bilder från No Border-demonstrationen vid migrationsverkets förvar i Märsta, där människor hålls i fängelseliknande förhållanden utan att ha begått brott, ofta utan att ha minsta aning om när de ska utvisas.

Förvarstagna stod med lappar med “HJÄLP OSS” och “Riv alla förvar!” i fönstren. Mitt hjärta brister!

Vi vill se Sverige falla
Yalla yalla, allt åt alla!