Liten funktionsnormkritisk länksamling

Våren 2015 sammanställde jag en lista med tips på videor, texter och podcasts med normkritik gällande funktionsvariationer och funktionshinder. Nu har jag uppdaterat och fyllt på den, med saker jag hittat sedan dess.

Saker att lyssna på 
Dolores podcast, av Christine Bylund och Ina Hallström. De beskriver det som en feministisk podcast om funktionalitet och makt – och det är typ det bästa nånsin.

Ouch! Disability podcast. En helt fantastisk talkshow av, med, om personer med massor av helt olika funktionsvariationer. Engelskspråkig. Rolig, intressant, vass. På programmets facebooksida delar de ofta intressanta länkar.

– Vad är mitt problem? – Radioprogram av Catrine Lundell om funktionshinder och att hitta en partner.

– Psykpodden, podcast om psykisk ohälsa.

Genusvetaren Christine Bylund om funktionsmaktsordning i Morgonpasset. 

Funk i P1, ett program om funktionsvariationer, tillgänglighet och normer.

– Fler tips på engelskspråkiga podcasts finns i detta utmärkta blogginlägg på The Geeky Gimp.
Saker att läsa 
Funkisfeministen.  Börja till exempel med detta inlägg, om yttre tecken på funktionsnedsättning, hur en funktionsnedsatt person ser ut och huruvida en kompetent person också kan vara funktionsnedsatt – och fortsätt gärna med det här inlägget om social tillgänglighet. 

– Skavet. En poetisk och arg blogg om “alla gånger som en [jag!] känt att jag bara varit samhälleliga fel staplade på varandra.”

Livets bilder är en blogg av en sjukskriven arbetsterapeut, med perspektiv från båda sidor. Himla bra, exempelvis det här inlägget om pacing.

Anarkoautism. Ännu en arg blogg. Ett mycket bra inlägg är detta

om definitioner av funktionsnedsättning och liknande begrepp, i olika sammanhang.

– M som i Underbar, blogg av Tina Wiman, om hennes familj där flera har ADHD och/eller autism. Tina är kunnig och otroligt bra på att kommunicera svårbegripliga saker, som i det här fantastiska inlägget om sensory integration disorder.

Saker att titta på
En sällsynt vanlig dag. En fantastisk kortfilm som utspelar sig i en värld där normerna är annorlunda än dagens samhälle. Manuset är verklighetsbaserat och utgår från intervjuer med personer med olika typer av normbrytande funktionalitet.

– Maysoon Zayids fantastiska TED-talk i got 99 problems… palsy is just one. Roligt, tankeväckande och inte ett uns av inspiration porr.

– Det defekta är det äkta – musikvideo om funktionshinder och sexualitet/kroppslighet av Caterine Lundell.

– Musikvideo med ”världens första amputerade popartist”, Viktoria Modesta. Den här är jag ärligt talat lite osäker på. I början av videon står ”glöm allt du vet om funktionshinder (disability)”, och jag tycker nog inte att jag tycker att Modesta _är_ funktionshindrad i videon, alls. Amputering är inte ett funktionshinder, det är en funktionsvariation som ser ut att kunna kompenseras alldeles utmärkt med hennes protes. MEN det är en tuff video och jag är inte alls säker på att jag har rätt i mina invändningar (jag har inte tolkningsföreträde i frågan).

– Miffo-tv, av och med personer med utvecklingsstörning.

Sammanhang, grupper, gemenskaper
– Fuck Funkofobi på facebook.

– Psykradikala gruppen Stockholm på facebook. Psykradikala gruppen har jag skrivit om här, så himla bra grej.

– Tumblrn Disabled people are sexy, med (ibland nakna/sexuella) bilder på ickenormativa personers kroppar, och texter kring att få ses som sexuellt subjekt som funktionsvarierad.

Tipsa mig om mer så fyller jag på listan!

image

Krönika i Arbetsterapeuten: alla arbetsterapeuter är inte normfungerande

wpid-wp-1422754783394.jpeg wpid-wp-1422754776934.jpeg

Jag har skrivit ännu en krönika till tidskriften Arbetsterapeuten, den här gången om funktionsnormen som tyvärr är stark även på arbetsterapiutbildningen, där en skulle kunna tänka sig att medvetenheten borde vara hög. Jag fick vara med på framsidan, minsann. Här är krönikan:

En skev bild av verkligheten
Under mina fem avklarade terminer på arbetsterapeutprogrammet är det något som överraskat och skavt i mig: otillgängligheten. Hur kan ett program utformat och lett av arbetsterapeuter inte vara bättre anpassat för olika funktionsuppsättningar?

Som funktionsvarierad student är all anpassning upp till studenten själv att driva fram, och även om en fått ett intyg på anpassningar en behöver så är detta något som varje kursansvarig kan välja att neka. Föreläsningarnas tilltal är generellt utestängande – det finns en föreställning om att det inte finns någon i rummet som är en sån som vi pratar om. Vi arbetsterapeuter är några helt andra än patienterna – de funktionsvarierade och sjuka som vi måste lära oss att förstå.

Ett konkret exempel är att studenterna ofta förväntas utföra kognitiva test på varandra, som om det vore helt okomplicerat. Test av arbetsminne är för personer med neuropsykiatriska funktionsvariationer mycket utmattande, och dessutom utlämnande inför klasskamraterna. Det finns såklart ett värde i att ha varit med om att själv bli testad – men dessa studenter har sannolikt genomgått neuropsykiatriska utredningar som är betydligt mer utförliga än exempelvis MoCa. De vet redan hur det känns att vara patienten.

Föreläsningarna är långa och sällan berättar föreläsarna i förväg när rasterna ska vara, vilket kan vara en onödig stress speciellt för personer på autismspektrat. Vi ser på video- klipp utan textning, vilket är otillgängligt för personer med hörselnedsättning. En gång hade vi en föreläsare i rullstol – när lektionen började fick vi byta från det planerade klassrummet för att föreläsaren inte kunde komma in.

Att alla arbetsterapeuter är normfungerande är en föreställning som inte stämmer. Vi funktionsvarierade och sjuka finns i klassrummet och i personalrummet. Vi är inte bara patienter, vi är era studenter och era kolleger. Se till att anpassa för oss också.
Som arbetsterapeuter borde vi verkligen kunna det här.