Varför blockad

Idag ska en tvångsdeportation ske till Irak, verkar det som. Det är inte lätt att veta, då migrationsverket och polisen mörkar väldigt mycket. Inte ens de utvisningshotade får veta särskilt mycket i förväg.

Tänk vilken oro att inte veta när man ska deporteras! Att ständigt vara beredd på att polisen ska komma och säga “packa dina saker, inatt ska du utvisas”. Tänk att sitta på ett förvar.

Det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om att jag inte har så mycket hopp att deportationen ska kunna hindras ikväll. Polisen är så opålitliga och luriga. De går långt förbi “att bara göra sitt jobb”.

Så ikväll åker jag inte ut till Märsta med hoppet att stoppa deportationen utan för att ha bra samtal med poliser, berätta om ickevåldskursen för aktivister, fördyra deportationsprocessen, och visa mitt stöd för de som ska utvisas.

Varför åker du på blockad?
Eller: varför åker du _inte_ på blockad?

Fem lätta sätt att rädda världen lite 4

1 Öva på att tömma ditt språk från utseendefixering. Säg “Vad roligt att se dig!” istället för “Vad fin du är! Vad smal du har blivit!” till exempel.

2 Känns det svårt och dyrt att byta ut alla matprodukter till ekologiskt? Byt ut de fem värstingarna!

5 Berätta för någon om något bra du gör. Det är viktigt med bra exempel, det gör det okej att skryta lite tycker jag!

Vad är ditt enkla sätt att rädda världen lite?

Ord från Calais

“Jag har suttit i franskt fängelse i 20 dagar. Jag kommer att korta ner mitt tal – jag har haft många problem i Iran, det är därför jag flydde. Religiösa och politiska problem, jag kan inte skriva alla här. Ni vet ju faktiskt om problemen i Iran. Jag ska berätta några för er: för det första, jag kunde aldrig säga vad som fanns i mitt hjärta utan att bli förtryckt, satt i fängelset eller till och med avrättad. Jag flydde från Iran till Europa för att kunna få ett gott och bekvämt liv och jag önskar jag kunde få leva fredfullt. Jag beklagar att det inte är så. Det är samma själsliga och fysiska förtryck som i Iran, medan de hävdar att de kämpar för mänskliga rättigheter. Är detta en mänsklig rättighet? Har jag rätt att få leva? Om jag har det, varför behandlar de oss som djur och sätter oss i fängelse? Allt detta är lögn. De håller bara tal på TV men allt i denna värld är faktiskt lögner. Allt är drömmar, inget mer.”
(hela texten här)

Bloggen Calais på svenska är en översättning av bloggen Calais Migrant Solidarity. Grymt bra med en översättning tycker jag. Det är på något sätt svårare att stå emot när det är på ens modersmål…

Calais, för den som inte vet, är alltså en stad i Frankrike där många flyktingar hamnar i sina försök att komma in i Europa. Flyktingar och flyktingaktivister bor i “jungler”, tillfälliga tältstäder och ockuperade hus. Polisvåldet är hårt, förvaren stränga och situationen allmänt förjävlig.

Det är människor. Med tankar och drömmar och känslor precis som du och jag. Varför ska de behöva svälta eller förtryckas i hemlandet eller svälta och förtryckas i Calais medan jag “vill ha en bil till, vill parkera vart jag vill, vill ha fler kanaler på tv“. Våra prioriteringar är så skeva. Även mina. “Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna” (Sven Lindqvist, Utrota varenda jävel).

Läs Calais på svenska eller det engelska orginalet.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

För varenda unge

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Hjälp!

“Just nu förbereds deportationen av en rysk/tjetjensk mamma med sina två barn till Ryssland eller Tjetjenien där hon kommer att ställas inför rätta för allvarliga brott. Det är mycket troligt att hon döms till ett långt fängelsestraff. Vad som händer med hennes barn bryr sig inte Migrationsmyndigheten om. Jo, såpass bryr de sig att de har bestämt att de ska deporteras med mamman.

Barnen har inte begått något brott, de är inte ens misstänkta för medhjälp. Förresten har de bott i Sverige så länge att de inte var straffmyndiga när brotten begicks. Ändå uppfattar svenska migrationsmyndigheter som självklart att barnen ska straffas med sin mamma. De utvisas därför till ett liv på gatan eller på barnhem.”

Finns det någon norröver i landet som kan hjälpa till? Läs hela blogginlägget  här. 

Bortom bekvämligheten

Jag blev rekommenderad boken Bortom bekvämligheten av en vän. Det är en bok om “vardagstro som gör skillnad” – en bok som vill aktivera passiva kristna. Jag är inte passiv (men inte heller gör jag allt jag skulle kunna, såklart) och kommer inte från ett kristet sammanhang. Men trots att jag inte känner mig som bokens målgrupp så uppskattade jag den mycket. Den berättar om den kristenhet som fått mig att våga bära ett kors (till och med ovanpå tröjan och inte bara under!). Kristna som följer Jesus, typ.

För författaren Linda Alexandersson berättar om Jesus. Hon berättar om sin aktivism i Filippinerna och som ungdomspastor, och andras. Hon återberättar berättelser från Bibeln med egna ord och resonerar kring bön, civil olydnad, att “dela och hela” och evangelisering.

Till varje kapitel finns frågor och andliga utmaningar – “Prova de närmaste två, tre gånger du får möjlighet, att vara lite mer generös än du normalt skulle vilja vara. Vad händer i dig?” (s. 100) – och många av dem skulle jag vilja samtala om i grupp!

Det är en fin liten bok, med många bra och viktiga tankar. Läs!
Och läs även Bortom bekvämligheten-bloggen!

Fem lätta sätt att rädda världen lite 3

1 Skriv ner något fint om varje dag som går.

2 Ge en vänlighet till någon idag – ett samtal med en kollega, ett tack till busschauffören, en kram till en närstående.

3 Sprid en insamlingskampanj för ett viktigt syfte.

4 Öppna ditt hem för en papperslös. Det är lättare än du tror. De behöver skydd.

5 Avstå från lyx under en vecka.



Vad är ditt enkla sätt att rädda världen lite?

Sverige har inte resurser att ta emot alla flyktingar!

Känner ni igen påståendet i rubriken?
“Vi kan inte ta emot alla flyktingar”.
Nä, hur skulle det se ut?
Det här är Dadaab. Det är ett flyktingläger i Kenya, som var tänkt att bli ett tillfälligt skydd för ca 90 000 människor. Nu bor ca 450 000 människor där – framförallt somalier. Som jämförelse fanns i  Sverige 2009 cirka 31 784 somalier, enligt wikipedia.

 

4 av 5 länder som tar emot flyktingar är själva länder som lider av fattigdom, förtryck eller väpnade konflikter. Färre än 17% av de människor som drivits på flykt av krig och förföljelse kommer längre bort än grannländerna.

 

Jag säger: Kenya har inte resurser att ta emot alla flyktingar!!! Liberia, Guinea, Pakistan, Sierra Leone och Thailand har inte resurser att ta emot alla flyktingar. Vi har visst resurser nog. Det handlar bara om att omvärdera.

 

Siffrorna kommer från Röda korsets utbildning om Människor på flykt, från 2007. 

Fem lätta sätt att rädda världen lite 2

1 Bjud hem någon på en enkel middag, bara för att umgås.

2 Engera dig ideellt för ett bra syfte. Röda Korset har många olika uppdrag!

3 Odla något ätbart. Tomat, bönor, physalis är lätta och roliga att odla i kruka.

4 Utnyttja våra bibliotek och museum.

5 Fundera över hur du vill leva om fem år.


Vad är ditt enkla sätt att rädda världen lite?