Tre aktuella asylfall

Christian och Masarra, 18 och 15 år, som migrationsverket vill avvisa till Irak. Länken går till en grupp där ni kan visa ert stöd och erbjuda er hjälp. Här finns deras hemsida, med presentation av barnen, namninsamling med mera.

Jean Pierre, regimkritiker från Burundi, vars utvisning tillfälligt stoppades av aktivister i förra veckan. Här finns en facebooksida där ni kan följa fallet och se vad som händer och vad som behövs göras.

 
Zikel Rasoul, som levt papperslös i Sverige i flera år, ska tvingas lämna sin man och den sex månader gamla dottern som fortfarande ammar, för att åka tillbaka till Irak för att söka uppehållstillstånd – som hon garanterat kommer att få eftersom hennes man och dotter har uppehållstillstånd. Här finns en artikel. 

Jean Pierres brev

Hi everybody,

My name is Jean-Pierre Nzeyimana, I’m an asyl seeker here in Sweden from Octobre 2007 because of the troubles back home in Burundi (we have been in civil war from 1993 wich took more than 10 years, till now still have political violences and no right for expression against the power), i have been victim of that. Now I’m in detention from 14 Mars and the Migrationsverket want to send me back home by force, they say that I don’t have enough evidence for need of asyl. They tried yesterday to deport me and fortunatly, I have been saved by swedish activists, who warned the flight company which was supposed to take me, to not let me in.
Being refugee is very hard, you miss home and you can’t go back and sometimes you stay in hard situation in exil country (like my case).
After my 2 years here in Sweden, January 2010, the Migrationsverket wanted to send me back ,then I had to hide myself which is hard (surviving by church and friends help), sometimes I got sick and couldn’t go to the hospital.
Now that they have me again, they put me directly in detention in wait for deportation.
The hardest part in detention is that I sleep max 3 hours in the day, I can’t sleep in the night, thinking of my deportation because i’m facing persecution.
The Migrationsverket gave my case to the police so that they take me back to Burundi by force.
Please if anybody can help me to make the Migrationsverket review my case again.
God bless you!
Jean Pierre

Sprid Jean Pierres historia.
Om någon vill hjälpa till mer än så, så kan jag förmedla kontakt.
Han sitter just nu på förvaret i Märsta.

Demonstration vid Märstaförvaret

Här kommer ett gäng bilder från No Border-demonstrationen vid migrationsverkets förvar i Märsta, där människor hålls i fängelseliknande förhållanden utan att ha begått brott, ofta utan att ha minsta aning om när de ska utvisas.

Förvarstagna stod med lappar med “HJÄLP OSS” och “Riv alla förvar!” i fönstren. Mitt hjärta brister!

Vi vill se Sverige falla
Yalla yalla, allt åt alla! 

Alsike Kloster och fristäder

I söndags var jag på en sammankomst på Alsike Kloster som sedan 1989 är en fristad för flyktingar i nöd och en Guds rikes ambassad.

image

Vi talade bland annat om just fristäder: att det bara finns Alsike och att det behövs många fler – om kyrkans RÄTT gentemot staten att ge fristad. Om alla människor de träffar som inte ges asyl trots fruktansvärda öden – och att kvinnors anledningar att fly inte räknas in under kriteriet skyddsbehov. Om att migrationsverkets formulär för att fråga ut barn fullständigt saknar barnperspektiv.

Det finns ett fristadsdokument som utarbetades av polis och kyrka 93-94. Om någon vet hur man kan få läsa det dokumentet – säg gärna till!!

image

Fristäder måste vara välsignade av en högt uppsatt i det samfund det tillhör. På fristadens område ska då polisen inte komma och hämta flyktingarna. De senaste 20 åren har systrarna på Alsike och Uppsalapolisen haft en bra relation.
En fristad är bättre för flyktingar att bo i än att leva gömda. Tryggheten blir större och i en fristad finns andra vuxna, vilket är en stor tillgång. Exempelvis kan barnen finna det lättare att berätta om sina trauman för en vuxen som inte är de egna föräldrarna, som ju ofta själva är i kris.

image

Vi behöver fler fristäder!
Och, som en av systrarna sa, vi behöver sprida insikten att det finns ett brott mellan den kristna tron och vårt svenska sätt att leva.

Blockadjuridik: straffskala

Dags för ett nytt blogginlägg om blockadjuridik. Läs det första här. Jag har fått frågor om straffskalan, och tänkte dela med mig av de svar jag fått från en fantastiskt trevlig jurist anställd hos Polisen om just detta. Jag vill börja med att säga att dessa straff inte är vanliga. Det är ovanligt att aktivister överhuvudtaget omhändertas på blockaderna –  i dessa fall, såsom det varit hitintills på de blockader jag har varit med på, så har de som omhändertagits gjort något utöver att stå i blockad-kedjan.

Den som arrangerar en blockad kan dömas till olika straff – antingen för att hen arrangerar en allmän sammankomst utan tillstånd. Straffet är högst sex månaders fängelse. (Ordningslagen 2 kap. 29 §.) Om situationen bedöms som ett upplopp kan anstiftare och anförare (dvs personer som uppfattas som ledare) dömas till fängelse i högst fyra år. 

Blockaderna har ju dock ingen arrangör, utan vi är alla där med lika mycket att säga till om, och tar bara ansvar för våra egna handlingar. Jag har dock hört rykten (eller läst, men jag minns inte var) om att en person som var utsedd till kommunikatör för kvällen blev sedd som anstiftare av polisen. Jag vet dock inte vad som hände med henom, om det ens var en riktig situation. Det är dock en risk att förhålla sig till, om en som jag tycker om att tala med polisen.

Brottet upplopp består i att fler än 10 människor stör allmän ordning, exempelvis beter sig hotfullt genom att visa att de tänker trotsa polisen, eller hindra trafiken. För att dömas för detta brott krävs det att polisen befaller att folkmassan ska skingras och att folkmassan inte lyder detta. Deltagare i upplopp, som inte uppfattas som ledare, kan dömas till böter eller fängelse i högst två år.
(Upplopp, BrB 16:1)

När vi är en del av en folkmassa, som inte lyder polisens order om att skingras, så gör vi oss skyldiga till ohörsamhet mot ordningsmakten. Vänsterjuristerna har gjort en utmärkt redogörelse för detta här, därför lämnar jag det därhän. Ohörsamhet mot ordningsmakten kan ge böter eller fängelse i högst sex månader. 
(BrB 16:3)

Om polisen med våld försöker flytta på en aktivist, och aktivisten försöker hålla sig kvar, så gör hen sig skyldig till våldsamt motstånd. Det behöver alltså inte vara en våldshandling för att räknas som våldsamt motstånd – utan även att hålla fast i armkrok, eller att sprattla räknas in. Våldsamt motstånd kan ge böter eller fängelse i högst sex månader. (17 kap. 3 § brottsbalken) Om du absolut inte vill göra dig skyldig till våldsamt motstånd får du alltså, om polisen tar tag i dig och ska förflytta dig från blockaden, släppa eventuell armkrok, och ligga slapp och lealös. Att inte kämpa emot, men låta dem bära dig, är alltså inte våldsamt motstånd (dock ohörsamhet mot ordningsmakten).

Läs gärna också varför jag tycker att vi ska vara trevliga mot polisen.

Tankar från en ickevåldskurs

Förra helgen gick jag en ickevåldsworkshop tema asylpolitik med kursledarna Martin Smedjeback och Ellen Skånberg. Det var en fantastisk helg med samtal, lärdomar, film, rollspel och planerande.

image

Martin hade en lista med lärdomar från historiens ickevåldsliga civil olydnad-kampanjer, som jag fastnade mycket för. Här är den, såsom jag antecknade den:

1) Ha stora drömmar, men små mål
2) Kämpa inte bara mot det onda, bygg också det goda
3) Kombinera många olika metoder i samma kampanj
4) Våldets dubbla sidor – våldet finns redan, att dra det till ytan kan fylla ett syfte.
5) Överraska och använd humor

image

Vi fick planera fiktiva asylpolitiska kampanjer, jag tyckte särskilt mycket om en ide om att hålla tebjudning/syjunta på migrationsverkets förvar – en sit-in full av kärlek. Fest vid förvaret är en annan tanke, liksom allmän kärleksbombning med gatkritor och gerillaodling. Jag vill välkomna flyktingar till Sverige, och välkomna alla med i kampen för ett mer välkomnande Sverige! (:

En annan fin detalj jag minns från den innehållsrika helgen var faktumet att Hierta som startade Aftonbladet fick tidningen nedlagd eftersom den kritiserade kungen – men han startade den igen. Igen. Och igen. 26 gånger!!! tills regeringen gav upp. Misslyckanden är en del av kampen.
Vi måste få fira – där återkommer vi till de stora drömmarna och de små målen.

image

Helgen gav mig mycket hopp och pepp. Tack!

(Det är inte svårt att dra ihop en sånhär kurs: kontakta kerstin.bergea@krf.se bara, rekommenderas mycket varmt!!!)

Jag anklagar Europa för brott mot de mänskliga rättigheterna!

I accuse Europe of continual violations of human
rights and the systematic mistreatment of refugees,
migrants and asylum seekers!

Date: 12 May, 2012
Location: Sergels torg & Kulturhuset in Stockholm and all over Europe.

People who flee to Europe are often met with disbelief and suspicion. Many are directly deported at the borders, despite risking their lives. Others are held up in prison-like detention centres lacking basic human rights. Once inside Europe, people are subjected to lengthy and complex asylum processes, often without legal advice. The vast majority of asylum applications are rejected, forcing people to return to extreme dangers. In order to survive, many choose to live hidden without any legal rights.

At Tribunal 12, Europe will be held accountable for these failures.
Inspired by the International War Crimes Tribunal that was formed by Bertrand Russell and Jean-Paul Sartre in 1967, Tribunal 12 sets out to locate the moral, legal and political responsibilities as well as call for a change within the system.

Besök tribunal12.org och delta i anklagan!

Sverige har inte resurser att ta emot alla flyktingar!

Känner ni igen påståendet i rubriken?
“Vi kan inte ta emot alla flyktingar”.
Nä, hur skulle det se ut?
Det här är Dadaab. Det är ett flyktingläger i Kenya, som var tänkt att bli ett tillfälligt skydd för ca 90 000 människor. Nu bor ca 450 000 människor där – framförallt somalier. Som jämförelse fanns i  Sverige 2009 cirka 31 784 somalier, enligt wikipedia.

 

4 av 5 länder som tar emot flyktingar är själva länder som lider av fattigdom, förtryck eller väpnade konflikter. Färre än 17% av de människor som drivits på flykt av krig och förföljelse kommer längre bort än grannländerna.

 

Jag säger: Kenya har inte resurser att ta emot alla flyktingar!!! Liberia, Guinea, Pakistan, Sierra Leone och Thailand har inte resurser att ta emot alla flyktingar. Vi har visst resurser nog. Det handlar bara om att omvärdera.

 

Siffrorna kommer från Röda korsets utbildning om Människor på flykt, från 2007.