1. Gifts of harvest – FEMRITE
När jag läst ut Tropiska fiskar så ville jag genast ha mer. Tyvärr har Baisanga inte gett ut något mer – dock har en av novellerna ur Tropiska fiskar publicerats i en samling som getts ut av FEMRITE, något så häftigt som en förening för kvinnliga ugandiska författare och poeter. Boken går inte att köpa i Sverige, men finns att beställa på nätet, och jag hittade den till min stora glädje i den fantastiska bokhandeln i Garden City, i Kampala. Gifts of harvest består av noveller och dikter, alla utspelar sig i Uganda och alla har kvinnliga protagonister. Det är ärligt, roligt, sorgligt, aldrig våldsromantiserande eller misärfrosseri, aldrig hopplöst. Här finns en enorm styrka. Jag uppskattar också att få en glimt av hur det är att inte vara den tänkta målgruppen – många av författarna slänger in ord på ugandiska språk som jag inte förstår, och vissa referenser går över mitt huvud (dock inte så att det är svårt att följa med i handlingen). Jag slukade boken på ett dygn. Jag köper gärna med mig ett exemplar extra hem om någon vill ha – den kostade ungefär 40 kr.
2. Song of Lawino and Song of Ocol – Okot p’Bitek
En trevlig sak i Uganda är bokförsäljarna som kommer ombord på långfärdsbussarna. På bussen mot Lira köpte jag den här boken, som är skriven av en författare från Gulu (ungefär 10 mil från Lira). Jag slukade den sedan på den (väldigt långa) resan. Det är två diktsviter som till formen är baserade på sångtraditionen hos Acoli-folken. Den första, Lawinos sång, är en bykvinnas protest mot att hennes man utbildat sig i staden och kommit tillbaka med ett stort förakt mot allt som är tradition, byliv, afrikanskt. Språket är fullt av lokala referenser, ordspråk och uttryck – varav flera förklaras för icke-acoli-läsare i fotnoter. Song of Ocol är mannens svar, som tyvärr var mycket mer ensidigt (Ocol fortsätter vara boven även här).
Boken innehåller även ett förord med väldigt intressanta analyser av diktsviterna. Jag tyckte väldigt mycket om boken, så himla fint att jag ramlade över den. Såklart extra fint att läsa just på resan upp till platsen där den utspelar sig.
3. Brinnande livet – Alice Munro
Den här novellsamlingen av nobelprisvinnaren Munro är en av de sex böckerna jag köpte (planerat impulsköp) på pocketshop på arlanda, påväg till Uganda. Jag har inte läst något av Munro tidigare. Hon har ett lättillgängligt språk och en väldigt speciell ton, eller känsla, eller både och, i den här boken åtminstone. Det är ett vemod utan sorg, stora saker händer utan starka känsloyttringar. Jag tror att jag inte är så förtjust i novellsamlingar som genre (alltså, med noveller av samma författare. novellsamlingar som FEMRITEs är en lite annan sak). Det är liksom motsatsen till TV-serier – en måste hela tiden lära känna nya roller och mycket förändras på kort tid. Med noveller måste jag ta paus mellan varje och hämta andan. Munro är onekligen en mycket skicklig författare, men jag känner inte att jag _måste_ läsa mer av henne. Säg gärna till om jag har fel.
4. Wizard of the Nile – Matthew Green
Det här är en väldigt väldigt välskriven reportagebok om konflikterna i (norra) Uganda. Vi får följa utrikeskorrespondenten Green, som bott många år i östafrika, på hans jakt efter ett möte med Kony och ökad förståelse för konflikterna. Green presenterar fakta och motsägelsefulla rykten, han ger ständigt flera sidor av det som händer och det känns aldrig som att han försöker övertyga läsaren om något. Jag har lärt mig massor.
5. Farming Ashes – FEMRITE
En samling berättelser från kvinnor som på olika sätt drabbats av Kony och hans LRA. Jag var så rädd för att börja läsa den här boken, men såg till att göra det när jag var i Lira (där alla på något sätt drabbats av kriget – det kändes för fegt att inte ens våga läsa om det). En av dagarna åkte vi till Barlonyo, där en av de värsta massakrerna skedde. Vi besökte minnesmonumentet och pratade med en av de få överlevarna. När vi satte oss i bilen kände jag: “låt mig läsa en av berättelserna från boken på vägen hem, nu när jag redan är full av de här tankarna och känslorna”. Öppnar boken, och nästa berättelse visar sig handla om… massakern i Barlonyo. (Massor av sådana saker har hänt mig under tiden jag var i Lira. En så konstig plats). Berättelserna är hemska såklart men de vittnar också om en enorm kraft. Jag tror att det är värdefullt för både berättare och läsare att de här historierna delas. Jag är glad att jag läste dem.
Sammanfattning: Jag har haft en himla bra läsmånad, med otroligt värdefulla läsupplevelser. FEMRITEs böcker är ett sånt ett otroligt fynd (jag har köpt en till, måste försöka få tag på fler).
