De inte bara har en sådan policy – utan följer den också! Vilket föredöme bland företag!
Så nu startas en bojkott mot SAS och en kärlekskampanj mot Lufthansa.

De inte bara har en sådan policy – utan följer den också! Vilket föredöme bland företag!
Så nu startas en bojkott mot SAS och en kärlekskampanj mot Lufthansa.

Tisdag, 21:30: Min telefon ringer. Det är den unga kvinnan M. Vi är ytligt bekanta, har setts typ tre gånger. Hon visste inte att det var mig hon ringde, hon hade ett nummer med namnet “blockad” sparad i sin mobil, och hon är desperat.
Hennes vän, vi kan kalla honom E, sitter på Märstaförvaret och ska utvisas nästa morgon. Han har nyss fyllt 18 år och är rädd och ledsen. Han vill inte stoppa utvisningen, men han får panikångestattacker och vill ha sällskap från M. Förvarspersonalen har gått med på att släppa in henne trots att det inte är besökstid.
Men M har inget sätt att ta sig till Märstaförvaret tur-och-retur en tisdagnatt. Hon har frågat alla hon känner med körkort och alla har ursäkter.
Så hon ringer numret som står under “blockad”. Och kommer till mig.
Jag har egentligen inget hopp om att någon ska kasta sig ur bekvämligheten, men skriver ett nödrop på twitter och facebook, och skickar dessutom det till den enda med bil & körkort jag känner som är online på facebookchatten.
Och han svarar:
“Typ nu? Jag har lite grejer jag måste få ur bilen isf.”
En halvtimme senare åker han och hämtar upp en tjej han aldrig träffat och tar henne till Märstaförvaret. Han väntar medan hon är där. Han kommer hem klockan fyra.
Människor som dessa. M och A. Som offrar sin tisdagsnatt, sin sömn, sin bekvämlighet, med en kvarts varsel. Som åker ut och tröstar en pojke som ska utvisas.
Förvarspersonalen som gjorde ett undantag.
Jag får se så oändligt mycket godhet och medmänsklighet sedan jag började engagera mig. Det finns så många historier som dessa. Det ger så mycket hopp, så mycket energi. Världen är ful och ond, och vacker och god, allt samtidigt, och vi är här tillsammans. Jag är så tacksam för det!
Uppslutningen och engagemanget de senaste dagarna för att Zeinab och Amireh ska få stanna i Sverige har varit enorm! Och än är inte kampen över, vi kommer behövas allihop även under veckan och kanske veckorna som kommer tills vi har säkrat våra vänners framtid. Det SKA gå. Tillsammans är vi många.
Något kan du vara med och göra redan idag. Ängebykyrkan i Fellingsbro – som Zeinab och Amireh tillhör – har under de senaste månaderna slitit hårt i det här ärendet. Det har inneburit mycket tid och engagemang från enskilda medlemmar, men också ekonomiska kostnader. Till exempel kastade sig pastorn, Ingemar Olsson, på ett plan ner till Frankfurt i fredags för att fysiskt kunna stoppa utvisningen där. Medlemmar i församlingen har bestämt sig för att täcka dessa kostnader ur sina egna fickor, men vi är ett gäng som tänker att vi kan hjälpas åt, flera av oss. Visst vill du vara med?
Med ganska små pengar från oss allihop har vi snabbt täckt upp vad detta har kostat hittills. Och om det skulle komma in mer pengar än Amireh oh Zeinab behöver just nu så kan vi garantera att de kommer att komma till nytta. Ängebykyrkan har varit engagerade i asylfrågor länge. Många medlemmar stöttar personligen hela familjer och på gudstjänsterna är nästan hälften asylsökande från närliggande boende. Här finns hål att stoppa pengarna i och ansvarsfulla människor som förvaltar dem.
Initiativet till insamlingen kommer inte från församlingen utan från ett gäng av oss som helt enkelt engagerat oss för Amireh och Zeinab. Vi har dock bett församlingen om lov att använda deras bankgiro så att pengarna kommer dem till del utan mellanhänder.
Gör därför så här:
Sätt in valfri summa på bankgiro 890 – 4104 (Fellingsbro Frikyrkoförsamling)
Märk din insättning ”Amireh och Zeinab”Tillsammans kan vi bära – även ekonomiskt!
IDAG sker ett utvisningsförsök av Norallah som har varit i Sverige i två år och har sökt asyl och fått avslag i alla instanser. Han har inte bott i Afghanistan sedan han var 8 år och har ingen familj eller socialt nätverk där. Ändå beslutar Migrationsverket att utvisa honom dit trots att han försökt visa med olika dokument att han växt upp i Iran, där han levt utan uppehållstillstånd. Klockan 15 på Arlanda, terminal 5, samlas till flygplatsaktion med utdelning av flygblad med uppmaningar till medpassagerarna att hindra avvisningen.
JUST NU sker även ett utvisningsförsök av Amireh och Zeinab, mor och dotter som flytt Iran och under sin tid i Sverige dessutom konverterat från islam till kristendomen, något som i Iran också kan leda till dödsstraff. Kvinnornas advokat har överklagat fallet och hoppas nu på att Europadomstolen ska göra en annan bedömning än de svenska myndigheterna. Vi måste hjälpas åt att hålla dem i Sverige tills dess – läs mer här!
Cristian och Masarra har jag skrivit om tidigare här. De är ett syskonpar, som inte har någon kontakt med några andra släktingar. Eftersom Masarra är minderårig så har Migrationsverket nu beslutat att splittra dem och skicka Cristian ensam till Irak. Hjälp till att hindra det – förmå media att uppmärksamma deras fall, förmå Migrationsverket att ändra sig!
Och till sist. Jean Pierre var livrädd att skickas tillbaka till Burundi. En flygplatsaktion hindrade ett utvisningsförsök i somras. Han skrev ett brev som jag publicerade på min blogg, där han vädjade om att få hjälp att förmå migrationsverket att pröva hans fall på nytt. I tisdags utvisades han ändå. Ingen har hört av honom sedan dess 🙁
Igår vid blockaden kom det några unga killar ut från förvaret. Jag gick fram och frågade om de kände någon därinne, och det visade sig att de hälsat på en vän, Hamid, som var en av de som skulle utvisas till Irak samma kväll. Jag fick hans nummer, och talade lite med honom under kvällen. Han hade skrivit på papper om medgivande att återvända till Irak, men berättade att de andra två som skulle utvisas från Märsta var ett äldre par som inte ville återvända. Deras barnbarn har skrivit på flyktingbloggen.
Redan igår visade Hamid stor tacksamhet. Han sa att han såg oss genom förvarets fönster och tackade om och om igen.
Ikväll ringde Hamid mig igen. Han är hos sin familj, men vågar inte gå ut. När han kom till Irak tog myndigheterna hans pass. Han ska försöka ta sig till norra Irak, som är säkrare. Han är väldigt tacksam för att vi försökte stoppa bussen, han berättar om det för sin familj, och de säger alla att “det är för mycket”. Han ber för oss, att vi ska få fina liv, och bjuder in oss att hälsa på honom i norra Irak.
Ta åt er, alla fina blockadare. ♥
Tankar på pendeltåget hem från min tredje blockad:
Att baka bullar med plusfarmor och plocka bär med morföräldrarna är nog det bästa sättet i världen att hantera den förbannade tiden innan en blockad.
En polis välte över mig vid konfrontationen, och skrattade medan han låg ovanpå mig.

Denna gång orkade jag inte tala med, vara trevlig med, lära känna poliserna. Det blir värre då. Jag orkade inte. Kanske nästa gång.
Jag pratade i telefon med en av de tre som skulle bli deporterade från Märsta. Han hade skrivit på papper med medgivande om att återvända, men berättade att de två som skulle deporteras med honom var äldre som inte ville. Han tackade för det vi gjorde.

Fika är värt.
Polisen som verkade tycka att vi var otacksamma som inte litade på dem när de ju FAKTISKT SA SANNINGEN NU typ.
Nya och gamla vänner och kramar, det är så väldigt värdefullt. Jakob som kom och kramade mig länge länge när jag pratat med personen som skulle deporteras. Gemenskapen med människor en inte träffat förr.
40 personer deporterades från Flen.

Ada som var där med sin rullator med plakat på. Lennart som åkt 40 mil för att vara med. Liv som trots sjukdom tog hand om nattningen av tre barn för att Nils skulle kunna vara med. Förebilder.
Tanken: Snart skickas de. Till ett land som de arbetat så hårt för att fly. För att någon bedömt att deras skäl att fly inte var trovärdiga eller tillräckliga. Tanken: vad skulle få mig att lämna allt jag känner?
Jag har ont i ryggen efter att polisen låg på mig.
No borders, no nations, stop deportations.
Polisen som sa “så länge vi inte skickar hundar på er…” (underförstått: så är vi schyssta… typ).

Polisen som kroppsvisiterade och rotade i väskor på dem som skulle in i avspärrade området.
Polisen i Flen som verkar helt vansinnig.
Vi var riktigt många. Jag fick hopp. Det räckte inte.
På tisdag kommer svenska staten försöka tvångsutvisa Irakier, tvärtemot Irak, Amnesty, EU och FNs vilja. Aktion Mot Deportation arrangerar blockad utanför förvaret i Märsta. Vad det är kan du läsa här. Även några från Dessa mina minsta kommer vara där.
Vad som gäller juridiskt har jag skrivit om här.
Här sprids info:
Aktion mot deportations facebooksida
Hashtag #blockad på Twitter

Vill du följa med men känner dig lite osäker? Hör av dig så förmedlar jag kontakt till någon snällis! Jag vet ännu inte om jag kommer kunna åka dit.

Finaste på länge. Momo är ett föredöme!

To Russia with Love är en slöjdaktion skapad av Slöjd i Väst. De skickade ut broderikit till olika personer runt om i Sverige samt slöjdade på HBTQ-festivalen i Göteborg. Detta för att uppmärksamma homosexuellas situation i Ryssland.
Aktionen resulterade i ett 2,5×2,5m stort lapptäcke med två matrjosjkor. Detta täcke säljs nu på Tradera, och pengarna går till RFSLs utlandsarbete. Jag har lagt ett bud, gör det du med!
Eller läs mer här.