Krönika i Arbetsterapeuten: en hyllning till mobilen

Krönika i Arbetsterapeuten nr 7 2015.

En hyllning till mobilen

På den afrikanska arbetsterapeutföreningen OTARGs kongress i somras presenterades ett forskningsprojekt som undersökt hur strokedrabbade ugandier upplevde användandet av mobiltelefoner i sitt dagliga liv. Deltagarna beskrev mobilen som en livlina: en förlängning av kroppen som möjliggjorde aktivitet och delaktighet. Deltagarna hade berättat att de använder telefonerna för att skapa struktur i aktiviteter och att de upplevde att användandet gjorde det möjligt för dem att kommunicera och vara produktiva. Mobilen fungerade också som motivator och inspiration.

Jag fick rysningar under presentationen för att jag kände igen deltagarnas erfarenheter av mobilanvändande så mycket både från mitt eget liv, och från det mina patienter inom barn- och ungdomspsykiatrin berättar om sitt mobilanvändande. Jag jobbar med kognitivt stöd, och många insatser blir just med hjälp av barnens telefoner. Barnet som vill klara morgonrutinen med mindre tjat från föräldrarna laddar ner appen any.do och använder en upprepande att-göra-lista. Barnet som vill få bättre koll på vad som händer i veckan börjar använda google-kalender, och vi synkar den med föräldrarnas telefoner så att de också kan lägga in händelser. Tonåringen som inser att hen har svårt att låta bli att kolla notifikationer när hen ska plugga, men behöver mobilen som musikspelare i samma situationer, laddar ner appen freedom som stänger av nätuppkoppling och hindrar notifikationer från appar under en bestämd tidsperiod. Många av barnen använder dessutom mobilen som avkoppling och avskärmning – någonting väldigt viktigt för människor med nedsatt förmåga att filtrera intryck.

Och jag själv – jag skulle knappt klara en arbetsvecka utan trello, där jag samlar mina att-göra-listor: sånt som måste göras idag, sånt som ska göras snart, och sånt som jag borde göra när jag får tid. Mobilen är ett fantastiskt verktyg, och alldeles för ofta baktalat och nedvärderat som något som gör oss asociala och distraherade. Mobilen kan vara ett sätt att möjliggöra aktivitet och delaktighet – det visar både ugandisk forskning och svensk klinisk evidens!

Occupational gaps in Ugandan general population – my bachelors thesis

So, I am officially finished with my bachelor’s thesis! Today I did the final modifications and sent it in, and so it’s time to publish it here. It’s about occupational gaps – the difference between what you want to do and what you actually do. I wrote a basic introduction to the concepts, in Swedish, here.

Screen Shot 2015-05-01 at 12.30.52Click here to download the report as PDF!

The data collection was made in different parts of the country – in a marketplace, a church, at the beach, at a shopping mall and in a university area. 

Acknowledgements 

First: thanks to each and every one who filled out the questionnaire. The Ugandan general population were so much friendlier and willing to help than I could ever imagine – altthough I have been here before. Webale nyo! Webale muno! Apwoyo matek!

Thanks to Johanna Dalunde Eriksson for company during data collection, for books, klumpen, and your encouraging faith in me, and Mats Utbult for pens, printing and company to Lira. Thanks to Nils Bryntesson for delivery of headphone cable and other life necessities. Thanks to Liv Thalén for SPSS and statistics assistance, and to Ellen Kendall for proofreading. TACK.

Apwoyo matek to Ponsiano Okalo for generous hospitality (thrice) and amazing help with data collection.

Webale nyo nyo nyo to Zarie, Zakia, Gertrude, Dennis and Hatim, my caretakers and friends at Kathy Gardens. Thank you for letting me go with the internet on my excursions, for all the carrying of jerrycans, for food and data collection help and everything else.

Thanks also to Mandana Fallahpour for supervision and my peers in the supervision group for support and good discussions. Thanks to Susanne Guidetti for connecting me with Gunilla and Julius, Gunilla Eriksson for OGQ and help, Andreas Montelius for statistics help, and Julius Tunga Kamwesiga for help with application for ethical approval. Tack, webale nyo!

Examensarbete: vecka 11

Idag presenterade jag mitt exjobb och blev opponerad på. Det gick bra, jag fick bra kommentarer på lagom stora saker att ändra/lägga till, och jag kunde svara på frågorna. Betyget får jag på måndag eller tisdag, och efter att jag gjort de sista ändringarna ska jag skicka in den slutgiltiga versionen för arkivering. Jag tänker att jag lägger upp den här på bloggen då också. Men det här är alltså den sista rapporten från mitt examensarbete, tack för att ni läst <3!

En mycket ödmjuk självskattning.

En mycket ödmjuk självskattning.

Examensarbete: vecka 9

Sista veckan i Uganda. En väldigt fin och en väldigt jobbig vecka.
Lira <3

Lira <3

Måndag: Arbetade helt sjuuuukt flitigt med utkastet som skulle in på tisdagkväll. Fick massor gjort.

Tisdag: Insåg att utkastet skulle in på måndagkväll, inte tisdagkväll. Panikgjorde klart och skickade in.

Onsdag: Läste de andra tre grupperna i handledningsgruppens utkast och kom med kommentarer. Omarbetade mitt arbete lite utefter deras kommentarer.

Torsdag: Väntade hela dagen på min handledares kommentarer. Fick hennes kommentarer/ändringar för halva arbetet (inledning, bakgrund, metod) på kvällen. 191 kommentarer, skitmycket bakläxa – och hon har inte ens läst resultat och diskussion än. Jag blev grymt nedslagen och väldigt stressad. Och imorgon ska jag åka till Sverige, det är inte heller bra för humöret.

Fredag: Har ägnat dagen åt att kolla igenom handledarens ytterligare ändringar och kommentarer, och godkänna/fixa det som går snabbt. Har ett trettiotal större saker kvar att göra – nya stycken att skriva, definitioner att fixa, referenser att hitta, osv. Inatt ska jag åka flygplan 14 timmar, jag hoppas att jag kan få en del gjort då (jag brukar inte kunna sova på flygplan, sömnen är sällan min vän).

Framöver: Arbetet ska in på på torsdag morgon. Det blir ba till att skärpa mig fram tills dess. Tur att jag köpt fyra kilo kaffebönor från Mbale.